Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polört - Pomada - Pomaker - Pomare - Pombal, Sebastião José Carvalho e Mello - Pomerans el. Bigaradie - Pomerellen - Pomerium - Pomesanien - Pommerellen, Pomerellen, Kleinpommern - Pommern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Polört—Pommern
1232
Polört, bot., se F j ä 11 g r ö n a.
Pomäda (av it. pomo, äpple), ett slags vanl.
mjuk salva, urspr. skönhetsmedel, berett bl. a.
på fruktkött el. krossade kärnor av äpplen.
I Sverige brukades förr ofta till ingnidning
i hår och skägg en mjuk, med välluktande
flyktig olja framställd salva, som även fått
namnet pomada. Numera är bruket av sådan
p. rätt sällsynt. C. G. S.
Pomäker, muhammedanska bulgarer. I
Bulgarien bo f. n. omkr. 20,000, de flesta i
Rho-dopetrakterna, där de även kallas achrjani.
Pomare, regentätt på Tahiti (se d. o.).
Pombal [påmbaT], Sebastiäo José
Car-v alh o e Mello, markis av P., portugisisk
statsman (1699—1782). Var sändebud i
London och Wien, hemkallades 1749 för att bli
utrikes- och
krigsminister och blev efter
Josef I:s trontillträde
1750 dennes
allenarå-dande minister. P. var
genomträngd av
upplysningstidevarvets
reformidéer. Gamla
missbruk avskaffades,
rättsväsendet och
folkupplysningen förbättrades, handel och
näringar gjorde
betydande framsteg. Med
jesuiterna råkade P.
i en strid, som slutade med deras utvisning
ur landet 1759. Hans reformiver ådrog honom
en mängd fiender, och när han kort efter sin
beskyddare konungens död 1777 måste lämna
sin ställning, inträdde en häftig reaktion.
Hans reformer upphävdes. Själv ställdes han
inför rätta och dömdes 1781 till strängt straff
men benådades av drottningen med förvisning
från hovet och offentligt ogillande över hans
förvaltning. Trots sina många fel var P.
säkerligen den mest betydande statsman
Portugal frambragt. Litt.: B. Duhr (jesuit), »P.»
(1891; mycket kritisk mot P. och hans
livsverk), och C. J. de Menezes, »Os jesuitas e o
marquez de P.» (1893). (L-ts.)
Pomera’ns el. Bigarädie kallas
pome-ransträdets frukt (jfr Orangeträdet). De
omogna torkade frukterna,
pomerans-knopp, äro officinella och nyttjas inom
likörfabrikationen och till essenser. P o
me-r a n s s k a 1, de torkade, på yttre sidan
knottriga skalen av mogna pomeranser,
nyttjas i marmelader, bakverk m. m. Söta
pome-ransskal äro i regel apelsinskal. Genom
de-stillation av skalen fås en eterisk olja, p
o-meransskalolja el. biga radolja,
som nyttjas vid likör- och
parfymfabrikationen. I. B.
PomereJIen, se Pommerellen.
Pomèrium, en i det gamla Rom tätt utanför
stadsmuren löpande jordremsa, i äldre tid
lämnad fri med hänsyn till murens
försvarsändamål. I senare tid utgjorde p. stadens
sakrala gräns, gränsen mellan
ämbetsområdena domi och militiae (se Imperium).
P. härstammade från etruskiskt bruk och
förekom även i andra italienska städer. Litt.:
C. O. Thulin, »Die etruskische Disciplin», III
(1909); S. Wide, »Il pomerium e il pelargicon»
(Ausonia, 7, 1912). E. St.
Pomesänien, historiskt landskap i
Ostpreussen, ö. om Weichsel, kring Marienwerder,
tillhörde före 1920 Westpreussen.
PommereTlen, P o m e r e 11 e n,
Klein-p o m m e r n, urspr. landskap i Westpreussen
och Hinterpommern, mellan Weichsel och
Per-sante. P. hade till 1295 egna furstar och
delades 1308, varvid Tyska orden erhöll ö.
delen och Pommern den västra. Den förra
delen kom 1466 till Polen och 1772 till
Preussen samt tillhör nu Polen. Jfr Kasjuber
och P o m o r z e.
Pommern, preuss. prov, i n. Tyskland,
består av V o r p o m m e r n (Neu- och
Altvor-pommern) v. om Oder och
Hinterpommern ö. om Oder (gränser, se kartan);
30,208 kvkm, 1,920,335 inv. (1925), därav
omkr. 95 % protestanter. Huvudstad:
Stet-tin. I Versaillesfreden 1919 avträddes till
Polen 9,6 kvkm (med 224 inv. 1910) av
reg.-omr. Köslin.
P. tillhör Nordtyska låglandet och får
hu-vudsakl. sin landskapskaraktär av den
meso-zoiska och tertiära berggrunden täckande
kvartära avlagringar (se Baltiska
höjd-ryggen). Urstromtäler (se d. o.) bilda den
s. k. Pommersehes Tal. Den viktigaste äldre
bergarten är skri vkrita, som bl. a. bildar
Rü-gens kliffkust. P. kan delas i fem regioner:
Vorpommerska kustlandet, ön Rügen (sed. o.),
nedre Oderlandet, Pommerska sjöplatån och
Hinterpommerska kustlandet. Vorpommern,
vars högsta punkt är Vogelsang (131 m ö. h.),
n. v. om Stettin, har en utbildad s. k.
bodden-kust (jfr B o d d e n) och utgör med
Nordmeck-lenburg en geogr. enhet. Hinterpommerns kust
är jämn: smala Nehrungen jämte innanför
liggande dyner, mossar och strandsjöar (den
största Lebasee) utmärka det täml. smala
kustlandet. Härifrån höjer sig det alltmer
kuperade moränlandskapet till det av insjöar
(Pommerska sjöplatån) uppfyllda
ändmorän-stråket (högsta höjd: Schimmritzberg i n. ö.,
256 m ö. h.). S. härom utbreda sig
sandområden med hedar, vilka särskilt österut nå
större utsträckning (Tucheler Heide). P:s
huvudflod är Oder (jfr d. o.), som vid
Oder-berg bryter igenom ändmoränerna.
Omkr. 51 % av befolkningen sysselsättas i
jord- och skogsbruk. 1927 voro av arealen
53,8 % åker och trädgård, 22,6 % skogsmark.
Storgodsdriften förhärskar, särskilt i det
jämnare moränlandskapet i n. Huvudprodukter:
råg, havre, potatis, sockerbetor och
foderväxter. Boskapsskötsel och fiske äro
betydande. Industrien är däremot obetydlig, den
sysselsätter jämte hantverk omkr. 22 % av
inv. och är huvudsaki. lokaliserad kring
Stettin och Stralsund. Viktigaste hamnar äro
Stettin, Stralsund, Swinemünde, Kolberg och
Greifswald. P. indelas i regeringsområdena
Stettin, Köslin och Stralsund. M.
Historia. Bebott av germanska stammar
(bl. a. rugierna), erövrades landet från
400-talet av stammar, som tillhörde de slaviska
venderna, efter vilka nordborna sedan
kallade området V e n d e n. Själva kallade
venderna sitt land P o m o r e, d. v. s. det vid
havet belägna. Från senare hälften av
1000-talet hade P. egna furstar; den förste bar
namnet Svantibor. I början av
1100-talet delades det i två delar: Slavien el.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
