Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Protura - Protylopus - Proudhon, Pierre Joseph - Proust, Antonin - Proust, Joseph Louis - Proust, Marcel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Protylopus—Proust
188
utvecklingen. Ett par arter, tillhörande
släktena Acerentulus och Eosentomon, äro i
Sverige vanliga i mossar och humus. G. A-z.*
A.cerentomon doderoi, tillhörande ordn. Protura.
Protylo’pus, zool., se Kameldjuren.
Proudhon [prodä’], Pierre Joseph, fransk
socialistisk-anarkistisk tänkare (1809 15/i—65
19/i). Var urspr. typograf, blev sedermera
publicist i Paris och invaldes 1848 i
konstituerande församlingen
som representant för
dep. Seine. 1849
dömdes P. till tre års
fängelse för
oppositionellt skriftställeri i
sin tidning Peuple.
Mest bekant blev P.
för den formel, la
propriété Fest le vol
(egendom är stöld),
kring vilken hans
framställning
koncentrerar sig i
»Qu’est-ce que la propriété?».
P:s egendomslära bör ses i samband med
hans värdelära, som gör honom till en tidig
representant för den vetenskapliga
socialismen, så i »Système des contradictions
écono-miques, ou philosophie de la misère» (2 bd,
1846; arbetet framkallade Marx’ svar »Misère
de la philosophie», 1847). P. hyllade satsen:
ju större bruksvärden, desto smärre
bytesvärden ; denna antinomi mellan de båda värdena
förorsakar handels- och avsättningskriserna,
överfyllnad av marknaden, den mördande
konkurrensen, monopolväsendet, ojämnheten i
förmögenhet o. s. v. Icke som ett aktuellt utan
som ett eftersträvat tillstånd angav P.
värdets reglerande i överensstämmelse med
kvantiteten arbete. P:s värdeteori blev sålunda
en arbetsvärdeteori, och hans angrepp
inriktade sig på den arbetslösa
inkomsten. Den privata äganderätten satte den
enskilde i tillfälle att åtnjuta sådan inkomst
i form av jordränta, arrende, hyra, låneränta,
diskonto o. s. v. Denna äganderätt är »rätten
att efter behag förfoga över och rå om andras
gods, frukterna av andras flit och arbete».
I olika skrifter, bl. a. »Organisation du crédit
et de la circulation et solution du problème
social» (1848), »Résumé de la question sociale»
(s. å.), »De la justicedans la révolution et dans
1’église» (1858), framlade han sina
reformplaner. Målet var å ena sidan att upphäva den
med den privata äganderätten förenade
arbetslösa inkomsten och å andra sidan att
vidmakthålla denna äganderätt samt arbetets och
bytets frihet under ett förhållande av
ömse-sidighet (fr. mutuellisme) i enlighet med
principen: gör andra det, som du vill, att de skola
göra dig. Den arbetslösa inkomsten
förmedlades företrädesvis genom penningen och
penningräntan, därför skulle dessa
avskaffas. — P:s meningsutbyte med F. Bastiat
(se d. o.) om kapitalräntan (»Intérét et
principal», 1850) erbjuder fortfarande stort
in
tresse. — P. var anarkismens
nationalekono-miske skapare (se Anarkism, sp. 904). I
sin kända skrift »Les confessions d’un
révolu-iionaire» (1849; med anledning av denna utgav
A. Nyblæus 1864 sitt arbete »Om
statsmaktens grund och väsende») förklarade P. allt
slags överhet vara en kränkning av
människans oförytterliga rätt till jämlikhet med
sina medmänniskor. Hans politiska system
företedde en tillämpning av hans
socialekonomiska mutualitetsprincip, och särskilt i
»Idée générale de la révolution» (1851)
framlade han planen till en politisk organisation
av frivilliga grupper, förenade medelst ett
förbundsfördrag. I »Du principe fédératif» (1863)
modifierade han sin anarkistiska ståndpunkt.
— P:s inflytande blev mycket stort, det
gjorde sig gällande även i Sverige. Hans
»CEuvres complètes» utkommo i 33 bd 1868
—76 (ny, kommenterad uppl. 1923 ff.), hans
»Correspondance» i 14 bd 1874—75. Se
mo-nogr. av Oh. A. Sainte-Beuve (1872), K. Diehl
(3 bd, 1888—96), C. J. Björklund (1915) och
J. Duprat (1929) samt litt. under
Nationalekonomi och Socialism. E. H. T.*
Proust [prost], A n t o n i n, fransk
politiker (1832—1905); var urspr. journalist, blev
4 sept. 1870 sekr. åt Gambetta och var under
Paris’ belägring inrikesminister där. Han
blev 1876 deputerad och var i Gambettas
»stora ministär» (nov. 1881—jan. 1882)
minister för de sköna konsterna. P. invecklades
i Panamaaffären, frikändes 1893 och drog sig
sedan tillbaka till privatlivet. E. A-t.*
Proust [prost], Joseph Louis, fransk
kemist (1754—1826), lärare vid spanska univ.
P. har i strid mot en av C. L. Berthollets (se
d. o.) auktoritet stödd uppfattning genom
exakta försök klargjort de kemiska
föreningarnas bestämda viktsammansättning. G. S-ck.
Proust [prost], M a r c e 1, fransk
författare (1871—1922). P. tillhörde på mödernet
en rik judisk familj. »Les plaisirs et les
jours» (1896), en samling
estetisk-psykologiska kåserier, väckte
föga uppmärksamhet.
Först 1913 framträdde
han med en första
volym, »Du cöté de
chez Swann» (»Vår
vän Swann», 1930),
av det stort
planerade verk, ȁ la
re-cherche du temps
perdu», som skapat P:s
gostuma berömmelse.
•ess andra del, »Å
1’ombre des jeunes
filles en fleurs»,
be
lönades 1919 med Goncourtpriset; de fem
följ., »Le cöté de Guermantes», »Sodome et
Gomorrhe», »La prisonnière», »Albertine
dis-parue» och »Le temps retrouvé» (1920—27),
mottogos som litterära evenemang. Hela
verket har formen av en mycket lätt maskerad
självbiografi, ett slags introspektiva
memoarer, där varje själsrörelse underkastas en
minutiös analys, med särskild hänsyn till sitt
undermedvetna innehåll, och P. lyckas ofta
öppna överraskande perspektiv av de mest
obetydliga yttre anledningar. Samtidigt lämnar
han en bred rundmålning av den aristokra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
