Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Pouyer-Quartier—Poznan
54
drag, och hans rykte steg. Under 1630-talet
tillkommo flera av hans mest hetydande
arbeten, »Israels barn plocka manna i öknen»,
»Filistéerna hemsökas av pesten» (Louvre),
»Pan och Syrinx» (Dresden), »Rinaldo och
Arniida» (Berlin), flera backanaler samt
»Nep-tuns triumf», målad åt kardinal Richelieu.
P., som 1639 av Ludvig XIII kallats till
hovmålare, reste 1641 till Paris, där han erhöll
högsta ledningen av Louvres konstnärliga
utsmyckning. Avundsjuka och kollegers
intriger förbittrade till den grad hans arbete, att
han begärde avsked och efter ett år återvände
till Rom. P. är skaparen av det heroiska
landskapet; jfr t. ex. bild 59 vid art. Fransk
konst. Hans idylliska genremotiv, t. ex.
»Venus och Aeneas» (Rouen), »Arkadiska
herdar», »Apollo och Dafne» (Louvre), äro
utmärkta exponenter för hans förnäma stil. Med
en poets ögon såg han den romerska
kampagnan; prov på hans studier i naturen äro
»Diana insomnad i skogen» (Prado), »Numa
Pompilius och nymfen Egeria» (Chantilly),
»Rut och Boas», »Det jordiska paradiset»,
»Diogenes», »Orfeus och Eurydike» (Louvre).
I sin färgbehandling har P. tagit starka
intryck av Tizians klara, lysande kolorit.
Hans måleri har satt djupa spår inom franskt
landskapsmåleri ända fram till våra dagar.
Andra av P:s berömda arbeten äro
»Jerusalems intagande» (Wien), »Erasmus’
martyrdöd» (Vatikanen). »Bacchus’ uppfostran»,
»Syndafloden», »Poelens inspiration»
(Louvre), »Parnassen» (Prado). — Monogr. av bl. a.
W. Friedländer (1914), O. Grauthoff (s. å.),
E. Magne (s. å.; med litt.-förteckn.); art. av
G. Wengström i Nationalmusei Årsbok 1924.
Nationalmuseum har under utgivning ett
album av museets Poussinteckningar. G. W. L.
Pouyer-Quertier [poje’-kärtie’], Augustin
Thomas, fransk finansman och politiker
(1820—91). Förvärvade som fabriksägare i
Rouen en stor förmögenhet, var 1857—69 led.
av lagstiftande kåren, 1871—75 led. av natio
nalförsamlingen och 1876—91 senator. P.
utsågs fébr. 1871 av Thiers till finansminister,
deltog med även av Bismarck erkänd
skicklighet i fredsunderhandlingarna i Frankfurt
a. M. och förhandlade senare med tyska
regeringen om utbetalningsterminerna för
krigsskadeståndet. P. måste avgå i mars 1872. I
senaten framträdde han som ivrig försvarare
av protektionismen. E. W.*
Povl Helgesen, se Helge sen, P.
Povlsen [påu’l-], Harald Alfred, dansk
folkhögskoleman (f. 1852). Var 1877—84
lärare vid Lyngby landboskole och 1884—1927
föreståndare för Ryslinge folkhögskola. P. är
en av de mest framstående
folkhögskolemän-nen i Danmark. P. E-t.
Po-yang, P o - j a n g, en omkr. 5,000 kvkm
stor sjö i kin. prov. Kiang-si, står i
kanalförbindelse med Yang-tsi-kiang, som vid
högvatten sänder stora vattenmassor in i P.,
varigenom sjöns strandlinje kan flyttas ända till
50 km från lågvattenslinjen.
Poynings [påPnipz], sir Edward, engelsk
ämbetsman (1459—1521), en av Henrik VII:s
mest anlitade medhjälpare. Var 1494—96 som
lord deputy styresman över Irland, vars
lagstiftning han gjorde helt beroende av den
engelska (se I r 1 a n d, sp. 722).
