Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pope, Alexander - Poplar - Poplin - Popocatepetl - Poplari - Poplo d’Italia - Poppaea Sabina - Poppe, Rosa - Poppel - Poppelros - Popper, David - Poppius, Gabriel - Popplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Poplar—Popplar
1256
uppskatta. 1723—25 utgav P. en delvis
förtjänstfull men godtycklig uppl. av
Shakespeare. 1718 flyttade han efter faderns död
till den villa vid Twickenham. som han gjort
berömd och där han bodJe till sin död. 1717
utgav han sina samlade skrifter, där två
dikter publicerades f. ggn, »Eloisa to Abelard»
(övers, av G. Eothman 1765, 4:e uppl. 1777,
och av J. W. Liliestråle 1782) och »To the
meinory of an unfortunate lady», båda i
känslosam stil, olik P:s vanliga. Redan tidigare
hade P., Swift m. fl. bildat en Scriblerus
club, som satiriserade allt slags dumhet i
litteraturen. Bland P:s bidrag till klubbens
papper är »Peri Bathos» anmärkningsvärd
som den kvickaste av hans prosaskrifter. »The
Dunciad» är en satir mot tidens småförfattare,
där P. tog hämnd för alla inbillade och
verkliga oförrätter. Trots tonens våldsamhet och
bristen på humor är dikten i många
avseenden ett mästerverk. 1733—34 utkom P:s
berömdaste verk, »Essay on man», i fyra epistlar
(»Försök om människan», övers. 1765 av J. W.
Liliestråle, av J. L. Odhelius på prosa 1774
och av J. Wetterbergh, »Menniskan», 1817),
ett försök att från rationalistisk ståndpunkt
rättfärdiga det ondas tillvaro och försona
människan med världsplanen i enlighet med
tidens deistiskt naturvetenskapliga
betraktelsesätt. Han byggde här på Bolingbroke och
sköt skulden på denne, då han anklagades
för bristande renlärighet. »Essay on man» var
urspr. tänkt som ett led i en serie filosofiska
poem; av dessa utfördes endast fyra under
titeln »Moral essays» (1731—35), till vilka
fogades en tidigare dikt till Addison. Dessa
jämte hans 1731 —38 i rask följd publicerade
»Satires and epistles of Horace imitated»
beteckna höjdpunkten av P:s författarskap.
Diktionens kraft och klarhet samt
behandlingen av the heroic couplet i dessa dikter
äro ännu oöverträffade i engelsk vers. Själv
var P. icke blind för sina lyten utan talade
om dem med bitter humor. Han var så svag,
att han måste lyftas ur sängen, och han
kunde icke stå på benen, förrän han blivit
lindad och snörd. Måhända sammanhängde
härmed, att han var mycket känslig,
misstänksam och opålitlig. Denna sida av hans väsen
framträder bl. a. i hans litterära tvister. Som
författare behärskade han den samtida
litteraturen icke blott i England utan i Europa.
Han påverkade Voltaire, och i Tyskland
imiterades han av en hel generation av skalder.
Med honom nådde det franska inflytandet sin
höjdpunkt i England. När motrörelsen,
romantiken, satte in, riktades också de första
angreppen mot P. — Av uppl. kunna nämnas
W. L. Bowles (10 bd, 1806), Whitwell Elwin
och W. J. Courthope (10 bd, 1871—89).
Litt.: Ch. W. Dilke, »The papers of a critic»,
I (1875; utreder åtskilliga falsarier i P:*
brevväxling och därmed sammanhängande frågor);
monogr. av L. Stephen (1880), W. J. Courthope
(1889) och G. Paston (2 bd, 1909). Utförlig
bibliogr. av R. H. Griffith, vol. 1: 1—2 (1923
—27). J. M. (S. B. L.)
Poplar [på’plø], metropolitan borough i ö.
London (se d. o., sp. 157, 160 och kartan över
London med förstäder).
Poplln (fr. popeline), ripsartat siden,
senare ylletyg.
Popocate’petl, vulkan i Mexiko (se d. - o.,
med pl. 1), vid s. ö. randen av den högslätt,
varpå staden México ligger; 5,452 m ö. h.;
snögräns på 4,350 m. Senaste utbrott 1921.
I kratern tillvaratages svavel. Se även
I z t accih u a 11.
Popola’ri [påpå-], it., se Italienska
folkpartiet.
Popolo d’Italia [på’pålå dita’lia], 11,
tidning i Milano, fascismens huvudorgan,
uppsatt nov. 1914 av B. Mussolini, sedan hösten
1922 redigerad av hans broder Arnaldo
Mussolini (f. 1885).
Poppäè’a Sabina, se N e r o.
Po’ppe, Rosa, tysk skådespelerska av
ungersk börd (f. 1867), anställd vid kungl.
teatern i Berlin från 1889, tills hon efter
revolutionen bosatte sig i Schweiz. Hon var en
ståtlig tragedienn med flammande
temperament och äkta känsla. Hon spelade bl. a.
lady Macbeth, Medea samt Brunhilde och
Kriemhild i »Die Nibelungen» (Hebbel). G.K-g.
Poppel, bot., se Popplar.
Poppelros, bot., se Kattostväxter.
Po’pper David, tjeckisk tonsättare och
violoncelhst (1843—1913), prof, vid
musik-akad. i Budapest. Företog på 1870- och
1880-talet en mängd konsertresor, vilka gåvo
honom anseende som en av samtidens främsta
på sitt instrument. P. utgav flera tacksamma
violoncellstycken. Ilan var 1872—86 g. m.
pianisten S ophi e M en t e r (sed. o.). T. N.
Po’ppius, Gabriel, ämbetsman (1770—
1856). P., som var prästson från ö. Finland,
studerade i Åbo, blev 1799 häradshövding i
Övre Satakunda och fick 1801 lagmans namn.
Han insattes 1805 i
Rikets ärenders
allmänna beredning, blev
1808 häradshövding i
Öster och Väster
Re-karne m. fl. häraders
domsaga samt 1809
justitieråd. Ett P:s
utlåtande i
författ-ningsfrågan s. å. är
tr. i Hist. Tidskr.
1896. 1818 blev P.jur.
dr. Han deltog
verksamt i lagkommitténs
arbeten och blev 1826
president i Kammarkollegium. Som statsråd
1833—36 vantrivdes P. 1838 blev han dir. för
Lantbruksakademien. P. var en synnerligen
dugande ämbetsman, personligen högt
värderad av Karl XIV Joban. Led. av Vet.-akad.
(1827). Jfr B. Wedberg i Svenska Dagbladet
26 febr. 1931. (B. H-d.)
Popplar, Pöpulus, släkte av fam.
Salica-ceae, igenkänt på de i slaka hängen sittande
blommorna. Vild i Sverige är blott P.
tremula, asp (se d. o.). Flera arter odlas vid
gårdar och vägar, alla blommande på bar
kvist. Äldst i odling i Sverige är
balsam-pop p el n, P. balsamifera (från
Nordamerika), som har klibbiga, starkt luktande
knoppar och äggrunt lansettlika blad. Vanliga
äro även sil verpo ppeln, P. alba (från
Sydeuropa), med ludna knoppar och hjärtlika,
tandade, på undersidan vitludna blad, och
svartpoppeln, P. nigra (från
Medelhavsländerna), med glatta knoppar och äggrunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
