Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Postabonnemang—Postbonde
14
akad. 1858, erhöll han professors titel 1875
samt blev fil. hedersdr i Uppsala 1877. — P.
var en sällsynt mångsidig naturforskare, mest
bekant som geolog, botanist och
agrikultur-kemist.
Inom geologien, där tyngdpunkten av hans
forskargärning ligger, gjorde P. en
mycket stor insats genom sina undersökningar
av de olika glaciala jordlagrens, framför
allt krosstensgrusbäddarnas, ursprung,
lagring och sammansättning. Genom dessa
undersökningar, framlagda i avh. »Om
kross-stensbädden i Skedvi socken» (1856), påvisades
krosstensgrusets — Sveriges allmännaste
jordslag —• natur av moränbildning, och detta
blev ett av de starkaste stöden för teorien
om den stora nordeuropeiska nedisningen. P:s
undersökningar om rullstensåsarnas byggnad
ha även varit av stor betydelse för
utvecklingen av kvartärgeologien i Sverige. — P:s
1862 utkomna avh. »Studier öfver nutidens
koprogena jordbildningar, gyttja, dy, torf och
mylla» är ett klassiskt arbete, som spelat en
stor roll inom markforskningen. Han
diskuterar i detta arbete de organogena
jordarternas bildning ur genetisk synpunkt, och
uppkomsten av gyttjor belyses av experiment.
Som växtgeograf och växtsociolog utövade
P. ett icke ringa inflytande. Hans viktigaste
skrifter på dessa områden äro »Några ord
till fäderneslandets yngre botanister» (i
Botaniska Notiser 1842), »Om vextgeografiska
skildringar» (ibid. 1851) och »Försök till en
systematisk uppställning af wextställena i
mellersta Sverige» (1862). Som mykolog
gjorde P. talrika och värdefulla fynd,
publicerade i Elias Fries’ skrifter. Växternas
variation ägnade han också ingående studier,
liksom han utförde fenologiska observationer
under en mycket lång tidrymd (1852—96).
Såsom agrikulturkemist gjorde P. den största
insatsen genom sina föreläsningar vid Ultuna,
publicerade genom R. In de Betou under titeln
»Giundlinier till åkerbrukskemien» (2 bd,
1877). — Som vetenskapsman framstår P. som
•den borne naturiakttagaren med en stark
känsla för empirisk forskning. — Biogr. av
R. Sernander med utförlig bibliogr. i Geol.
Fören :s Förhandi. 1912. C. Mm.
Postabonnemang, prenumeration genom
postverket på tidningar och tidskrifter. De
första tidningarna i Sverige utgåvos genom
postverkets försorg, och vissa privilegierade
tidningar befordrades länge portofritt. En
allmän portonedsättning för tidningar vidtogs
1820. Redan 1824 infördes dock s. k.
tidnings-stämplar, genom vilka en bevillningsavgift
uttogs. Postverket erhöll ingen ersättning.
1872 infördes i stället en avgift till
postkassan för tidningsbefordringen. — Nu
gällande bestämmelser ang. postbefordran av
tidningar o. a. periodiska skrifter äro meddelade
genom k. f. 17 juni 1916. Där stadgade
avgifter ha dock vid varje riksdag sedan 1920
blivit provisoriskt höjda för ett år i sänder.
För att vinna postbefordran på stadgade
villkor måste tidning införas i ett
tidningsre-gister hos Generalpoststyrelsen, och styrelsen
äger i vissa fall vägra registrering. I
postavgiften vid p. ingår en s. k.
förskrivnings-avgift, varjämte hänsyn tages till tidnings
periodieitet och vikt. P. mottages icke på
tid
ning, som utkommer mindre ofta än 4 ggr
årl. För utdelning på utgivningsorten kan i
allm. p. icke ske på tidning, som utkommer
oftare än en gång i veckan. — Om u t g
i-varkorsband se Korsband. — 1931
års tidningstaxa upptager omkr. 1,500
tidningar och tidskrifter. Under 1930
befordrades som postabonnerade omkr. 277 mill. och i
utgivarkorsband omkr. 150 mill.
nummerexemplar av tidningar. E. G-e.
Postäl, Postälisk, som angår
postväsendet.
Postame’nt, underlag, fotställ el. fotstycke
för en kolonn, vas, staty o. dyl.
Postanstalt, postverkets organ i orterna.
De svenska p. indelas i fasta, näml,
postkontor, postexpeditioner, poststationer och
brevsamlingsställen, samt rörliga, näml,
postkupéer, sjöpostexpeditioner och
ångbåts-postexpeditioner.
Postanvisning, ett sätt att skicka
penningar genom postverket. P. är ställd på visa
person och får ej överlåtas (annat än genom
fullmakt). Inbetalaren ifyller en blankett,
som sändes med brevposten till
utbetalnings-postanstalten. A kupong till p. till inrikea
ort och till flertalet främmande länder äger
avsändaren göra meddelande till mottagaren.
Inrikes p. gäller en mån. från
utställnings-dagen. P. kan även sändas per telegraf,
telegrampostanvisning, mot,
förutom postavgift, vanlig telegramavgift.
Antalet inrikes p. har efter postgirorörelsens
införande avsevärt minskats och utgjorde 1930
omkr. 14 mill. till ett sammanlagt belopp av
något över 841 mill. kr., inberäknat p o s
t-f ö r s k o 11 san visn ingar, varmed
inlösta postförskott redovisas, samt k r o n
o-skattepostanvisningar. E. G-e.
Postarkèisk, geol., se Prekambriska
formationer.
Postassistent, Förste postassistent,
tjänsteman vid postverket.
Postbibliotek, bibliotek hos
Generalpoststyrelsen för postpersonalen. Förutom postal
litteratur innehåller p. avd. för
kommunikations-, finans-, kommunal- och
undervisningsväsen, språkvetenskap samt en genom
donation tillkommen avd. för skönlitteratur. E.G-e.
Postbok. Korrespondent, som önskar
postavgifterna förda i räkning för erläggande
kvartalsvis, skall hålla postbok. Härför
utgår särskild avgift. E. G-e.
Postbonde, åbo på posthemman. I
Sveriges första postordning, av 1636, föreskrevs,
att vid de stora stråkvägarna genom landet
edsvurna postbönder skulle finnas bosatta på
2—3 mils avstånd från varandra och svara
för postens fortkomst. Till p. indelades åbor
på sådana kronohemman, som genom sin
belägenhet voro tjänligast till p o s t h e
inman. Redan 1646 övergick man från
löpande postbud till »postskjuts». P. åtnjöt
frihet från all annan skjutsning och
transport för kronan, vidare från vissa andra
besvär samt var till sin person skyddad mot
bysättning. Från skjutsfärdspenningar var
han befriad men fick i övrigt betala
grundskatt. Posthemmansskjutsen började 1861
indragas och upphörde helt 1870.
Posthemmanen påfördes då de onera, varifrån de förut
varit befriade. Kbg.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