Poyntz [påints], Stephen, engelsk
diplomat (1685—1750). Var 1724—27 engelskt
sändebud i Stockholm. Då från 1725 frågan
om Sveriges ställningstagande till de wienska
och hannoverska allianserna kom i
förgrunden, förde han skickligt den engelska
(hannoverska) maktgruppens talan, vann Horns
förtroende och bidrog kraftigt till utbildningen
av en engelskvänlig riktning i frihetstidens
politik. — Litt.: J. F. Ohance, »The alliance
of Hanover» (1923). T. S-g.
Pozarevac [på^arevats], stad i Serbien,
Jugoslavien, s. ö. om Belgrad; 10,604 inv.
(1921). — Genom freden i P. (P a s s a r
o-w i t z) 21 juli 1718 mellan Venezia och
Österrike å ena sidan samt Turkiet å den andra
fick Österrike Temesvärbanatet, Valakiet till
floden Aluta, Serbien med Belgrad m. m.,
Venezia fick Kythera och orter i Dalmatien.
Pozjarskij [pa^a’rski], Dmitrij
Michaj-lovitj, furste, rysk krigare (omkr. 1578—
1642). Ställdes 1612 i spetsen för det nya
lantvärnet med K. Minin som
krigskommissarie och tågade från Nizjni.pNovgorod till
Jaroslavl. För att ej söndra Novgorod från
Ryssland ställde sig P. ej fientlig mot hertig
Karl Filips kandidatur. Han lyckades
avvärja, att Chodkiewicz undsatte polackerna i
Moskva, och intog en fast hållning mot
bojarer och kosacker. Sedan Mikael Romanov
1613 valts till tsar, erhöll P. stora
förlä-ningar, blev 1628 vojevod i Novgorod och 1636
chef för justitiekollegiet i Moskva. Jfr H.
Almquist, »Tsarvalet år 1613» (i »Hist.
studier tillägnade H. Hjärne», 1908). A. A-t.
Poznan [på’znanj], 1. Vojevodskap i v.
Polen, bildat av den 1919 av Tyskland avträdda
delen av prov. Posen (jfr d. o.) och en mindre
del (512 kvkm) av preuss. prov. Schlesien,
i sin helhet ung. motsv. v. delen av det
forna Storpolen (se karta till Polen); 26,528
kvkm, 1,967,865 inv. (1921), därav 16,5 %
tyskar, 0,1 % judar. P. är nästan h. o. h.
ett fruktbart moränlandskap. Det tillhör
Polens mest blomstrande jordbruksområden och
har utmärkta kommunikationer, särskilt ett
rikt förgrenat järnvägsnät. M
2. (Ty. Posen.) Huvudstad i
vojevodska-pet P., på ömse sidor om Warthe; 247,753 inv.
(1929). Den förnämsta delen av staden ligger
på flodens vänstra sida. I den äldsta delen
märkas katedralen och det gamla rådhuset
från 1500-talet, i den nyare, v. därom, det i
romansk stil uppförda slottet, färdigt 1910.
P. är säte för ärkebiskopen av Gniezno-P.,
Polens primas, har univ. (gr. 1919; 4,163 stud.
1929), flera lärda samfund, museer och
bibliotek. P. är en livlig handelsstad med årliga
mässor. I P. järn- och stålindustri,
järnvägs-verkstäder, tillv. av jordbruksmaskiner,
vagnar etc., vidare sprit-, tobaks- och
tändsticksfabriker m. m. — P. är en av Polens
äldsta städer, blev redan på 960-talet
biskopssäte och var som Storpolens huvudort tidtals
residens för landets furstar och konungar.
Den nuv. staden grundlädes 1253; under den
följ, tiden var det tyska inflytandet stort.
Under 1600-talet led P. mycket av krigen och
erövrades 1655 av svenskarna. 1703—08
innehade svenskarna åter P. Vid Polens andra
delning 1793 tog Preussen P., som därefter i
hög grad förtyskades och även sriordes till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
