Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Posse, A. R. F.—Posse, C. E.
6
man, var 1824—31 landshövding i
Skaraborgs län och blev 1831 generaltulldir. På
denna post nedlade P. ett betydelsefullt
re-organisationsarbete och gjorde sig bl. a.
känd för en moderat
liberal uppfattning av
näringsfriheten.
Under den politiska
krisen 1840 blev P.
justi-tiestatsminister, men
då hans
kompromisspolitik misslyckades,
avgick han redan s. å.
1844—45 förde han
med framgång
lant-marskalksstaven och
var 1845—48
riksmarskalk. 1846—48 var P.
andra gången justitie-
statsminister men avgick under intryck av
marsoroligheterna (se d. o.). P:s försynta och
tillbakadragna väsen lämpade sig föga för
riksdagspolitiken, men han var en av sin tids
bästa administrativa förmågor. B. E-r.
Posse, Arvid Rutger Fredriksson,
politiker (1820 15/2—1901 24/<), brorson till A.
M. P.; jfr släktövers. Blev 1835 student vid
Lunds univ., avlade där 1840 hovrättsexamen,
blev 1846 kanslist vid
Hovrätten över
Skåne och Blekinge och
1847 adjungerad led.
av samma hovrätt.
1849 tog P. avsked
ur statens tjänst,
bosatte sig på
Charlot-tenlunds gods samt
ägnade sig därefter
åt jordbruk,
affärsföretag och
kommunala värv (bl. a. var
han 1865—68 ordf, i
Malmöhus läns
lands
ting). Sin politiska bana började han som
led. av ridderskapet och adeln vid 1856—58
års riksdag. Han var då ordf, i
bankoutskottet, och vid 1862—63 års riksdag förfäktade
han som ordf, i bevillningsutskottet kraftigt
frihandelns principer, vilka han. allt framgent
blev trogen. Vid riksdagen 1865—66, då han
var ordf, i statsutskottet, bekämpade P.
förslaget om representationsreform, bl. a. med
den motiveringen, att jordbruksintresset
genom det nya representationssättet skulle bli
alltför mäktigt. Efler reformens
genomförande gjorde sig emellertid P. 1867 i Andra
kammaren till målsman för det
lantmannaintresse, som på grund av kammarens
sammansättning kunde påräkna majoritet där och
som tog form i Lantmannapartiet (se d. o.).
Som främste ledare för detta parti, vilket
inom kort intog en oppositionell hållning mot
regeringen, var P. under en följd av år
riksdagens mest bemärkte och mäktigaste
personlighet. 1867—81 tillhörde P. Andra
kammaren och var 1867—75 statsutskottets ordf.
1876—80 var han talman i Andra kammaren,
och 19 april 1880 blev han statsminister efter
frih. L. De Geer. 7 dec. 1880—8 mars 1881
var P. därjämte chef för Finansdep. Det
gällde nu för statsministern P. att bringa till
lösning de viktiga frågor, som alltsedan det
nya representationssättets införande stått
främst på dagordningen: frågorna om
indelningsverkets och grundskatternas avlyftande
i sammanhang med en ny
försvarsorganisation. Han troddes därvid kunna räkna på
understöd hos sina gamla partivänner och hos
motståndarna till de föregående ministärerna.
Tre stora kommittéer tillsattes för frågornas
beredning, och vid 1883 års riksdag framlade
ministären P. sina förslag. De utlovade
successiv avskrivning av grundskatter samt av
rustnings- och roteringsbesvären, mot villkor
att riksdagen biföll de av regeringen avlåtna
framställningarna om försvarets byggande på
stam (anskaffad på frivillighetens väg och
avlönad av statsverket) och beväring. Men
Första kammaren fasthöll vid indelningsverket,
Lantmannapartiet gjorde betydande
avknapp-ningar på de av regeringen begärda
militäranslagen, och efter ett intensivt
intrig-spel led P. nederlag. Han avgick då (13 juni)
från statsministerposten och var därefter till
1889 president i Kammarrätten. Som led. av
Första kammaren 1882—90 intog P. en
tillbakadragen hållning men uttalade sig under
tullstriden mot spannmålstullar och gav
uttryck åt sina sympatier för en moderat
röst-rättsreform. Som riksdagstalare uttryckte sig
P. kort och klart, ofta med skärpa, alltid med
lugn värdighet. Däremot saknade han stödet
av ett personligen vinnande sätt och hade
under sin riksdagsmannabana på skilda håll
ådragit sig misstro och svårutrotliga
antipatier. — Om P:s efterlämnade papper se G.
Carlquist i Hist. Tidskr. 1919 och E.
Ther-mænius ibid. 1931. — Jfr L. De Geer.
»Minnen» (2:a uppl., 2 dir, 1906). V. M. (V. S-g.)
Posse, Carl Hen rik, greve, militär (1767
—1843); jfr släktövers. Utmärkte sig redan
i Gustav III:s ryska krig och i pommerska
kriget 1807, blev 1808 överste i armén och
brigadchef vid västra
arméns vänstra flygel
samt därjämte
stabs-chef hos G. M.
Arm-felt. Som sådan deltog
P. i vissa
underhandlingar med norske
överbefälhavaren,
prins Kristian
August. 1809 blev han
chef för Skaraborgs
reg:te men stod till
en början främmande
för
revolutionsrörelsen inom västra
armén. Under de fortsatta underhandlingarna
med Kristian August sommaren 1809 spelade
P. en betydelsefull roll och tillhörde G.
Adler-sparres närmare förtrogna. 1813 blev han
generalmajor och ledde med utmärkelse 2:a
arméfördeln. i slagen vid Gross-Beeren och
Dennewitz. Under expeditionen mot Norge
1814 förde han befälet över l:a arméfördeln.,
blev s. å. generallöjtnant och förde 1816—37
olika högre militärbefäl. 1826 blev P. greve
och 1832 general av infanteriet. B. E-r.
Posse (af Säby), Catharina
Elisabeth (Betty), f. Ehrenborg.
författarinna (1818—80), dotter till C. I. M.
Ehrenborg (se d. o.) och g. m. frih. J. A. Posse
(se nedan). Hon kom i Stockholm under in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
