Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pompeius, 2. Gnaeus Pompeius Magnus - Pompeius, 3. Sextus Pompeius Magnus - Pompeius Trogus - Pompejansk stil - Pompeji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pompeius Trogus—Pompeji
1239
uppdroga åt P. Triumviratet befästes dock
åter genom konferensen i Luca (56), och P.
blev för andra gången konsul jämte Crassus
(55). Under den stigande förvirringen i Rom
blev han 52 konsul utan kollega. lulia var
då död, och genom giftermål med Cornelia,
Metellus Scipios dotter, förband sig P.
personligen med optimaterna. Under den
stigande spänningen mellan dessa och Caesar lät P.
förmå sig att år 50 taga befäl över två
legioner, som skulle avgå till Syrien. Därmed
beträdde han olagliga vägar och arbetade
Caesar i händerna. När senaten år 49
framkallade en brådstörtad brytning med denne, blev
den överraskad av Caesars snabba rörelser,
och P. måste med de trupper han kunde
uppbringa gå över till Grekland. Där blev han
år 48 slagen vid Farsalos, flydde till Egypten
men mördades vid landstigningen. — P. var
som krigare av hög rang, personligen tapper
och lika handlingskraftig som omtänksam.
Som politiker vacklade han mellan olika
inflytelser och förmådde ej göra sin vilja
gällande under iakttagande av laga former, över
hans personlighet vilar ett visst dunkel. Se
f. ö. Caesar och där anförd litt.; A.
Afze-lius, »P. og hans modstandere 66—62 f. Kr.»
(Studier fra Sprog- og Oldtidsforskning, n:r
156, 1930).
3. S ex tu s P. Magnus (d. 35 f. Kr.), den
förres son, höll sig kvar i Spanien efter
brodern Gnaeus P:s nederlag mot Caesar vid
Munda 45 f. Kr. Han fick överbefäl över
flottan år 43 samt tog Sardinien och Sicilien
i besittning. P. slöt år 39 ett fördrag med
triumvirerna (Octavianus, Antonius och
Lepi-dus) men kom snart i fiendskap med
Octavianus, blev slagen vid Mylae och Naulochos
(36), flydde till Asien och blev där
tillfångatagen och dödad. E. St.
Pompeius Tro’gus, romersk historieskrivare,
samtidig med Livius, skrev den första
världshistorien på latin, »Historiae Philippicae»,
bevarad i utdrag hos lustinus (se d. o.).
Pompejansk stil, en efter den förnämsta
fyndplatsen uppkallad dekorationsstil (se
Pompeji, sp. 1241 och bild 7—8). Det
pompejanska väggmåleriet har haft stor
betydelse för uppkomsten av 1700-talets
nyklassicism (se d. o.). P. har ofta efterapats samt
periodvis påverkat stilbildningen. E. L-k.
Pompeji, it. Pompei, en utgrävd forntida
stad i närheten av Neapel. Redan på
500-talet f. Kr. flyttade oskiska bergsbor ned
på slätten kring Vesuvius och grundläde
P. nära floden Sarnos utlopp i Neapelbukten.
Det stod länge under samnitiskt välde och
blev slutligen (från Sullas tid) en romersk
militärkoloni. 63 e. Kr. förstördes P. delvis
genom en häftig jordbävning.
Nybyggnads-och reparationsarbetet bedrevs med stor iver
och var till en del färdigt, då en ny olycka år
79 medförde P:s fullständiga undergång (jfr
H e r c u 1 a n e u m). Vesuvius utkastade
under ett tre dagars utbrott (24—26 aug.) en så
stor mängd aska och pimsten, att staden
slutligen begrovs därunder. Av Plinius d. y.,
själv åsyna vittne, finnes i behåll en
skildring av utbrottet (på sv. i »Plinius den yngre»
av J. Bergman, Klassiska Biblioteket, 2,1904).
I mitten av 1700-talet upptäcktes vid
anläggning av en underjordisk vattenledning
1240
en stenlagd gata, och snart fann man av
en inskrift, att det var resterna av P., som
upptäckts. Grävningar anställdes nu, i
förstone endast för att eftersöka konstverk m. fl.
dyrbarheter, varvid ofta husväggar o. a.
byggnadsdelar förstördes. Först under Murats tid,
då stadens centrum utgrävdes, och framför
allt från 1861, då G. Fiorelli övertog
ledningen, infördes en bestämd plan i
grävnings-arbetet, och detta företages numera med den
största noggrannhet och försiktighet. Då man
här och där påträffade tomrum efter
förmultnade levande varelser i den av regnvattnet
och askan bildade massan, kom Fiorelli på den
tanken att däri gjuta gips, varigenom
förträffliga avgjutningar av liken uppstodo.
Systemet var tillämpligt även på tomrum
efter förmultnat trä (dörrar, möbler m. m.). Av
staden, vars folkmängd beräknats till omkr.
25,000 inv., äro f. n. närmare tre fjärdedelar
utgrävda.
Runt kring staden sträckte sig en med
torn försedd mur, genombruten av 8 portar, i
vilka huvudgatorna utmynnade. Gatorna äro
noggrant stenlagda samt ha höga trottoarer
på sidorna. Avloppsöppningar här och där
bortförde rännstensvattnet utom staden.
Rikligt med dricksvatten tillfördes under antiken
staden medelst en akvedukt, och
vattenbehållare funnos i gathörnen. Även i många
enskilda hus finner man vattenledningsrör.
I det 1895 utgrävda Vettiernas hus
(bild 4, 8; så kallat efter sigillstampar med
namn på två personer med släktnamnet
Vet-tius) och i flera andra hus var
vattenledningen så väl bibehållen, att den genom en
obetydlig reparation kunnat återställas och åter
fungera. Huvudgatorna livades av talrika
butiker. P. var en välmående och livlig
handelsstad. P. var i antiken, då havet nådde upp till
dess omedelbara närhet, hamnplats för flera
kringliggande städer och industriell
medelpunkt för en stor del av Kampanien. — På
sydsidan av den kulle, på vilken P. är byggt,
låg det s. k. Forum trianguläre, stadens,
som det synes, äldsta centrum. P:s Forum
civile (bild 1), den senare centralplatsen (se
Forum), är av stor betydelse såsom en av de
få fullständigt bibehållna öppna platserna av
denna art. På nordsidan av denna torgplats,
som bildar en rektangel, reser sig J u p
i-terstemplet. Runt torget stodo under
stadens senare årtionden bildstoder i mängd
av kejsarhusets medlemmar samt om staden
förtjänta män. I närheten av torget lågo
många offentliga byggnader och tempel, två
stora saluhallar, basilikan (en rättegångs- och
församlingshall), dekurionernas
(»stadsfullmäktiges») samlingsrum m. fl. Fyra
offentliga badinrättningar, däribland två med
partiell centralvärmeledning (enskilda sådana
finnas i flera privathus), ha grävningarna
uppdagat. Av teatrar ägde P. en större och en
mindre. Den förra var öppen, i den vanliga
antika teaterstilen; den senare var försedd
med tak. I stadens s. ö. hörn låg en stor a
m-fiteater, vars föreställningar
(gladiators-fäktningar och vilddjursstrider) voro
»föremål för all världens längtan», enligt en
pompejansk inskrift.
Privathusen (jfr bild 10 vid art. Bostad)
ha merendels en övervåning med små fönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
