Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Praecicism - Praedentata - Praefectus - Praeneste - Praenomen - Praepositus - Praesepe - Praeses - Præstö - Præstö amt - Praeterea (Ceterum) censeo Carthaginem esse delendam - Praeteritopraesentia, Praeteritum - Praetexta - Praetextata - Praetor - Praetorium - Prætorius, Franz - Prætorius, Johann - Prætorius, Michael - Prag, Praha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Praedentata—Prag
57
som i början av 1600-talet framträdde inom
den calvinska ortodoxien. Under ett äldre,
lagiskt skede behärskades den av den sträve
ortodoxe teologen G. V o e t i u s. Vid
1600-talets mitt fick den hos män som W. och J.
Tee 1 1 i n ck och den berömde
botpredikanten Jodocus van Lodenstein (1620
—77) en mera evangelisk, av kvietismens
mystik färgad prägel. Från 1655 gjorde
separatistiska strömningar sig gällande, och
samtidigt började den strama viljefromheten med
sin stränga bundenhet vid yttre lag och skick
vika för en större innerlighet i det religiösa
känslolivet. Med Jean de Labadie (se
d. o.) gled p. ut i ett mera radikalt skede och
bröt öppet med kyrkan. — Litt.: A. Ritschl,
»Geschichte des Pietismus in der reformierten
Kirche» (3 bd, 1880—86); W. Goeters, »Die
Vcrbereitung des Pietismus in der
reformierten Kirche der Niederlande» (1911). E.Nwn.
Praedentata, paleont., se D in osau r i e r,
sp. 949 ff.
Praefezctus, lat., titel för vissa myndigheter
i det gamla Rom, huvudsaki. förordnade som
ställföreträdare för innehavare av imperium
och med olika militära, administrativa el.
juridiska uppgifter. P. urbi tillsattes redan av
Augustus som högsta polismyndighet i Rom
under kejsarens frånvaro. Hans prefektur
utvecklades under Tiberius’ långa frånvaro från
Rom till ett stående ämbete, vars
innehavare utsågs bland consulares. En viss
krimi-naljurisdiktion förenades med hans
polismyndighet. Han blev efter Konstantin Roms
högsta militära, administrativa och
lagski-pande myndighet. En p. urbi tillsattes även
i Konstantinopel. P. praetorio företrädde
kejsaren som chef för livvakten och tillhörde
länge riddarståndet. Ämbetet hade två,
sällan tre samtidigt fungerande innehavare. P.
praetorio hade med få undantag befälet över
alla i Italien stationerade trupper. Som
kejsarens närmaste förtroendeman fick han
alltmer omfattande uppgifter. Så företrädde han
kejsaren som dömande myndighet i
kriminella mål, senare även i civila. Från
Konstantins tid voro praefecti praetorio de högsta
ledarna av de fyra riksdelarnas (prefekturernas)
civila förvaltning. — Egyptens ståthållare
kallades praefectus Aegypti. E. St.
Praene’ste, stad, se Palestrina.
Praenömen, lat., förnamn, se Namn, sp. 691.
Praepo’situs, lat., se Domkapitel, sp.
1130, och Domprost.
Praesèpe, astron., se K r u b b a n.
Pråe’ses, lat., se Preses.
Præstö, stad i Præstö amt, på s. ö.
Själland, vid en vik (Præstö fjord) av Fakse bugt;
1,442 inv (1930). Blev stad 1403.
Præstö amt, i Danmark, omfattar s. ö.
Själland samt Möen, Nyord, Bogö m. fl. öar;
1,692,78 kvkm, 118,372 inv. (1930). I P. ligga
städerna Næstved (amtsresidensstad), Præstö,
Stege, Storehedinge och Vordingborg samt
Fakse m. fl. större orter.
Praete’rea (Cèterum) ce’nseo Carthäginem
e’sse dele’ndam, lat., se Ca to, sp. 705.
Praeteritopraese’ntia, Praete’ritum, se
Pre-te r itum.
