Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Protozoer, Urdjur - Protracheata - Protraherande varma bad - Protuberans - Protura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Protracheata—Protura
186
en befruktningsakt komma till stånd, förande
till generationsväxling (se d. o.). Oftast sker
fullständig sammansmältning (kopulation)
antingen av två individ el. av
fortplantnings-kroppar, gameter. Dessa kunna vara likstora
(isogameter) el. differentierade i hanliga, små,
ofta genom gissel rörliga mikrogameter och
honliga, större, orörliga makrogameter
(ooga-meter). Som väsentligt drag framstår
sammansmältningen av två kärnor, framgångna
ur reduktionsdelningar (se d. o.). Vid a u t
o-g a m i delar sig blott kärnan, utan åtföljande
celldelning, och inom den mångkärnade cellen
följer så kärnsammansmältning. För
infu-sionsdjur (se d. o.) karakteristisk är k o
n-jugation (se Befruktning, sp. 1097).
Särskilt hos sporozoer möter som vegetativt
fortplantningssätt sporbildning: efter
rikligare kärndelning sönderfaller cellinnehållet
i talrika, av en fastare vägg omgivna
småportioner, sporer, ur vilka sedan groddar
framväxa (7 på bild 14).
Vid ogynnsamma betingelser undgå p.
förintelse genom inkapsling (encystering),
varvid ett fast, vattenavdunstning förhindrande
hölje utbildas. Sådana cystor spridas lätt
med vinden och utgöra förklaringen till p:s
kosmopolitiska utbredning och uppträdande i
även de minsta vattensamlingar. P. leva utom
i hav och sötvatten även i fuktig jord (1 g
kan innehålla tusentals amöbor och
flagella-ter). Talrika arter leva parasitiskt, än rätt
ofarliga, än framkallande förhärjande
epidemier, och uppträda inom alla djurgrupper, ja,
t. o. m. i högre växter (t. ex. Euphorbia).
Uteslutande parasitiska äro sporozoerna, numera
uppdelade på två klasser,
amöbospori-d i e r (neosporidier) med anslutning till
rhi-zopoderna och egentliga sporozoer
(telo-sporidier), härstammande från flagellaterna.
Fortplantningen är komplicerad, med
generationsväxling och sporbildning, överföringen
till nya värdindivid är säkrad antingen
genom cystbildning (ex. coccidier med fritt
cyst-stadium) el. förmedlas av mellanvärdar, vanl.
blodsugande insekter. För sin förödande
verkan på bisamhällen och silkesmaskodlingar
äro mikrosporidier, Noscma-arter (se Bin,
sp. 307), bekanta, myxosporidier (Myxobolus)
framkalla svåra fisksjukdomar, sarcosporidier
(muskelparasiter) inficiera växtätande
däggdjur. Bland egentliga sporozoer äro de hos
evertebrater (ex. daggmaskar, insekter)
parasiterande tvåkamriga gregarinerna (bild
14) otvivelaktigt högst organiserade, medan
coccidier (se d. o.) och hemosporidier såsom
rena cellparasiter äro odifferentierade, nakna
plasmaklumpar. Hemosporidier äro
blodparasiter hos fåglar och däggdjur, med insekter
som mellanvärdar. Hos boskap framkalla
särskilt flagellater allvarliga sjukdomar,
bland dem den fruktade nagana i tropiska
Afrika (orsakad av Trypanosoma brucei med
tsetseflugan som mellanvärd), hästens
be-skällarsjuka (Trypanosoma equiperdum med
direkt överföring) etc. Flagellaterna
närstående är släktet Babesia (se d. o.), varav flera
arter äro starkt patogena; se Blodstal
1-n i n g och Texasfeber.
Hos människan uppträda som mycket
utbredda men i regel oskadliga tarmparasiter
såväl flagellater (Trichomonas, Lamblia) och
infusionsdjur (Balantidium coli) som flera
amöbaarter, men en, Entamoeba histolytica,
orsakar en högst farlig tropiksjukdom, även
spridd till Europa (amöboid dysenteri, se D
y-s e n t e r i). Såsom blodparasiter ger
hemo-sporidsläktet Plasmodium upphov till malaria
(se d. o.), bland flagellater Trypanosoma
gam-biense sömnsjukan (se d. o.) i Afrika,
Leish-mania donovani den dödliga käla-äzar (se
d. o.) i s. Asien, Leishmania tropica
»orient-bulorna», Leishmania infantum dödlig
barnsjukdom i Medelhavsländerna,
Schizotrypa-num anzi en svår blodsjukdom (Chagas’
sjukdom) i Sydamerika etc.
Inom p. intaga flagellaterna otvivelaktigt
en central plats, då övergångsformer förbinda
dem såväl med rhizopoder (t. ex. Mastig
amoe-ba, bild 2) och sporozoer som även med
cilia-ter, varigenom en skarp avgränsning av dessa
klasser försvåras. Ännu omöjligare är det att
inom flagellaterna upprätthålla någon
bestämd gräns mellan djur- och växtrike, då vid
sidan av typiska djur- och växtflagellater
former finnas, som i sitt näringsupptagande
förhålla sig som både djur och växt (t. ex.
Eu-glena). På grund härav ha de encelliga
organismerna sammanfattats såsom ett tredje
rike, protisterna (Haeckel), en åtgärd utan
påtagligare fördel, då gränsen mellan
flagellater och högre alger likaledes är flytande. Från
choanoflagellatkolonier kunna spongierna
direkt härledas. Av särskilt intresse är den
vitt utbredda förekomsten av gisselbeväpnade
fortplantningsceller (ss. spermatozoer) hos
både djur och växter. Sådana (isogameter)
förekomma även hos rhizopoderna, vilka på
grund av amöbornas enkla byggnad bruka
ställas i bottnen av protozosystemet, ehuru en
uppfattning alltmer gör sig gällande, att
flagellaterna äro mera primitiva och stamma
från autotrofa bakterier utan avsatt kärna.
I anslutning till de senaste årtiondenas
forskningar (Schaudinn, Doflein, Hartmann o. a.)
indelas p. på följande sätt.
I. Plasmodroma:
Klass 1. Rhizopoda el. Sarcodina: (amöbozoer,
fo-raminiferer, soldjur, radiolarier och
my-cetozoer).
» 2. Flagellata el. Mastigophora med 8 ord-
ningar.
» 3. Amoebosporidia el. Neosporidia med 5 ord-
ningar.
» 4. Telosporidia el. eg. Sporozoa: gregarini-
der, coccidier och hemosporidier.
II. Ciliophora:
Klass 5. Infusoria el. Ciliata.
» 6. Suctoria el. Acineta.
Litt.: F. Doflein, »Lehrbuch der
Protozoen-kunde» (5:e uppl., 2 bd, 1927—29); »Handbuch
der Zoologie. I. Protozoa» (1925); H.
Jen-nings, »Behavior of the lower animals» (New
York 1905)._ S. B-k.
Protracheata, benämning på
klomaskarna (se Pe ripa tus), antydande deras av
den moderna systematiken förnekade närmare
släktskap med de leddjur, som andas med
tiakéer (tracheata). T. P.
Protrahérade varma bad, se Bad, sp. 680.
Protubera’ns, astron., se Solen.
Protu’ra, insektsordning, som omfattar flera
högst 2 mm långa, blinda, ving- och
antenn-lösa insekter. Liksom hos myriapoderna
tilltar hos P. segmentantalet i bakkroppen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
