Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontchartrain, Lake - Ponte, da, släkt - Ponte, Lorenzo da - Ponte Corvo, Pontecorvo - Ponte de’ sonspiri - Pontén, Johan - Pontevedra - Pontiac - Pontiacs krig - Ponticello - Pontifex - Pontificale - Pontifices - Pontifikat - Pontin, Erik Magnus Constans - Pontin, Magnus Martin af - Pontinska träsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Ponte—Pontinska träsken
1248
siana, U. S. A., i s. gränsande till New
Orleans, med vilket P. förenas genom kanaler.
Vid dess kuster förstäder till New Orleans
och badorter.
Po’nte, d a, italiensk målarsläkt, 1500—
1600-talet, se B a s s a n o.
Po’nte, L o r e n z o da, se D ap o n t e.
Ponte Corvo [på’nte kå’rvå],
Pontecor-v o, »den buktiga bron», »valvbron», stad
i it. prov. Frosinone, vid floden Garigliano;
11,843 inv. (1921, som kommun). P. med
närmaste omnejd bildade från Julius II:s tid
(påve 1503—13) ett påvestolen tillhörigt
furstendöme. Napoleon gav 5 juni 1806 detta
till marskalk Bernadotte, som därefter bar
titeln furste av P. 1810 tillföll P. Murat;
dennes son Lucien Murat blev 1812
neapoli-tansk furste av P. Denna titel föres sedan
dess av huvudmannen för släkten Murat och
dennes äldste son. Med Karl XIV Johan
besteg dynastien P. (se Bernadotte, sp. 69)
Sveriges tron.
Po’nte de’ sospFri, it., »suckarnas bro» i
Venezia (se d. o.).
Pontén, Johan, präst (1776—1857). Blev
fil. mag. 1800 i Greifswald, prästvigdes, blev
1825 kyrkoherde i Hultsjö och 1836 i
Korsberga, från 1831 med prosts titel. P. var
starkt intresserad för naturkunnighet och
medicin, särskilt sinnessjukdomar. Sinnessjuka
vårdades i prästgården, och denna vård
fortsattes av P:s son och från 1868 efterträdare
prosten Gustaf P. (1817—90). Jfr
uppsats av Eva Linder i »Från Smålands och
Ölands gamla prästhem», utg. av H. Pleijel
och V. Bexell (1925). B. H-d.
Pontevedra [påntäcaä’öra], huvudstad i prov.
P. (4,391 kvkm, 573,255 inv. 1929), i
landskapet. Galicien, n. v. Spanien, vid floden Lerez’
mynning i Rfa de P., en vik av Atlanten;
28,755 inv. (1929). Fiskkonservindustri.
Pontiac [på’ntiäk], stad i Michigan, U. S.
A., n. v. om Detroit; 64,928 inv. (1930).
Staden, som är uppkallad efter
indianhövdingen Pontiac (se P o n t i a c s krig), har
betydande automobilindustri.
Pontiacs krig [på’ntiäks-], ett krig mellan
indianer och engelsmän 1763—66 i prov.
Ontario med omnejd i Kanada. Indianernas
ledare var Pontiac (mördad 1769),
Ottawa-stammens hövding sedan 1755. Monogr. av
F. Parkman (1851; 10 :e uppl. 1896). V. S-g.
Ponticello [påntitfäTå], it., mus.,
violinstall. — S u 1 p., nära stallet (med stråken).
Po’ntifex, se P o n t i f i c e s och Påve.
Pontificäle, lat. (av po’ntifex, överpräst),
liturgisk handbok för rom.-kat. biskopar. Som
norm för alla sådana gäller Pontificäle
roma-num, utg. 1888 i slutgiltig form av Leo XIII.
PontiTices, lat., plur. av po’ntifex,
medlemmarna av ett råd, som omgav pontifex
maximus (P. M.), ledaren av en prästerlig
organisation, collegium pontificum, som utom
p. omfattade rex sacrorum (»offerkonungen»),
flamines och vestalerna. P. tillsattes urspr.
genom kooptation, sedermera genom en
folkförsamling (under kejsartiden ersatt av
senaten). P. hade högsta överinseendet över
offertjänsten samt iakttagandet av heliga bruk
och föreskrifter. De hade bl. a. att sörja för
kalenderns avfattande. Pontifikatet
innehades på livstid. Caesar, pontifex 73 f. Kr., blev
P. M. år 63, och alla kejsare buro denna titel
till 382 e. Kr. E. St.
Pontifikät (lat. pontificätus). 1. Värdighet
som pontifex (se P o n t i f i c e s). — 2.
Påvevärdighet, en påves ämbetstid.
Pontln, Erik Magnus Constans,
författare (1819—52), son till M. M. af P.
Blev student i Uppsala 1837, fick 1840
kammar junkartitel och ägnade sig huvudsaki. åt
författarskap. P:s
noveller efterbilda den
franska romantiska
skolan. Skådespelet
»Agda» (uppf. 1850;
tr. 1852) är en dålig
kompilation. P. skrev
även i politiska och
sociala frågor,
framhöll slentrianen inom
tidens
ämbetsmannavärld samt förordade
judarnas
emancipation. Med mycken iver
omfattade han idén
om »bildningscirklar». Han bekämpade
liberalismen bl. a. som den egentlige utgivaren
av Morgonbladet (1850—51), där han med en
viss stilistisk talang förde de aristokratiska
och konservativa åsikternas talan. P. blev
1852 kommarherre. (R-n B.)
Pontln, Magnus Martin af, läkare
(1781—1858), sonsons sonson till biskopen M.
Pontinus (se d. o.). Blev med. dr 1806, med.
och farm, adjunkt 1807 och arbetade flera år
tills, m. Berzelius. P.
var hovmedikus, blev
1809 livmedikus hos
Karl XIII och var
1810 jämte Berzelius
beordrad att
övervara kronprinsen Karl
Augusts obduktion.
Vid deras ankomst till
Kvidinge var
obduktionen redan
förrättad. P. och Berzelius
avgåvo däröver en
äm-betsberättelse och en
konfidentiell rapport,
den senare skarpt kritiserande en del
försummelser vid obduktionsförfarandet. P. blev 1813
assessor i Sundhetskollegium och adlades 1817.
Han företog 1820 i sällskap med Berzelius en
resa genom n. Tyskland, som han beskrev i
»Anteckningar öfver natur, konst och
vetenskap» (1831). P. var även verksam som vitter
författare och skrev en mängd avh. i lärda
tidskrifter, minnestal och biogr., de flesta
införda i Vet.-akad :s Handl. Han stiftade
Svenska trädgårdsföreningen (1832) och verkade
för trädgårdskonstens höjande i Sverige. 1835
-—52 var han medicinalråd. Led. av Vet.-akad.
(1815). (A.W-dt.)
Pontinska träsken, it. Paludi Pontine,
sump-trakt i it. prov. Roma, s. ö. om Rom, mellan
Lepinibergen och Tyrrhenska havet, omkr. 60
km lång och 20 km bred. Ett längs
havskusten gående dynstråk hindrar vattnet från
bergen i ö. att avrinna. Enl. Plinius voro P.
i äldsta tid uppodlade, men redan vid den
romerska ockupationen 358 f. Kr. var
området på grund av malarians härjningar ett öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