Praete’xta, lat., försedd med bräm. 1. Se
T o g a. — 2. Nationellt romersk tragedi
(fabula), uppkallad efter de uppträdandes dräkt
58
(toga praetexta); den kallades även
praetex-tata.
Praetextäta, lat., se Praetexta 2.
Präè’tor, lat., eg. »anförare», avser, i fråga
om romerska förhållanden, en särskild
ämbetsman, innehavare av imperium men
underordnad konsulerna. När preturen
inrättades (367 f. Kr.), fick innehavaren till speciell
uppgift att leda civilrättskipningen. Under
följ. årh. inrättades ännu ett praetorsämbete
med liknande uppgift. Stadspraetorn (p.
ur-banus) ledde civilrättskipningen mellan
romerska medborgare, främlingspraetorn (p.
pe-regrinus) i sådana mål, där en främling var
part. Den förre brukade, när övriga högre
ämbetsmän nödgades lämna Rom, stanna där
som fungerande statschef. I samband med
Roms erövringar tillkommo ytterligare fyra
praetorer, avsedda för uppgifter utom staden;
i regel voro de provinsialståthållare. Efter
de stående kriminaldomstolarnas inrättande
(149 f. Kr.) fingo de sin verksamhet förlagd
till Rom som ledare av dessa. Antalet p.
ökades av Sulla och växlade sedermera. Deras
juridiska verksamhet, särskilt på det
kriminella området, upphörde småningom. Nya
uppgifter lädes på dem. Redan förut hade
ludi Apollinares anordnats av stadspraetorn,
men från 22 f. Kr. fingo p. en utsträckt
befattning med spelen. Vissa p. fingo på sin
lott förvaltningen av skattkammaren
(prae-tores aerarii). Om p:s betydelse för
lagstiftningen se E d i k t. Titeln praetor brukades
ofta i st. f. propraetor om ståthållare el. p:s
ställföreträdare. E. St.
Praetörium, lat., fältherretält el.
högkvarter (se C a s t r a, sp. 690); livvakten.
Prætorius [-tä’rios], Franz, tysk
orientalist (1847—1927), prof, i Breslau, framstående
kännare av de abessinska och kuschitiska
språken. Han skrev bl. a. »Äthiopische
Grammatik» (1886) och »Zur Grammatik der
Galla-sprache» (1893). K. V. Z.*
Prætorius [-tä’rios], J oh ann, tysk
astronom (1537—1616), mest känd för
konstruktionen av det vid lantmäteriet alltjämt använda
mätbordet (mensula prætoriana). K. Lmk.
Prætorius [-tå’rios], Michael, tysk
musiker (1571—1621), hovkapellmästare i
Wolfen-büttel. P. utgav bl. a. stora samlingar
protestantisk kyrkomusik och dansmusik samt
en mycket värdefull bok om dåtidens
konstformer och musikinstrument. P:s samlade
verk utges 1928 ff. T. N.
Prag, off. P r a h a, eng. och fr. Prague,
Tjeckoslovakiens huvudstad och främsta
kulturcentrum, sedan gammalt Böhmens
historiska centralpunkt, vid nedre Moldau
(Vlta-va); 848,081 inv. (1930). Till P:s äldsta
stadskärnor, Staré mèsto (Gamla staden) och
Mala strana (Lilla sidan), ansluta sig
koncentriskt yngre stadsdelar och förstäder, de
senare först i nyaste tid införlivade; det nuv.
stadsområdet (172 kvkm) når långt utanför
den stadsbebyggda arealen. Vänstra
flodstranden är i regel högst och markeras av
Petffn, Hradcany (ty. üradschin) och Letnä;
terrängen på högra stranden är flackare men
brytes av borghöjden vid Vysehrad,
Zizka-berget (Vrch Zizkov) m. fl. De gamla
stadsdelarnas rikedom på kyrkor och historiska
minnen har givit staden namnet »de hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
