Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Positivism—Posse, A. M.
4
former i motsats till högre, oftare och högst,
oftast. A. Lbd.
PositivFsm, den filosofiska ståndpunkt, enl.
vilken vetenskapen måste stanna vid det
»positiva», det i erfarenheten givna, och avstå
från ohållbara och onyttiga metafysiska
spekulationer över den bakomliggande
verkligheten eller tingens väsen. P. bekämpar även
sökandet efter orsaker; vetenskapen bör
stanna vid utforskandet av de lagbundna
natursammanhangen. P:s program utvecklades
av Auguste Comte (se d. o.); liknande
ståndpunkt intogs dock tidigare t. ex. av Hume.
Nyare filosofer med positivistiskt inriktad
kunskapslära äro t. ex. Mach och Avenarius.
— P o s i t i v i’s t, anhängare av p. G. O-a.
Positiv rätt, den juridiskt gällande rätten
i ett visst land, d. v. s. sammanfattningen av
de av denna stats faktiska maktorgan
auktoritativt upprätthållna rättsnormerna.
Motsatsen härtill är dels rationell rätt el.
sammanfattningen av de rättsnormer, som enl. logisk
deduktion ur det allmänna rättsmedvetandet
anses böra gälla, även om de icke äro
gällande, dels moralisk rätt el. de ur det
subjektiva rätts- el. sedlighetsmedvetandet
härledda normerna; båda dessa slag av rätt ha,
i motsats till p., blott subjektiv, ej objektiv
giltighet. Se vidare C. A. Reuterskiöld,
»Rätts- och samhällsläran» (1912). Rid.
Po’sito, lat., antaget, förutsatt.
Posityr, Positür, (kropps)ställning.
Poska, J a a n, estländsk politiker (d. 1920).
Blev 1916 borgmästare i Reval och utsågs
1917 av ryska regeringen till guvernör i
Estland (se d. o., sp. 1082). P. blev landets förste
utrikesminister, fungerade med ett kort
avbrott till nov. 1919 och var även ordf, i
Estlands delegation i Paris. Sedan var han
förste delegerad vid fredsunderhandlingarna
med Ryssland. A. A-t.
Pososjkov [pasaJkåT ], Ivan T i c h o n
o-v i t j, rysk bonde och samhällskritiker (omkr.
1652—1726). I en för sin tid märklig skrift,
»Kniga o skudosti i bogatstve» (En bok om
armod och rikedom; 1724), framförde P. en
djärv kritik av det bestående samhället och
reformförslag i merkantilismens anda, om en
industriell utveckling, ledd av
självhärskardömet. För sin alltför kärva kritik
inspärrades P. 1725 i Peterpaulsfästningen. Jfr A.
Jensen, »Rysk kulturhistoria», I (1908).
Pospollten, stundom brukad benämning på
det forna polska allmänna adelsuppbådet (po.
pospolite rusaenie}.
Po’ssart, Ernst von, tysk skådespelare
och teaterledare (1841—1921). Var 1864—1905
anställd vid
hovteatern i München, från
1873 också som
regissör och från 1878 som
dir. för talscenen, blev
1892 teaterns chef,
vid sin avgång adlad
och 1911 fil.
hedersdoktor i München. Han
organiserade från 1880
de s. k. Meisterspiele
i München, samtidiga
gästspel av Tysklands
och Österrikes främsta
skådespelare i deras
glansroller inom den klassiska repertoaren,
inlade som teaterchef stor förtjänst om
såväl den lyriska som den dramatiska
ensemblen och grundade 1901 filialscenen
Prinz-regententheater för Wagnerfestspel. P. var en
konstnär av stora mått med starkt
temperament, flödande fantasi och suverän teknik i
hovteaterstil. Bland P:s roller märkas
Richard III, Jago i »Othello», Shylock, Nathan
den vise, Mefistofeles i »Faust» och Franz
Moor i »Rövarbandet».?, utgav bl. a. »Die
Kunst des Sprechens» (1907), »Lehrgang des
Schauspielers» (1901) och »Erstrebtes und
Erlebtes» (1916J. G. K-g.
Po’sse, ty., fars, burleskt lustspel.
Posse, gammal svensk frälsesläkt, vars
äldste säkert kände stamfar, riddaren och
riksrådet Jöns Lage P., som nämnes 1434
—76, bodde i Dalsland. Om hans son Knut
P. (d. 1500) se nedan; dennes bror
riksrådet Nils P. blev de
fortlevande ätterna P:s stamfar. N.
P:s son riksrådet Axel P. (var
död 1553) var farfar till Jöran
Knutsson P. och dennes kusin
Jöran Nilsson P. (om dem se nedan).
J. K. P:s son Knut Jöransson P.
(d. 1664; se nedan) blev frih. P. a f
Hedensund 1651 (ätten utdöd på
mans-sidan 1689) och fader till G. K. P. (se nedan).
Jöran Nilsson P:s brorsons son
landshövdingen i Kalmar Mauritz Nilsson P.
(1632—1702) blev frih. P. af Säby 1673
(ätten lever). En hans son var översten frih.
Carl Magnus P. (d. 1715), vars
krigsdagbok 1707—09 är tr. i A. Quennerstedts
»Karolinska krigares dagböcker», I (1901; ny
uppl. 1921); brev från C. M. P. äro tr. i
Hist. Tidskr. 1882. Om C. M. P:s bror
landshövdingen på Gotland frih. Nils P. (1660
—1723) jfr uppsats om Gotland av S.
Schar-tau i Karol. Förb:s Årsbok 1910. Frih. Nils
P:s son landshövdingen och generalmajoren
Mauritz P. (1712—87) tillhörde
hattpartiet, blev riksråd 1769 och greve 1771 (ej
introducerad); grenen utdog på manssidan
med hans son överstekammarherren greve
Nils P. (1739—1818) på Hällekis; om denne
jfr S. Clason och C. af Petersens, »För hundra
år sen» (1909). Greve Mauritz P:s brorsons
son C. H. P. (se nedan) blev 1826 greve P.
(slöt själv sin gren 1843). Om C. H. P:s
kusins son frih. J. A. P. se nedan. — Jöran
Nilsson P:s brorsons sonson Knut P. (d.
1714; se nedan) blev 1706 greve och stamfar
för den ännu levande grevliga ätten. Hans
son greve Arvid P. (1689—1754) tillhörde
hattpartiet och blev riksråd 1739. Dennes son
greve Fredrik P. (se nedan) blev far till
presidenten i Göta hovrätt greve Arvid Erik P.
(1753—1825) på Bergkvara. Om den
sistnämndes son A. M. P. och dennes brorsöner
bröderna A. R. F. P. och Gösta P. se nedan. En
son till Gösta P. var greve Nils Fredrik
P. (1853—1919), som ägde Vreten m. fl.
egendomar i Skaraborgs län, var träget verksam
i länets landsting och från 1910 till lagtima
riksdagen 1918 led. av Första kammaren
(höger). B. H-d.
Posse, Arvid Mauritz, greve,
ämbetsman, politiker (1792—1850); jfr släktövers.
Gjorde snabb juridisk karriär, blev 1821 lag-
Ätten
Bosses vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
