Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Printzsköld—Pris
128
i utlandet återkom P. till fäderneslandet
1625, deltog i Gustav Adolfs polska krig och
i trettioåriga kriget,
varunder han
avancerade till
överstelöjtnant (1638). Han
försvarade 1640
Chem-nitz mot de
kejserliga men måste efter
några dagar
kapitulera. Utan Baners pass
återvände han till
Stockholm, blev där
arresterad och
anklagades för att ha
uppgivit Ohemnitz,
frikändes visserligen men
dömdes av riksrådet från tjänsten, därför att
han utan Baners tillstånd lämnat Tyskland.
P. upphöjdes i adligt stånd 1642 och var 1643
—53 guvernör i Nya Sverige (se d. o.). Efter
hemkomsten blev han överste, 1657
kommendant på Jönköpings slott och 1658
landshövding i Jönköpings län. — Jfr litt. under art.
Nya Sverige samt A. Johnson, »J. P.,
Nya Sveriges guvernör 1643—1653» (i
Prärie-blomman 1912). (G. J-n.)
Printzsköld, Otto Hack Roland,
ämbetsman (1846—1930). Blev fil. dr i Uppsala
1869 och tog kansliexamen 1871. P. blev
byråchef i Generalpoststyrelsen 1884 och var
1889—94 landshövding i Södermanlands län.
I hovtjänst avancerade han 1898 till förste
hovmarskalk och 1916 till riksmarskalk. Sin
främsta insats gjorde P. som chef för
konungens hovförvaltning (från 1894). Han
hade även en mängd uppdrag som led. av
kommittéer och styrelser. E. Spr.
Priocne’mis, zool., se Vägsteklar.
Priödon, zool., se Bältdjur.
Priönus, zool., se Långhorningar.
Pri’or, lat., »den främre», »föreståndare»,
urspr. föreståndaren för ett filialkloster, som
subordinerade under huvudklostrets
föreståndare, abboten; sedermera och nu vanl.
abbo-tens närmaste man. Motsv. titel i
nunneklostren var pri o rinn a. Priorernas och
prio-rinnornas ämbete kallades p r i o r ä t.
Prior [präPe], George Thurland,
engelsk mineralog (f. 1862). Blev 1887
tjänsteman vid British museum (Natural history),
där han 1909—27 var föreståndare för den
mineralogiska avd. Bland P:s mineralogiska
och petrografiska arbeten märkas särskilt
sådana över meteoriter. N. Zn.
Prior [präPo], Mat the w, engelsk skald
(1664—1721). Gjorde karriär som diplomat
och politiker (med Swift och torypartiet). P:s
dikter äro skickligt gjorda men ytliga
dagsprodukter, som röja ett rörligt, föga
ursprungligt temperament. Han var en salongspoet i
tidens smak. »Works» utg. av A. R. Waller
(1905—07). Biogr. av F. Bickley (1914). S. B. L.
Priorät, se Prior och Johannitorden.
Priorato [priåra’tå], Galeazzo, greve
G u a 1 d o - P., italiensk historieskrivare (1608
—78). Var officer i Wallensteins, Horns och
Bernhards av Weimar arméer, veneziansk
diplomat och kammarherre hos drottning
Kristina samt blev kejserlig historiograf 1664.
P. skrev ital. monogr. om Ferdinand II:s,
Ferdinand III :s och Filip IV :s krig mot Gustav
II Adolf och Ludvig XIII (4 bd, 1640—51;
även i fr. uppl. 1772) samt om drottning
Kristina (1656). B. B-s.*
Priori’nna, se Prior.
Prioritet, företräde(srätt), försprång. —
Prioriterade kallas sådana fordringar,
som utgå med förmånsrätt framför andra
fordringar.
Pri’pet, po. Prypeé, flod i Polen, biflod till
Dnjepr (jfr d. o.); 810 km lång. Avvattnar
Rokitnoträsken och är viktig flottled, genom
kanaler förenad med Njemens och Weichsels
flodsystem; segelbar från Pinsk. Området
kring P. var under världskriget, särskilt 1915
—16, krigsskådeplats; se Pol sk-rysk a
fronten, sp. 1212—15.
Pripp & Lyckholm, a.-b., tillverkar
maltdrycker vid Pripps, Lyckholms och Eriksbergs
bryggerier i Göteborg samt malt- och
läskedrycker vid Vänersborgs, Krönleins (i
Trollhättan), Utsiktens (i Uddevalla), Strömstads,
Nossebro och Lilla Edets bryggerier;
aktie-kap. 18 mill. kr. (1930), 700 arb., tillv.-värde
per år 13,5 mill. kr. Bolaget, gr. 1879, erhöll
nuv. bolagsordning och namn 1927.
Pris (av lat. pr^tium). 1. Det belopp i
pengar, som en vara, en arbetsprestation
och över huvud allt, som avyttras el. kan
avyttras mot betalning, betingar el. väntas
betinga i ersättning; denna innebörd är den
vanliga vid genomförd penninghushållning (se
d. o.); vid naturahushållning (se d. o.) sker
prissättning även i annan värdemätare än
penningenheten (kronor och ören), t. ex. i
spannmål (en tunna råg el. korn); vid direkt
byte av vara mot vara uttryckes den ena
varans p. i enheter av den andra (1 oxe =
4 får).
Genom sin lämplighet som bytesmedel ha
de ädla metallerna blivit underlag för det
moderna penningväsendet (se Penningar) och
därmed i prisbildningen; vid denna fungerade
de dock långt in på 1800-talet som bytesmedel
utan att direkt tjänstgöra som värdemätare
(se M a r k e g å n g). Prisbildningen på
varu-och arbetsmarknaden reglerades då ännu
allmänt genom pristaxor (jfr Arbetslön,
sp. 1263, och Skråväsen). Efter
genomförandet av näringsfrihet (se d. o.) och
modern penning- och kredithushållning räknar
man med fri prisbildning, och till den
anknytes i första hand den grundläggande
prisläran i den moderna
nationalekonomien. Med utvecklingen av den moderna
produktions- och transporttekniken, vars
utnyttjande kräver företag i stor skala, ha m
o-nopolistiska inflytelser på
prisbildningen (se Trust) blivit alltmera
att räkna med; likaså taxepriser vid
statliga och kommunala affärsverk
(järnvägar, elektricitetsverk), reglerade efter andra
grunder och syften än p. i den fria
marknaden, antingen nedåt i allmännyttans tjänst
eller uppåt för beskattning av allmänheten. De
p., vilka sålunda mera el. mindre avvika från
lägen, som de kunde väntats inställa sig vid,
om de bildats i fri marknad, påverka
givetvis även andra p. Därmed är även att räkna
efter arbetsmarknadens organisation genom
arbetar- och arbetsgivarföreningar (samt den
starka utvidgningen av antalet anställda i
offentlig tjänst). På arbetsmarknaden
inver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
