Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Pro rata parte—Proskribera
170
ingången till Akropolis (se d. o.) i Aten (se
bild 2) och äro uppförda av Mnesikles 437—432
f. Kr., numera restaurerade. Portväggen har
fem portar med från mittporten avtagande
storlek. Den inre hallen, A, har sex doriska
kolonner, krönta av ett sadeltak. Den yttre
hallen, B, har likaledes sex doriska kolonner,
men då dess djup är större, har den i sitt inre
två rader med vardera tre joniska kolonner,
det första ex. på förening av dorisk och jonisk
stil. Till vänster är en hall med tre mindre
doriska kolonner, förhall till pinakoteket, D
(tavelgalleri). Hallen till höger, E, har en
liknande fasad men har aldrig blivit
fullständigt utförd. Likaså ha de hallar, som
planerats på insidan i vinklarna mellan dels A
och D, dels A och E, aldrig kommit till
utförande. Den ursprungliga planen är uppvisad
av W. Dörpfeld i Mitteilungen des Deutschen
Archäologischen Instituts zu Athen, 10, 1885,
s. 38 ff. Trappan upp till p. härstammar från
början av kejsartiden, de torn, som flankera
dess bas (Beulés port), från senromersk tid.
— Bland moderna byggnader av detta slag
märkes praktporten Die Propyläen i München
(se d. o., sp. 517 och bild 12 på pl. 2) av
L. v. Klenze, invigd 1862. M. Pn N-n.
Pro ra’ta pa’rte (ofta förk. till p r o r a t a),
lat., för sin uträknade el. bestämda andel.
Prorektor, (universitets)rektors
ställföreträdare.
Prorogatiön, jur., utsträckning genom avtal
mellan parterna av en domstols kompetens
till mål, som enl. allmänna kompetensregler
icke faller inom domstolens
behörighetsområde. Forum prorogatum är alltså
det forum, vars behörighetsgrund är sådant
avtal, och prorogationsrätt rätt för
parter att avtala om forum. Frånsett
specialbestämmelser, finnes ej prorogationsrätt
i egentlig mening enl. gällande sv. rätt (se
rättegångsbalken kap. 10 § 32). Å. H.
I engelsk statsrätt betecknar p.
avbrytande genom k. kung, av parlamentets
förhandlingar, vanl. vid sessionens slut.
Parlamentet säges då »stå prorogerat» till en i
kungörelsen nämnd dag, men dess
sammanträden kunna genom ny kung, ytterligare
uppskjutas. Efter p. måste alla lagförslag (bilis)
ånyo framläggas för behandling i stadgad
ordning, medan däremot vid ajournering
(se Ajournera) man vid billens
behandling fortsätter vid det stadium, dit man vid
avbrottet hunnit. V. S-g.
Prorogèra [-åg-], uppskjuta; jfr
Proro-g a t i o n.
Prosa, lat. (urspr. pro’rsa el. prove’rsa,
näml, oratio, rätt fram gående tal). 1. Det av
metrikens skrankor och tonviktsflyttningar
icke hämmade språkliga uttryckssättet,
obundet tal, obunden stil, det vanliga skrivna
språket i motsats mot bunden stil, vers,
poesi. I skriven p. brukar skiljas mellan tre
huvudarter: högprosa, omfattande
högtidligare stilar, ss. predikans och festtalets,
normalprosa, vartill höra
tidningsartiklar, icke personligt präglade brev m. m., och
lågprosa, som står vardagligt
samtalsspråk nära. Jfr G. Cederschiöld, »Om svenskan
som skriftspråk» (4:e uppl. 1916). — P r o s
ä-iker el. p r o s a i’s t (även prosatö r),
författare på prosa. — Prosaisk, i
obun
den stil, på prosa; förståndsmässig, nykter;
alldaglig; platt, trög, opoetisk. R-n B.
2. (Mus.) Se Sekvens.
Prosaiska krönikan, äldsta försöket till en
svensk rikshistoria, är av mycket ringa
historiskt värde men utövade länge inverkan på
svensk historieskrivning. Författaren har
sannolikt tillhört gråmunkeklostret på
Rid-darholmen i Stockholm. Krönikan torde vara
nedskriven något av åren 1450—57. Utom sin
fantasi har författaren som källor använt
bl. a. Jordanes, Rodericus Toletanus, Adam
av Bremen, norska Didrikssagan, Registrum
Upsalense av 1344 och Saxos historia. I
behåll finnas 8 handskrifter; den äldsta
bevarade är blott några år yngre än originalet. P.
har senast utgivits av G. E. Klemming
(»Småstycken på forn svenska», 1868—81), som
därjämte redogjort för krönikans källor. Jfr
Rimkrönikor. R. G. (S. K-ft.)
Prosälius, zool., se Vägsteklar.
Proscènium, lat. (grek, proskènion, av pro,
framför, och skenè, tält el. barack, i detta
fall skådespelarnas avd. bakom den antika
teaterns orchestra), urspr. den tillfälliga
dekorativa vägg, som vid föreställningarna
dolde skenè för publiken och utgjorde den
fond, mot vilken skådespelarna rörde sig.
Den bestod vanl. av en rad pelare av trä,
mellan vilka mattor och fällar hängdes. Då
skene senare blev ett stabilt hus i en el. två
våningar, fick dess undervånings
framspringande, platta tak vila på det småningom
permanenta p:s pelare och i vissa fall tjäna som
skådeplats. — P. i modern mening är
scen-öppningens hela konstruktiva och dekorativa
inramning åt salongen till. I p. äro
avant-scenlogerna inbyggda. Jfr Teater. G. K-g.
Pro secu’ndo, lat., för det andra.
Prose’ktor, lärare (närmast professor) i
normal eller patologisk anatomi.
Proselyt, nyomvänd, nyvunnen anhängare;
hist., inom den hellenistiska synagogan en
icke-jude, som övergick till judendomen genom
att låta omskära sig. Upptagningen skedde
vanl. genom ett reningsbad (»proselytdop»).
— En annan kategori var de »gudfruktiga»
(hedningar), som utan att bli omskurna
del-togo i synagoggudstjänsten och ålade sig vissa
etiska och rituella förpliktelser. A. Fr.
Pröseminarium, se Seminarium.
Prosenkym [-ky’m], bot., se Parenkym 2.
Pro se’nsu commüni, lat., »för sunda
förnuftet»; se Kellgren, J. H., sp. 586.
Prose’rpina, rom. myt., se Persefone.
Proslmiae, zool., se Halvapor.
Prosit [prö’-], lat., eg. »må det gagnal»,
väl bekommel; välönskan till en nysande;
nysningar voro fordom vidskepligt fruktade.
Proskribera (lat. proscribere, genom
offentligt anslag efterlysa). Ordet brukas om Sullas
förfarande (proskription) mot sina
motståndare efter segern över Marius’ anhängare
82 f. Kr. På hans »proskriptionslistor» voro
upptagna ett stort antal senatorer, långt över
tusen romerska riddare och en mängd andra
personer, som slutit sig till det revolutionära
partiet. Genom särskild lag förklarades dessa
liv och egendom förlustiga, varjämte deras
söner och sonsöner förlorade rätten att söka
romerska ämbeten. Genom liknande
preskriptioner utrotade triumvirerna (Antonius, Octa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
