Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pris - Prisa - Prisbildning - Priscianus från Caesarea - Priscillianer - Priscillianus - Prisdomstol - Prishistorik - Prishoppning - Prisindex - Prisindextabeller - Prisindextal - Priskurant - Priskurvor, Prislagar - Prisma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Prisa—Prisma
132
tryck, och p. vägleder därmed hushållningen.
Eftersom ingen kan ha inkomst utom för vad
han gör (inkomst av tjänst och av rörelse)
el. av vad han har (av fastighet och av
kapital), är det produktionskostnaderna, som bilda
de inkomster, medelst vilka produkterna
köpas och levnadskostnaderna bestridas.
Prisbildningen på produkterna och
prisbildningen på
produktionsmedlen betinga sålunda ömsesidigt
varandra; prisbildningen i varumarknaden
sammanhänger med prisbildningen i
fastighetsmarknaden, kapitalmarknaden och
arbetsmarknaden. En stegring av priserna i
varumarknaden följes i regel av en prisstegring i
fastighetsmarknaden (högre p. på
jordbruksprodukter av högre p. på
jordbruksfastigheter), i kapitalmarknaden (högre räntor) och
i arbetsmarknaden (högre nominallöner).
Omvänt plär ökad knapphet på en råvara
medföra högre p. även för färdiga produkter av
råvaran (ökad folkmängd, ökad knapphet på
jord, där folktätheten växer, högre
jordpriser; se Jordränt a).
De ekonomiska företeelserna i
samhällslivet, särskilt inom de moderna kulturländerna,
stå med varandra i genomgående och i
grunden och i längden regelbundna sammanhang
medelst prisbildningen, som i hög grad
reglerar den samt därmed folkhushållningen och
världshushållningen. Den nationalekonomiska
forskningen betraktar även prisbildningen i
alla dess riktningar såsom det centrala i det
ekonomiska samhällslivet. — Litt.: Läro- och
handböcker i nationalekonomi med däri
förekommande litteraturhänvisningar; statistik:
se Statistisk Årsbok för Sverige. E. F. K. S-n.
2. Belöning, som utsatts för segraren i en
tävlan (i vetenskap, litteratur, konst, idrott
o. s. v.). Jfr även Vandringspris.
3. (Fr. prise, av prendre, taga.) Vanl.
benämning på gods och särskilt fartyg, som
under krig uppbringas och tages i beslag. Se
Prisdomstol.
Prisa, bot., se Veronica.
Prisbildning, se Pris 1.
Prisciänus från Caesarea (sannolikt i
Mauretanien), latinsk författare. Var under
kejsar Anastasius (reg. 491—518) latinlärare
i Konstantinopel. Han skrev bl. a. en
grammatisk lärobok, »Institutiones grammaticae»,
i 18 böcker, bevarad i omkr. 1,000 manuskript
och innehållande en fullständig framställning
av den latinska grammatiken. Arbetet, som
haft en långvarig verkan särskilt på
grammatisk terminologi, är alltjämt av betydelse
genom talrika citat ur nu förlorad litteratur.
Det är utg. av M. Hertz i Keils »Grammatici
latini», 2 och 3 (1855, 1859). E. St.
Prisciliiäner, anhängare till Priscillianus
(se d. o.).
Priscillianus, en spanjor av rik och förnäm
släkt (d. 385), framträdde i slutet av
300-talet som ledare av en med konventikelväsen
förenad asketisk rörelse i Spanien. Den
riktade sig mot kyrkans förvärldsligande och
utbredde sig senare till Gallien. Sedan P.,
som blivit biskop i Avila, jämte sina
anhängare beskyllts för manikeism, magi och
otukt, förmåddes kejsar Maximus att
döma P. och fyra av hans anhängare till
döden för kätteri. Domen, som verkställdes
i Trier 385, väckte en storm av förbittring
och ledde till ett visst uppsving för
priscillia-nismen, som längre fram synes ha uppgått i
de katariska rörelserna. Sedan några av P:s
skrifter 1886 återfunnits, anses det mesta av
anklagelserna mot denne ha haft sin rot i
lömskt förtal. Dock saknas hos P. icke
ansatser till en viss, med gnostiska element
förbunden dualism. — Litt.: E. Edling, »P.
och den äldre priscillianismen», I (1902; jfr
rec. av E. Billing i Kyrkohist. Årsskr. s. å.);
E. Ch. Babut, »Priscillien et le priscillianisme»
(1909); J. Martin, »P. oder Instantius?» (i
Historisches Jahrbuch der Görresgesellschaft
1927). E. Nwn.
Prisdomstol, domstol, som under krig har
att pröva giltigheten el. ogiltigheten av en
verkställd uppbringning av främmande
handelsfartyg och gods. Hittills ha
prisdomstolar haft karaktären av nationella
specialilom-stolar. Vid 1907 års Haagkonferens
utarbetades en konvention ang. en internationell
överdomstol för prisrättsmål, men konventionen
blev icke ratificerad och har därför aldrig
trätt i kraft. ö. U.
Prishistorik, se P r i s 1.
Prishoppning, se B id spor t.
Prisindex, ett i statistiken ofta
förekommande slag av relationstal, se Index 2.
För att belysa prisernas förändringar under
tiderna brukar man samla och sammansätta
priserna för olika varuslag under vissa
tidsperioder. För jämförelsens skull anges härvid
priserna vid beräkningens utgångspunkt till
100, medan senare gällande priser omräknas
i förhållande härtill. De sålunda erhållna
prisindextalen sammanställas därefter
i prisindextabeller. K. H. A.
Prisindextabeller, se P r i s i n d e x. Dylika
tabeller el. indexserier sammanställas och
publiceras för olika ändamål. Särskilt kända
äro den engelska tidskriften Economists p.
för partihandelspriser, offentliggjorda sedan
1868, samt flera svenska indexserier; se
därom vidare Index 2.
Prisindextal, se Index 2 och Prisindex.
Priskurant (fr. prix courant, eg. gällande
pris), prislista, förteckning på varor med
angivna priser.
Priskurvor, Prislagar, se Pris 1.
Pri’sma, grek.; sv. plur. prismor. 1. (Fys.)
En genomskinlig kropp, som på två sidor är
begränsad av plan, vilka bilda en vinkel med
varandra. ABC på bild 1 föreställer
principalsektionen (principalsnittet)
el. den vinkelräta genomskärningen av ett p.,
omgivet med luft el. något annat ämne, som
i optiskt avseende har mindre täthet än det
ämne, av vilket p. är förfärdigat. Om en
stråle homogent ljus,
OD, infaller i
principalsnittet mot sidan
AB, brytes strålen vid
D och K samt utgår
i riktningen KU, så
att ett öga i U tycker
sig se ljuset komma
från O’.
Skärningslinjen A mellan p:s sidor
kallas dess brytande kant, den motstående
gränsytan BC p:s bas samt vinkeln mellan
sidoytorna, BAC, dess brytande vinkel.
Bild 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
