Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poniatowski, Józef - Ponny el. Pony - Ponsard, François - Ponscarme, François Joseph Hubert - Ponsonby, Arthur - Ponson du Terrail, Pierre Alexis de - Pons varoli - Ponta Delgada - Pontak - Pont-à-Mousson - Pontano, Pontanus, Giovanni - Pontanus, Johan Isaksen - Pontarlier - Pontchartrain, Lake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1245
Ponny—Pontchartrain
1246
P. som frivillig i Kosciuszkos resning och levde
sedan som privatman, avslående lysande
anbud att träda i aktiv rysk militärtjänst.
1806 slöt han sig till fransmännen, blev i
det av Napoleon
upprättade hertigdömet
Warschau
krigsminister och skapade snabbt
en polsk armé; i
spetsen för polska
trupper erövrade han 1809
en stor del av
Gali-zien. Efter att ånyo
ha avslagit frestande
ryska anbud förde han
under Napoleons tåg
till Ryssland 1812
femte armén på högra
flygeln och visade sig
som en tapper och duglig fältherre. P.
erhöll under slaget vid Leipzig 1813
marskalksstaven, täckte efter nederlaget
franska arméns reträtt men omkom 19 okt.
1813 i Elsterfloden, då bron över denna för
tidigt sprängdes. Till karaktären en äkta
polack, var P. under sin tidigare bana
omstridd men blev efter döden mycket populär.
Po. monogr. av S. Askenazy (1904; flera uppl.;
ty. övers. 1912). A. A-t.
Ponny [på’ni] el. P o n y (eng. pony, plur.
ponies), i allm. liten häst. Ponnyraserna
utmärkas genom sin ringa storlek (höjd 0,60—
1,32 m) och spensliga kroppsbyggnad, sitt
energiska lynne, betydande styrka som dragare
och bärare, snabba, uthålliga rörelser, stor
härdighet och förnöjsamhet. De förekomma
särskilt i bergiga trakter med karg växtlighet
och hårt klimat, ss. på Island (se Hästen,
bild 3), de skotska öarna och höglandet
(Shet-lands-, se Hästen, bild 4, Orkney- och
hög-landsponnyer), Wales och s. England (Welsh-,
Newforest-, Exmoor- och Dartmoorponnyer),
på Korsika, Sardinien m. fl. länder. På
Gotland finnes sedan urminnes tid en ponnyras,
skogsruss el. Gotlandsruss (se d.
o.). I England, där ponnyraserna i stor
utsträckning användas som arbetshästar i
kolgruvorna, ha genom korsning mellan
ponnyston och ädlare hingstar frambragts för vissa
ändamål särskilt passande, snabba, viga och
starka ridhästar, polo ponies, som bl. a.
användas i spelet polo. E. T. N.
Ponsard [påsä’r], Frangois, fransk
dramatiker (1814—67). P., som var advokat,
hade turen att uppträda med klassiciserande
sorgespel, främst »Lucrèce» (1843), vid en
tidpunkt, då Hugo nyss gjort fiasko och Rachel
åter bragt klassiska ämnen på modet. Han
övergick senare till komedien med bl. a.
»Ho-race et Lydie» (1850; sv. övers. 1864),
»L’hon-neur et 1’argent» (1853; bearb. sv. övers. 1856
och 1875) och »La bourse» (1856). Sin sista
framgång vann han med ett
revolutionsskå-despel, »Le lion amoureux» (1866; »Det
besegrade lejonet», 1875). P. invaldes 1855 i
Franska akad. Hans bleka men välgjorda
epigonkonst, en gång hälsad som förebud om
en renässans för de klassiska idealen, satte
inga spår i utvecklingen. — Litt.: Monogr.
av J. Janin (1872); C. Latreille, »La fin du
théåtre romantique» (1899). Kj. S-g.
Ponscarme [påska’rm], Frangois
Jo
se p h Hubert, fransk skulptör och medalj
-gravör (1827—1903), en av 1800-talets ledande
krafter i förnyandet av medaljkonsten. Till
hans bästa arbeten hör medaljen över J.
