Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Pradon, Nicolas - Prae- - Praeceptor - Praecicism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Pozzo—Praecicism
56.
stark fästning. P. slöt sig dec. 1918 till
Polen. A. A-t.
Pozzo [på’tså], Andrea del, italiensk
målare och arkitekt (1642—1709). Inträdde
1665 i jesuitorden, för vilken han huvudsaki.
arbetat. P. utövade en betydelsefull
verksamhet som monumental dekoratör i Rom och
Wien. Han var mästare i skenperspektiviska
arkitekturmålningar i en rörlig barockstil.
Omkr. 1685 utförde han i Ignatiuskyrkan i
Rom en takmålning, en illusionistisk
skenkupol (nu förstörd) och en rik arkitektonisk
ram kring huvudskeppets plafond. Som
arkitekt har han utföit inredningsarbeten och
altarprydnader, bland vilka Ignatiusaltaret i
Gesükyrkan i Rom (1700) blivit berömt och
ofta efterbildat. P:s båda förslag till fasad
för Laterankyrkan stannade på papperet
(fasaden byggdes senare av Galilei). I Wien
har P. bl. a. målat plafonden i huvudsalen i
det Lichtensteinska trädgårdspalatset. —
Litt.: H. Voss, »Die Malerei des Barock in
Rom» (1925). H. C-l.
Pozzo di Borgo [på’tså di bå rgå], Carlo
Andrea, greve, rysk diplomat (1764—1842).
P. tillhörde en gammal korsikansk adelssläkt
och hade under den korsikanska
frihetsrörelsens tid stått vid Paolis sida i kampen mot
det franska nationalkonventet. Från denna
tid härrörde P:s oförsonliga hat mot
familjen Bonaparte, och då han 1804 trädde i
rysk diplomattjänst, vigde han sitt liv åt att
bekämpa det napoleonska kejsardömet. Från
1810 ägde P. stort inflytande hos Alexander
I av Ryssland och utförde bl. a. 1813 en
diplomatisk mission i Stockholm. 1814 blev han
tsarens ambassadör vid franska hovet, där
hans försök att modifiera den bourbonska
restaurationspolitiken var av stor betydelse.
1818 blev P. fransk greve och pär av
Frankrike. På grund av personliga motsättningar
till Nikolaus I förflyttades P. 1835 till
London men tog 1839 avsked ur rysk statstjänst.
— Fransk biogr. av A. Maggiolo (1890); P:s
brevväxling med Nesselrode 1814—18 är utg.
av Ch. Pozzo di Borgo (2 bd, 1890—97). B. E-r.
Pozzuoli [påtsoåTi], stad i it. prov. Napoli,
vid den vackra Pozzuoliviken, 11 km v. om
Neapel, dit spår- och järnväg leda; 30,000 inv.
(1926). P. är forntidens Puteoli, som var en
av Italiens rikaste handelsstäder. Av stadens
rom. ruiner är amfiteatern, fullb. under
Vespa-sianus, bäst bevarad. I n. ruiner av det s. k.
Serapistemplet (saluhall el. bad). I
omgivningarna märkas den torrlagda kratersjön
Agnano med termalbad samt flera antika
ruiner (av Bajae, Cumae m. m.). Vid P. ligger
Stabilimento Armstrong (kanon- och
pansar-plåttillv.), förut filial till de eng. stålverken
i Newcastle (2,000 arb.).
Poä’ng (fr. point, eg. punkt), öga på
tärning; enhet vid beräkningar av vinst och
förlust vid spel och tävlingar; värdeenhet vid
växtbyten; udd, spets (i yttranden, kvickheter
o. s. v.). — Poängtera, framhålla, betona.
Poängtèring el Pointèring brukas ofta
vid bedömning av djur och består däri, att
man vid bedömningen med siffror betecknar
utvecklingsgraden av de egenskaper, som böra
beaktas. Man utgår sålunda från en p o
ängska 1 a, där varje egenskap åsatts en siffra,
som tänkes ange det bästa möjliga, s. k.
maximipoäng; summan av dessa utgör
då ett uttryck för den standardtyp, som för
visst ändamål anses lämpligast. Varje
individ åsättes en siffra (poäng) för var och en
av de i skalan upptagna egenskaperna,
varmed anges i vad mån de särskilda
egenskaperna motsvara det bästa möjliga; summan av
de sålunda åsatta poängen uttrycker då de
särskilda individernas värde, såväl i
jämförelse med varandra som i förhållande till den»
uppställda standardtypen. E. T. N.
pp, mus., förk. för pianissimo.
p. p. c., se P o u r p r e n d r e c o n g é.
Pr, kem. tecken för en atom praseodym.
P. R., förk. för lat. populus romanus, det
romerska folket.
Pracka, zool., se S k r a k a r.
Pradier [pradie’], James, fransk
skulptör (1792—1852), föddes i Geneve, studerade i
Paris och Rom samt gjorde sig i Paris känd
som framstående monumentalkonstnär. P. var
en skicklig eklektiker och nådde sin
höjdpunkt i de 12 segergudinnor, som omge
Na-poleons grav i Invaliddomen, samt i
kvinnofigurerna på Molièremonumentet vid Rue
Richelieu. Av hans övriga verk märkas »Psyke
med fjärilar», »Sapho» och »Niobid» m. fl.
i Louvre samt Rousseaus staty i Genève.
Monogr. av A. Etex (1859). G-g N.
Pradilla [-öiTja], Francesco, spansk
målare (1848—1921), sitt hemlands störste
historiemålare under 1800-talet, utbildad i
Madrid och Rom. P. målade historiska
scener i monumental stil och starka färger. Mest
känd är »Johanna den vansinniga vid sin
gemåls likkista» (1877; i Madrids moderna
museum). P:s fresker i Palacio de Murga i
Madrid äro berömda. Hans stora målning
»Granadas överlämnande till Ferdinand och
Isabella» (1882; i det forna senatspalatset i
Madrid) är sannolikt tillkommen under
påverkan av »Bredas kapitulation» av
Veläz-quez. P. var 1894—1902 dir. för Pradomuseet
i Madrid. E. L-k.
Pra’do [-öå], Mariano Ignacio, president
i Peru (1826—1902). Blev 1865 diktator i
Peru, var president där 1867—68 och 1876—
79. Se Peru, sp. 896; om kriget mot Chile
1879 ff. se C h i 1 e, sp. 998.
Pra’domuseet (Museo del Prado) i
Madrid, påbörjat på 1780-talet, fullbordat
1819, sedan omändrat och tillökat, är ett av
världens förnämsta konstmuseer. Där finnas
stora värdefulla samlingar spanskt och
italienskt måleri, betydande verk av
flamländska, holländska och äldre franska målare samt
en skulptursamling.
Pradon [pradä’], N i c o 1 a s, fransk
dramatiker (1632—98), mest bekant som av
preciöslägret gynnad rival till Racine och måltavla
för Boileaus satir. Hans »Phèdre et
Hippo-lyte» (1677) föll platt till marken, trots alla
salongskabaler; mera lycka gjorde han med
sorgespelet »Régulus» (1688; i sv. övers, uppf.
1741, tr. 1742). Kj. S-g.
Prae-. Artiklar, som ej återfinnas på P rae-,
torde sökas på Pre-.
Praece^tor, lat., se Preceptor.
Praecicfsm (av nlat. praecici’smus,
riktning, som kräver religiös korrekthet el.
precision), en med puritanismen och den luterska
pietismen besläktad religiös rörelse i Holland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
