Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Posse, Knut (d. 1500) - Posse, Knut (d. 1714) - Posse (af Hedensund), Knut Jöransson - Posse, Otto - Possehl, Emil - Posselt, Ernst Ludwig - Possession - Possessiv - Possessorisk process - Possevino, Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Posse, K.—Possevino
10
1474 nästan oavbrutet i Finland, där han
under olika tider residerade på Tavastehus,
Olofsborg och Kastelholm. Då det stora
ryska kriget utbröt 1495, efterträdde han Nils
Eriksson Gyllenstierna som hövding på
Viborgs slott. Han tågade först ut ur staden
för att möta fienden på fältet men måste
draga sig tillbaka och hålla sig på
defensiven. Ryssarna kringrände staden, och en
stormning tillbakaslogs i okt. En ny ägde
rum 30 nov., varvid P. och hans folk värjde
sig med förtvivlans mod, bl. a. med brinnande
tjärtunnor, nedrullade till murfoten (den i
traditionen kända »Viborgska smällen»). P.
belönades med stora förläningar, bl. a. Åland.
Han avled på Kastelholm. H. E. P.
Posse, Knut, greve, krigare,
överståthållare (d. 1714); jfr släktövers. Ingick vid
Livgardet 1673, blev överste för drabanterna till
häst och Livgardet till fot 1696 samt frih.
s. å. P. deltog med utmärkelse i Karl XII:s
fälttåg (generalmajor 1700, generallöjtnant
1703). P. blev kungl. råd 1705 och
överståthållare i Stockholm s. å., som sådan mindre duglig
än som krigare. 1706 blev P. greve. Biogr.
av N. v. Dardel i Personhist. Tidskr. 1901.
Posse (af Hedensund), Knut J
ö-r a n s s o n, frih., riksråd (1592—1664), son
till J. K. P. Beklädde ansvarsfulla
befattningar i Sigismunds tjänst i Polen men fick
1624 tillstånd att återvända till Sverige och
erhöll vederlag för sina förlorade gods. P.
blev 1633 ståthållare i Södermanland, 1634
landshövding i Östergötland, 1635 Maria
Eleonoras hovråd, 1637 ånyo landshövding i
Södermanland och 1641 riksråd. 1645 blev han
överståthållare i Stockholm och s. å. lagman,
1650 bisittare i Svea hovrätt och 1651
president i Göta hovrätt. S. å. upphöjdes han i
friherrligt stånd, skrev sig till Hedesunda (i
Gästrikland) samt fick 1653 Arnäs’
friherre-skap (i Ångermanland och Medelpad). Karl X
Gustav inkallade honom 1655 i
Reduktionskollegium och gav honom 1657 Medelpads
lagsaga. P. tog avsked från alla sina tjänster
1662. Jfr N. von Dardel i Personhist. Tidskr.
1904. P. S.*
Po’sse, Otto, tysk arkivman (1847—1921),
från 1874 anställd vid och 1906—19 dir. för
Hauptstaatsarchiv i Dresden. P. ägnade
mycket intresse åt arkivväsendets tekniska
uppgifter, ss. konservering och fotografering av
handskrifter samt avgjutning av sigill. Han
sysslade också med utgivningen av »Codex
diplomaticus Saxoniæ regiæ», författade
handboken »Die Lehre von den Privaturkunden»
(1887) och publicerade en mängd genealogiska
och sfragistiska arbeten, däribland »Die
Sie-gel der deutschen Kaiser und Könige» (5 bd,
1909—13). H. B-n.
Possehl [påsèT], Emil, tysk affärsman
(1855—1919). Var chef för ett stort
handelshus (järn och järnvaror) i Lybeck och flera
år led. av Lybecks senat. P. var stor
aktieägare i Fagersta bruks a.-b. och utsattes efter
världskrigets utbrott för anklagelser för
högförräderi, bl. a. enär järnvaror från Fagersta
bruk skulle ha sålts till Japan även efter
dess krigsförklaring mot Tyskland. Han
häktades 1915 men blev efter vidlyftiga
undersökningar frikänd 1916, varvid tyska staten
fick erlägga rättegångskostnaderna. Det åda-
galades näml., att leveransen till Japan skett
i enlighet med ett äldre kontrakt, som P.
förgäves sökt få annullerat. I samband med
ett svenskt tidningsmannabesök i Lybeck 1912
donerade P. 100,000 kr. till en stipendiefond
för att bereda unga svenska köpmän och
tekniker tillfälle att studera kommersiella och
tekniska förhållanden i Tyskland; fonden
förvaltas av Kommerskollegium. P. donerade
och testamenterade även betydande summor
till staden Lybeck. V. S-g.
Po’sselt, Ernst L u d w i g, tysk
historiker (1763—1804). Var först gymnasielärare
i Karlsruhe, senare förvaltningsämbetsman
och författade flera populära historiska
kom-pilationsarbeten, däribland »Geschichte Karls
XII.» (1791; efter Voltaire) och »Geschichte
Gustavs III.» (1792; sv. övers. 1810; 2:a uppl.
1819).
Possessiön (lat. posse’ssio), besittning; gods.
— Possessionat, godsägare.
Possessiv [på’-] (lat. possessivus), gramm.,
angivande ett ägande. Possessiv
genitiv är sålunda en genitiv, använd för att
beteckna ägaren, t. ex. gossens i gossens bok
el. boken är gossens. På samma sätt kallas
t. ex. svensk (svenska folket = Sveriges folk)
för possessivt adjektiv och min, din,
sin, vår, eder (min bok, boken är min o. s. v.)
för possessiva pronomen el.
possessivpronomen. A. Lbd.
Possessörisk process (jfr P o s s e s s i o n),
en till frågan om själva besittningen av en
sak begränsad process, medan i den
petito-riska processen även frågan om rätten att
besitta saken utgör föremål för prövning. Vid
svensk domstol förekommer knappast
posses-sorisk process; däremot avgör överexekutor
handräckningsvis enl. utsökningslagen §§ 191
och 192 endast besittningsfrågan. A. H.
Possevi’no, Antonio, italiensk jesuit
(1533 el. 1534—1611). Studerade under
furstligt beskydd i Rom och ingick 1559 i
jesuitorden, där hans djupa lärdom och fina
bildning fingo snar användning. Under de följ,
åren verkade P. som ivrig kättarbekämpare
i Savojen och s. Frankrike. 1569 fick han
professors grad, och 1573 blev han sekr. åt
ordensgeneralen i Rom. 1577 sändes han av
Gregorius XIII till Sverige för att söka
återföra Johan III och Sverige till romerska
kyrkan. Han lyckades genom sin lärdom och
diplomatiska smidighet vinna ett visst
inflytande över konungen, vilken t. o. m. biktade
sig och tog nattvarden enl. romersk ritus.
Som Johans sändebud återvände P. till Rom
i maj 1578 för att utverka vissa av Johan
begärda dispenser. Dessa avslogos bestämt.
När därför P. återvände till Sverige i juli
1579, möttes han av stor kyla. Under tiden
hade också den protestantiska reaktionen
under hertig Karl börjat framträda, vilket
betydligt försvårade P:s ställning. I aug. 1580
lämnade han Sverige utan några egentliga
resultat men dock med vissa förhoppningar
för framtiden, eftersom tronföljaren
Sigismund vunnits för katolicismen.
1581 sändes P. till Östeuropa för att medla
fred mellan Ryssland och Polen, vilket även
lyckades 1582. Nu trädde han i förbindelse
med Stefan Båthory (se d. o.), vars politik
han som nuntie i Polen understödde mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
