Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Prestation—Preteritum
100
Union government bnildings i Pretoria.
Prestation (jfr Prestera), vad som
full-göres, åstadkommes el. gäldas; skatt, avgäld,
utskyld; konstnärlig framställning. Jfr F o
r-dran, Förfallodag och
Naturapre-station. (Ä. H.)
Prestäv (av ry. pri’stav, eg. den som är
ställd vid, uppsyningsman), marskalk vid
begravningar; även florbehängd stav vid dylika.
Prestebakke, gård och numera
järnvägsstation nära Enningdalens kyrka, Idds herred,
östfold fylke, Norge. Vid inryckningen i
Norge 1808 togs P. av svenskarna 3 maj men
återtogs av norrmännen 10 juni, då en svensk
styrka (420 man) under överstelöjtnant C. A.
von Knorring här överrumplades och sträckte
gevär. P. återtogs 14 juni men utrymdes ånyo
20 juni. Vid inryckningen 1814 passerade
svenska trupper P. 30—31 juli. Wdt.
Prestera (lat. praestäre), fullgöra, utföra,
åstadkomma; erlägga, utgöra (betalning).
Prestige [prästi% sv. uttal -1’/], fr.,
anseende, inflytande.
Presti’ssimo [-må], it., mus., mycket snabbt.
Presto [prä’stå], it., mus., snabbt.
Preston [pre’sten], stad och eget
stadsgrev-skap i n. v. England, grevsk. Lancaster, vid
floden Ribble (flodhamn), 25 km från dess
utlopp i Irländska sjön och vid
Lancasterka-nalen; 126,100 inv. (1929). Ett av centra för
eng. bomullsindustri, här införd på 1700-talet
av R. Arkwright (jfr d. o.); dessutom
maskin-och pappersindustri m. m. — Vid P.
besegrades 13 nov. 1715 pretendenten Jakob Stuarts
trupper.
Prestwi’chia. 1. (Paleont.) Se B e 1 i n u r
i-d a e. — 2. (Zool.) Se Parasitste k lar.
Presuméra, förutsätta, förmoda, antaga. —
Presumtiv, förmodad, sannolik; blivande
(presumtiv tronföljare).
Presumtiön el. Presumptiön (jfr P r
e-sumera), .förmodan, antagande. — Som
juridiskt begrepp hör p. till bevisläran inom
rättegångsväsendet och utgör ett
sannolik-hetsantagande, grundat på en slutledning, i
det att man med tillämpning av en allmän
erfarenhetssats sluter från ett faktum, ett
indicium, till ett annat, det s. k.
fac-tum probandum. I vanliga fall
tillkommer det domaren att enl. sin
bevisprövnings
rätt fritt pröva beviskraften hos indiciet och
därmed p:s betydelse i rättegången. I vissa
fall torde denna då kunna leda till att
bevisskyldigheten för ett visst i rättegången
betydelsefullt faktum lägges å motparten till den,
för vilken p. talar. — P. äro stundom av
lagen fastställda, i det att denna föreskriver,
att om ett visst faktum föreligger, domaren är
bunden att hålla ett annat faktum för bevisat,
s. k. praesumptiones j u r i s. Hit hör
t. ex. i svensk rätt det viktiga stadgandet i
lagen 14 juni 1917 om barn utom äktenskap
§ 26, att om i rättegång om fastställande av
faderskap och underhållsskyldighet varder
utrett, att svaranden haft samlag med modern
å tid, då barnet kan ha avlats, skall han
anses såsom fader, där ej uppenbart är, att
barnet ej avlats vid detta samlag. Går
lagens föreskrift om p. i visst fall ända därhän,
att p. icke får motbevisas, brukar den kallas
praesumptio juris et de jure och
har då ofta karaktären av ett av
lagstiftningen använt lagtekniskt hjälpmedel,
erinrande om den legala fiktionen. — Litt.: E.
Kallenberg, »Några anmärkningar om
bevisskyldighet och presumtioner med hänsyn till
civilprocessen» (i Tidsskrift for
Retsviden-skab 1899). — Jfr även Hävd. T. E.
pret., förk. av preteritum (se d. o.).
Preta, skt, »bortgången», »död»; »ande»,
»spöke», ind. relig., dels den nyss döde i allm.,
dels osaliga andar, som tänkas irra omkring
i vanställd skepnad och lida av evig hunger
och törst.
Pretendéra, göra anspråk på, förege. —
Subst.: Pretende’nt; särskilt om
tronkrä-vare, t. ex. prinsarna Jakob och Karl Edvard
av ätten Stuart.
Pretention [-taijj*ö’n], anspråk; inbilskhet.
—> Pretentiös [-taijj*6’s], anspråksfull.
Prete’ritum (lat. praete’ritum, förgången,
förfluten, näml. te’mpus, tid), gemensamt
namn på de verbformer, vilkas funktion är att
uttrycka förfluten tid. I t. ex. modern ryska
finnes endast ett sådant tempus, p. I nutida
germanska språk finnas tre dylika, näml,
im-perfektum, perfektum och
pluskvamperfek-tum (se dessa ord); däremot pläga futurum
exaktum, som uttrycker något förflutet i
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
