Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Preussen—Preventiva medel
112
preussische Polenpolitik von 1772—1914»
(1920); G. Schmoller, »Preussische
Verfass-ungs-, Verwaltungs- und Finanzgeschichte»
(1921). Se vidare litt.-anv. till art. B i
s-marek och Tyskland samt till
regent-biografierna.
Preussen [pråPsen; sv. uttal vanl. prö’jsen].
1. Svenskt generalguvernement 1629—35,
bildat på grundval av fördragen mellan Sverige
och Polen i Altmark 1629 och mellan Sverige
och Brandenburg i Fischhausen s. å. Det
omfattade kustlandet vid s. Östersjön från
her-tigdömet Kurland i n. till staden Danzig i s.
Dess viktigaste städer voro Memel, Pillau,
Braunsberg, Elbing och Marienburg. P:s
förvaltning organiserades under ledning av en
generalguvernör, residerande i Elbing, samt
guvernörer i Elbing, Braunsberg, Fischhausen
och Memel. Inkomsterna från de indräktiga
preussiska tullarna underlättade i hög grad
finansierandet av Gustav Adolfs tyska krig.
Till P:s förste generalguvernör utsågs
rikskanslern A. Oxenstierna, som på kort tid
organiserade tullväsendet. Genom fördraget
i Stuhmsdorf 1635 upplöstes P., och de av
Sverige innehavda områdena återgingo till
Brandenburg och Polen. — 2. Svenskt
generalguvernement 1655—60, bildat som ett
resultat av Karl X Gustavs polska krig,
uppstod successivt med de segrande svenska
truppernas ockupation av polska områden och
kom till sist att omfatta hela Westpreussen
med undantag av Ermeland och Danzig. 1655
utsågs rikskanslern E. Oxenstierna till
generalguvernör, och under honom stodo
guvernörer i Elbing, Thorn och Marienburg. 1659
återstodo av P. endast Elbing och Marienburg,
vilka även de utrymdes på grund av
bestämmelserna i fördraget i Oliva 1660. B. E-r.
Preussische Jahrbücher fprål^i.fe-],
månadsskrift för historia, politik och litteratur,
sedan 1858 utg. i Berlin. Bland dess red. må
nämnas H. von Treitschke och H. Delbrück.
Preussische Staatsbibliothek [pråPsiJe
,ftä’ts-] i Berlin, gr. 1659 under
benämningen Churfürstliche Bibliothek zu Cölln
a. d. Spree, 1701—1918 kallat Königliche
Bibliothek, är sannolikt Europas tredje
bibliotek med (1929) omkr. 3^3 mill. vol. tryckta
böcker och bortåt 60,000 manuskript. Bland
dess förnämsta dyrbarheter må nämnas den
42-radiga Gutenbergsbibeln. Det är sedan
1914 inrymt i Europas hittills största
biblio-teksbyggnad. En av dess huvuduppgifter är
att samla den tyska litteraturen med största
möjliga fullständighet, varför det i viss mån
kan betraktas som Tysklands
nationalbiblio-tek. Det är därjämte vetenskapligt
centralbibliotek för Preussen med uppgift bl. a. att
upprätta en gemensam katalog över de tryckta
bokbestånden i Preussens 16 mest betydande
bibliotek. 1931 utkom bd 1 av denna katalog,
som skall föreligga komplett i omkr. 150 bd.
Nära förbunden med katalogredaktionen är
en upplysningsbyrå, som har att meddela i
vilket ei. vilka tyska bibi, en efterfrågad bok
finnes. — Till P. är även knuten en
kommission för upprättande av en fullständig
bibliografi över inkunabler (se d. o.). A. H-g.
Preussisch-Eylau [pråPsiJ-äPlåu], stad i
Ostpreussen, vid järnvägen
Königsberg—Bar-tenstein; 3,584 inv. (1925). Vid P. stod 7—8
febr. 1807 ett oavgjort slag mellan
fransmännen under Napoleon samt en rysk-preussisk
här under generalerna Bennigsen och Lestocq.
Preussisch-Stargard [pråBsiJ-JTä^gart], se
Starogard.
Preussiska språket och litteraturen.
Preussiskan (fornpreussiskan) hör till den
baltiska språkgrenen och talades ännu på
1200-talet i större delen av nuv. Ostpreussen
och västerut ung. till det nuv. Starogard
(Preussisch-Stargard), v. om Weichsel. På
1500-talet var den inskränkt till Samland och
Kurische Nehrung. 1677 behärskades den av
endast några få åldringar. Den är nu känd
blott genom katekeserna av 1545 och 1561
samt två ordförteckningar. Litt.: E.
Berne-ker, »Die altpreussische Sprache» (1896); R.
Trautmann, »Die altpreussischen
Sprachdenk-mäler» (1910); N. v. Wijk, »Altpreussische
Studien» (1918). R. E-m.
Preussiska unionen, föreningen av de
luterska och de reformerta kyrkosamfunden i
Tyskland, särskilt i Preussen. Se
Evangeliska unionen 2; jfr Tyskland,
kyrkliga förhållanden. A. G-w.
Prevenéra, eg. förekomma; underrätta i
förväg; förbereda. — Subst.: Preventiön.
Preventionsteori, jur., den åskådning, enl.
vilken straffets uppgift icke är en av
rättskänslan instinktivt fordrad vedergällning
utan ett planmässigt skydd för samhället mot
förbrytelser. Man tänker härvid antingen på
att motarbeta ett begånget brotts suggestiva
verkan på andra individer än brottslingen
el. på den fara för nya förbrytelser, som hotar
från brottslingen själv. I förra hänseendet
kräves generalprevention: straffet
skall stämpla gärningen såsom otillåtlig och
genom kontrasuggestion påverka
moraluppfattningen i samhället, varjämte straffhotet
skall verka direkt avskräckande. Faran från
brottslingen själv skall motverkas
individualpreventivt genom avskräckning,
oskadliggörande el. förbättring. En ensidig
generalpreventionsåskådning präglade
straffrätten under början av 1800-talet; därav
föranleddes mycket stränga straff. Sedermera
har, under kamp även med
vedergällningsteorien, individualpreventionen vunnit
alltmer beaktande, vilket i stor utsträckning lett
till lindring av straffen (för att icke
motverka förbättring) och till en så långt
möjligt efter de särskilda brottslingarnas
individuella beskaffenhet anpassad behandling,
särskilt under verkställighet av frihetsstraff
(bl. a. för ungdomliga, alkoholister och
abnorma). Alltjämt måste dock tillika fordras,
att generalpreventionens krav icke släppas
ur sikte. R. B-l.
Preventiv, förebyggande, avvärjande.
Preventiva medel (eg. förebyggande medel,
se Profylax), medel, avsedda att
förebygga befruktning efter samlag. Dels finnas
mekaniska dylika medel (k o n d o m, avsedd
att trädas utanpå manslemmen, och s. k.
pessarier av gummi el. dyl. till
inläggande i slidan utanför den inre
modermunnen), dels kemiska i form av stolpiller till
införande i slidan. Kondomen innebär även
ett skydd för en del former av venerisk
smitta. Genom pre v e n t i vl a ?e n (se d. o.)
av 1910’ är offentlig propaganda för dessa me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