Nau-det (1868; se Medaljkonst, bild 9). P. blev
1871 prof, vid École des beaux-arts. E. L-k.
Ponsonby [pa’nsnbi], Arthur, lord P o
n-s o n b y, engelsk politiker (f. 1871). Var i
yngre år, till 1902, diplomat, underhusled.
1908—18 (liberal) och 1922—30
(arbetarpartiet) och är pär sedan 1930. P. var i
MacDo-nalds första ministär jan.—nov. 1924
under-statssekr. för utrikes ärenden och i dennes
andra ministär först understatssekr. för
do-minions (juni—dec. 1929) och sedan
transportminister (dec. 1929—aug. 1931) samt är sedan
nov. 1931 arbetarpartiets ledare i överhuset.
P. är ivrig fredsvän och ledde 1924
handels-fördragsförhandlingarna med Sovjetryssland.
Han har skrivit bl. a. »Democracy and
diplo-macy» (1915), »Wars and treaties, 1815—1914»
(1918) och »Religion in politics» (1921). V.S-g.
Ponson du Terrail [påså’ dy tärä’j], Pierre
Alexis de, vicomte, fransk författare (1829
—71). Vann framgång som enormt
produktiv följetongsförfattare i Parispressen,
konkurrerande om massornas gunst med Dumas
d. ä. och E. Sue. En hel svit rövarromaner,
de flesta översatta till svenska (1859—69), har
till hjälte en av P. skapad figur, Rocambole,
anfader till Arsène Lupin, Nick Carter o. a.
populära moderna äventyrare av tvivelaktig
moralisk kaliber. Kj. S-g.
Pons va’roli, lat., anat., varolsbryggan, se
Hjärna, sp. 1102—03 och 1105.
Ponta Delgada [på’nta öälga’öa], största
staden på Azorerna (jfr d. o.), på s. kusten av
ön Säo Miguel; 14,904 inv. (1920). ögruppens
förnämsta handelsstad.
Po’ntak, förr namn på ett rött Bordeauxvin.
Pont-å-Mousson [påtamoså’], stad i fr. dep.
Meurthe-et-Moselle, vid Mosel, n. n. v. om
Nancy; 11,105 inv. (1926). Gammal stad,
1572—1763 säte för univ., som sedan flyttades
till Nancy. Trakten var skådeplats för
livliga strider under världskriget, bl. a. vid
amerikanernas anfall mot S:t Mihielbågen
sept. 1918.
Ponta’no [-nå], lat. Pontänus,
Giovanni, italiensk humanist (1426—1503). Var
en av 1400-talets förnämsta författare på
latin och utmärkte sig framför allt som skald,
i lärodikterna »Urania» (astronomi) och »De
hortis hesperidum» m. fl. Hans skrifter
ut-gåvos i 6 bd 1505—12 (4:e uppl. i 4 bd 1556).
Biogr. av C. Tallarigo (2 bd, 1874).
Pontänus, Johan Isaksen, dansk
(holländsk) historiker (1571—1639), son till
holländske konsuln i Helsingör. Blev 1604 prof,
vid kollegiet i Harderwijk och var från 1618
därjämte dansk historiograf. Han skrev
(närmast efter A. Huitfeldt) »Rerum danicarum
historia» (I 1631; »Vita Frederici II», tr. 1735,
»Vita Christiani III», tr. 1729). E. Ebg.*
Pontarlier [påtarlie’], stad i fr. dep. Doubs,
Franche-Comté, vid floden Doubs och
järnvägslinjen Dijon-Neuchätel, omkr. 6 km från
schweiz. gränsen, 838 m ö. h.; 11.827 inv.
(1926). Viktig strategisk punkt,
behärskande en huvudväg genom Franska Jura.
Pontchartrain [fr. uttal påjarträ’; eng.
påntJätreFn], Lake, grund strandsjö i
Loui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
