Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polsk-ryska fronten under världskriget (Östfronten) - Operationer och strider under 1916 - Operationer och strider under 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polsk-ryska fronten under världskriget
1215
ryckningen fortsattes i riktning mot
Stanis-lawow; efter hårda strider intogs Brody 28
juli. På grund av den från s. hotande
omfattningen och de frontala anfallen måste
också centern av den långa linjen (Bothmer
och Böhm-Ermolli) draga sig något tillbaka.
— Ytterligare ansträngningar fordrades av
centralmakterna för att stå emot de nya
an-loppen. Ett par väl utbildade turkiska
fördelningar hade transporterats upp till den s.
delen av fronten, och för att möta den efter
ryssarnas besittningstagande av hela
Buko-vina hotande faran för infall i Ungern
sammandrogs en armégrupp under befäl av
österrik.-ung. tronföljaren ärkehertig Karl med
tyske generalen v. Seeckt som stabschef. Till
befrämjande av enheten i krigföringen
utsträcktes Hindenburgs befälsmyndighet högst
väsentligt. Hela östfronten från Östersjön
t. o. m. Böhm-Ermollis armégrupp, d. v. s.
till Zalozce (vid galiziska gränsen rätt ö. om
Lemberg), bildade »arméfronten Hindenburg»
(30 juli 1916). S. därom vidtog »arméfronten
ärkehertig Karl». Hindenburgs forna
armégrupp övertogs av Eichhorn.
Under tiden fortgingo de ryska
anfallsstö-tarna. Energiska försök hade under juni och
juli 1916 gjorts av ryssarna att bemäktiga
sig den viktiga järnvägsknuten Baranowicze
(100 km rätt n. om Pinsk); denna förblev dock
i tyskarnas händer. I slutet av juli ägde
strider rum efter hela den långa fronten s.
om Pripetträsken, varvid den sydligaste
delen av österrikiska linjen trängdes tillbaka
men dock passen över Karpaterna kunde
hållas. Den ryska frammarschen in i Ungern
hade således även nu kunnat hejdas. Då den
Brusilovska offensiven efter hand i aug., i
allmänhet omkr. 12 aug., senare i Karpaterna,
mattades av, hade ryssarna väl gjort
ytterligare terrängvinster men dock icke nått sitt
mål att kunna verkställa en allmän
fram-ryckning. Även på n. fronten hade ryssarna
företagit anfall såväl vid Baranowicze som
i mitten av juli s. ö. om Riga. Något resultat
vanns ej; befälhavaren, Kuropatkin,
förflyttades till Turkestan som generalguvernör och
efterträddes av general Russkij.
Oaktat den stora kraftuttömningen på rysk
sida genom de upprepade anfallen igångsattes
redan 31 aug. en ny offensiv, Brusilovs
tredje anfall, sannolikt i syfte att
komma det nu i kriget inträdda men snart hårt
trängda Rumänien till hjälp. Anfallet
ansattes i huvudsak mot Bothmers armé i
Ga-lizien på fronten Brzezany—Halicz. Det ledde
väl till någon vinst av terräng, i det att
cent-ralmaktsfronten drogs tillbaka från floden
Zlota lipa. Men härmed hade ock gränsen
satts för Brusilovs framryckande. De följ,
striderna under 1916, ända fram till slutet av
nov., från Karpaterna i s. upp mot
Stochöd-floden, ändrade ej läget i stort.
På grund av de gjorda erfarenheterna om
vikten av enhetlighet i befälet hade prins
Leopold av Bayern, vilken (29 aug. 1916)
efterträtt Hindenburg, i okt. fått sin
befälsmyndighet utsträckt till Karpaterna.
Ärkehertig Karls front sammanföll med ungersk
-siebenbürgska gränsförsvaret. På ryska
sidan efterträddes generalstabschefen
Alekse-jev i nov. av general Gurko.
1216
Operationer och strider under år 1917.
Stillheten på östfronten under årets första
månader avbröts av åtskilliga framstötar,
som dock icke ledde till något resultat. Bland
de strider, som därigenom uppkommo, må
nämnas vinterslaget vid kurländska floden
Aa (se d. o.) jan. 1917.
Till följd av tsardömets störtande i mars
1917 inträdde beträffande krigföringen en
flera månaders stridspaus. Ryssarnas
stridslust hade h. o. h. upphört, och det syntes
tvivelaktigt om de över huvud skulle komma
att fortsätta kriget. Från centralmakternas
sida ansågs av politiska skäl rättast att ej
genom anfall möjl. ånyo inom ryska hären
framkalla en krigisk stämning. Då
emellertid den nya folkregeringen beslöt krigets
fortsättande, användes alla medel för att åter
uppliva soldaternas stridslust. Kerenskijs
rastlösa verksamhet resulterade i beslutet om
en större offensiv. Denna skulle igångsättas
i slutet av juni huvudsakligen på den
galiziska krigsskådeplatsen och närmast ha till
mål att åter intaga Lemberg. Anfallet
kröntes också så tillvida med framgång, att
ryssarna lyckades avsevärt trycka in den
österrik.-ung. fronten s. om Halicz (vid Dnjestr)
ned mot Karpaterna, men de lyckades icke
betvinga Bothmers ställningar vid Brzezany.
Brusilov kunde dock icke fullfölja angreppet.
Tyska överledningen samlade krafter för att
återvinna initiativet. 19 juli skedde s. ö. om
Brody mellan Zalozce och Zboröw ett kraftigt
genomfört genombrott mot
Tarnopol, som kröntes av fullständig framgång.
Hela ryska linjen s. därom bragtes att vackla
och draga sig tillbaka. 24 juli föllo Tarnopol
och Stanislawöw i de framstörtande
central-maktstruppernas händer, och ryssarnas
återtåg fortgick alltjämt; 27 aug. hade ryssarna
tvingats att utrymma hela Galizien och
Buko-vina. — Även i Volynien liksom också på n.
delen av fronten — vid Smorgonie 21 juli och
vid Düna 24 juli — visade ryssarna
benägenhet att övergå till anfall, men de vunno
ingen framgång. Det var nu i stället tyska
härledningens tur att planera ett anfall i
stor stil; man hoppades kunna sätta sig i
besittning av Rigaområdet. Efter inledande
strider från 24 aug. skreds till anfall 1 sept.
De tyska trupperna under general v. Hutier
vunno omedelbart framgång. Riga besattes
3 sept. och Dünamünde 4 sept. Efter hand
togos även de längre uppåt floden belägna
Dünaövergångarna vid Friedrichstadt och vid
Jakobstadt.
Därefter förblev läget oförändrat, tills 12
okt. en gemensam armé- och
flottaktion motön ösel igångsattes. Sedan
samling för denna operation skett i Libau
och den tyska flottan nyssnämnda dag löpt
in i Rigabukten och oskadliggjort de minor,
som kunde förhindra företagets
genomförande, skedde landstigningen, och 16 okt. var
hela ön i tyskarnas händer, ön Moon togs 18
okt. och Dagö 20—27 okt. De ryska
sjöstridskrafterna drogo sig undan. Härmed var den
tyska linjens v. flygel behörigen förstärkt;
någon frammarsch på denna del av fronten
gjordes därefter tills vidare ej av tyskarna.
Inom ryska armén hade överbefälet redan
1 aug. övergått från Brusilov till general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
