Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Protonotarie—Protozocr
184
Protonotarie, förr titel på tjänstemän i vissa
verk med ställning över notarierna.
Protonotärius, den högste andlige i
Konstan-tinopel näst patriarken. Protonotärius
aposto-licus är i Kom titeln på sju höga andliga
ämbetsmän, vilka ombesörja kyrkliga dokument,
akter och skrivelser.
Protopla’sma (av grek, prötos, först, och
pla’sein, bilda), den trögflytande substans i
cellen, vars samfällda yttringar kännetecknar
livet. Ordet p. användes först av Purkinje
och H. v. Mohl. Om p:s morfologiska,
fysiologiska och kemiska egenskaper se Cell, sp.
762 ff. E. S-g.
Protopla’st, benämning på hela den levande
protoplasmamassan i en cell med därtill
hörande bildningar, ss. kärna och plastider
(kro-matoforer). Ordet infördes av Hanstein (1880)
och avsåg att ersätta den äldre termen cell,
sedan det visat sig, att dennas viktigaste
beståndsdel är dess protoplasma, medan
väggen är av underordnad vikt. Cell och
proto-plast användas nu i samma betydelse. K. A.
Protopop [-ä’p] el. P r o t o i e r e’j, titel för
präst i ortodoxa kyrkan, ung. motsv.
domprost el. kontraktsprost.
Protopopov [pratapå’pof], A 1 e k 8 a n d r
Dmitrijevitj, rysk politiker (1866—1918).
Som storgodsägare tog P. livlig del i
semstvo-rörelsen och tillhörde som oktobrist tredje o°h
fjärde riksdumorna. I den fjärde var P.
vicepresident och ledde 1916 års delegation till
ententeländerna. På hemvägen konfererade
han i Stockholm med en tysk agent om
rysktysk separatfred, vilket väckte misshag i
Ryssland. Okt. 1916 blev P. inrikesminister
och uppträdde nu ytterst reaktionärt; han
anses ha provocerat de oroligheter i
Petersburg febr. 1917, som föregingo revolutionen
i mars. Efter denna häktades P.; han
avrättades sept. 1918 av bolsjevikerna.
Proto’pterus, zool., se Lungfiskar.
Protothèria, zool., se Däggdjur och
Kloakdjur.
Prototyp, urbild, grundform.
Protozoer [-så’-] (av grek, prötos, först, och
zöon, djur), U r d j u r, encelliga djur av ringa
storlek, oftast så små, att de blott med
mikroskopet kunna iakttagas. Kroppen utgöres av
en klump protoplasma, innehållande en—flera
blåsformiga kärnor, ofta även centralkropp
(centrosom). I systematiskt hänseende bildar
prov. p. ett eget underrike, medan alla övriga
djur, ss. flercelliga, sammanfattas till ett
annat sådant, metazoer. Sedan gammalt
indelas de (på grundval av organisationen för
rörelse och fortplantning) i fyra klasser,
rhizo-poder, flagellater, sporozoer och infusionsdjur
(infusorier el. ciliater).
Då protozoindividen blott består av en enda
cell, har denna att fylla samtliga
livsfunktioner, ss. upptagande och omsättning av näring,
andning, ställförflyttning, förnimmande,
tillväxt och fortplantning, vilka uppgifter hos
de högre djuren äro fördelade på skilda, av
ett flertal celler uppbyggda organ. Även hos
p. utdifferentieras formbeständiga strukturer,
med bestämt läge och bestämda funktioner.
Till dessa såsom organeller (organoider)
betecknade bildningar kunna räknas icke blott
av levande plasma uppbyggda verktyg, som stå
i ställförflyttningens el. näringsupptagandets
tjänst el. utbildas för perceptionen av yttre
företeelser, utan även av protoplasman till
stöd och skydd avsöndrade skelett- och
skalbildningar (se Djuphavsbildningar,
Foraminiferer och Rhizopoda).
Rhizopoderna förflytta sig med tillhjälp av
pseudopodier (»falska fötter»), vilka
genom förändring av ytspänningen i plasmans
ytterskikt under märkbar strömning av den
lösare innerplasman skjuta ut som tillfälliga,
åter indragbara utskott. En sådan amöboid
rörelse är ej möjlig hos de med fastare
ytter-plasma, pellikula, utrustade flagellaterna och
infusionsdjuren, som i stället äga beständiga,
fina, hårlika plasmatrådar, vilka genom
un-dulerande slag driva kroppen framåt. De
kallas gissel (flageller), då de äro långa,
till antalet få och utföra en
pisksnärtliknan-de spiralrörelse. Cilier (se d. o.) förekomma
blott hos infusionsdjur (se d. o.). Hos
sporo-zoerna äro rörelseorganellerna
tillbakabildade; dock förmå gregarinerna utföra en
glidande rörelse under avskiljning av slem bakåt.
I kroppsväggen kunna, särskilt hos
infusions-djur men även hos sporozoer och flagellater,
utbildas kontraktila fibriller (myonemer),
varigenom kroppsformsförändring blir möjlig.
Näringsupptagandet sker på olika sätt. Hos
rhizopoder omflytas fasta partiklar av
pseudopodier el. fastna genom plasmans klibbighet;
hos infusionsdjur och vissa flagellater
införes näringen (bakterier etc.) genom en
särskild, med lösare plasma försedd cellmun, hos
suctorier genom långa sugrör; parasitiska
former få näringen i löst form, genom osmos
(se d. o.); talrika flagellater äga klorofyll och
assimilera såsom växter; hos många p. leva
encelliga alger i symbios. Nedbrytningen av
de upptagna organiska ämnena
(matsmältningen) försiggår i särskilda vätskeblåsor
(näringsvakuoler) med tillhjälp av enzym,
varvid man hos infusionsdjur konstaterat
först uppträdande sur (bakteriedödande),
sedan alkalisk reaktion. Osmältbara ämnen
avlägsnas var som helst på kroppsytan (amöbor)
el. på bestämt ställe (infusionsdjur).
Medan andningen försiggår över hela
kroppsytan, är utsöndringen, särskilt hos
sötvat-tensdjuren, strängare bunden till pulserande
vakuoler (pv på bild 4), som genom särskilda
tillförselkanaler fyllas från omgivande plasma
och tömma sitt innehåll, i vatten lösliga
ämnen (däribland urinsyra), på kroppsytan.
För yttre inflytelser äro p. känsliga och
reagera på olika sätt vid förändringar i det
omgivande mediet. Ljus,
temperaturförändringar, mekanisk retning, kemiska ämnen
etc. utlösa tydliga reaktioner. Särskilt
flagellater äro känsliga för ljusförhållanden,
in-.fusionsdjur reagera starkt för vattnets olika
halt av syror och salter (bild 10—12), amöbor
visa valfrihet vid upptagande av organiska
partiklar, toffeldjur påverkas av
tyngdkraften (negativ geotaxis) etc.
P. föröka sig i regel genom enkel tudelning
(infusionsdjur på tvären, flagellater på
längden) eller genom flerdelning (schizogoni),
stundom även genom knoppbildning (t. ex.
Vorticella, se Infusionsdjur, bild 6).
Upprepade delningar, utan att individerna
skiljas, leda till kolonibildning (bild 22).
Efter längre tids vegetativ fortplantning kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
