Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Psalmer—Psammofyt
220
K. m:t hade i jan. 1919 uppdragit åt en
kommitté att utarbeta ett tillägg till
1819 års p. (N. Beskow, F. Månsson,
M. P faunens till, med ärkebiskop N. S
ö-derblom som ordf.). Enl. instruktion för
denna kommitté skulle »andliga sånger»
medtagas i tilläggsförslaget, något som även
skedde. Kyrkomötet 1920 antog med vissa
ändringar och tillägg (bl. a. »andliga sånger»
ur det Söderblomska förslaget) det då
föreliggande av Eklund, Söderberg m. fl.
överarbetade förslaget till reviderad p. I k. kung. 12
sept. 1921 bestämdes, dels att den av
kyrkomötet 1920 antagna p. skulle tryckas, dels
att de där intagna nya psalmerna,
sammanställda under n:r 501—673, skulle fr. o. m.
l:a advent ssöndagen 1921 försöksvis få
brukas vid den allmänna gudstjänsten o. a.
kyrkliga förrättningar. De förnämsta
psalmförfattarna i »Nya psalmer» av 1921 äro J. A.
Eklund och Natanael Beskow. —
Namnet p. begagnas även för
Metodist-episko-palkyrkans och Nya kyrkans
(swedenborgar-nas) andliga sångböcker. Baptistsamfundet
kallar sin sångbok »Psalmisten».
Litt. ang. svenska p.: L. Högmarck,
»Psal-mopoeographia» (1736); A. Hildebrand,
»Svenska kyrkans psalmbokskomitéer och
psalm-boksförslag under 1700-talet och början af
1800-talet» (1884); G. Moliis-Mellberg, »Den
svenska psalmboksrevisionens grundtankar»
(1926); H. Schiick, »Våra äldsta
psalmböcker» (i Samlaren 1891); S. Ek, »Våra första
psalmböcker» (i Samlaren 1918); G. Ekström,
»Striden om den nya psalmboken» (1921);
E. N. Söderberg, »Den nya psalmboken» (s. å.);
O. Mannström, »Om Nya psalmer» (1923); E.
Liedgren, »Den svenska psalmboken» (5:euppl.
1929). Se f. ö. litt.-anv. under Hymn ologi
och Psalm.
I Finland hade ärkebiskop J. J. T e n
g-ström (se d. o.) ingen framgång i sitt
försök att göra Wallins p. till även detta lands
kyrkosångbok för de svensktalande
församlingarna. Först J. L. Runeberg lyckades
genom sitt psalmboksförslag 1857, vilket
närmare än Wallins anslöt sig till 1695 års p.,
vinna allmännare sympati för tanken på en
reviderad ny p. Efter flera förslag antogs av
1886 års kyrkomöte en ny »Svensk psalmbok
för de evangelisk-lutherska församlingarna
i storfurstendömet Finland» (500 psalmer).
Jämte Runeberg medverkade vid förslagens
tillkomst bl. a. L. S t e n b ä c k och Z. T o p
e-1 i u s. Genom ett kyrkomötesbeslut 1928 har
ett »Tillägg» till nämnda p. godkänts till
provisorisk användning (501—663); det upptar
dels en mängd rikssvenska psalmer ur 1819
års p. och »Nya psalmer» (1921), dels
Finlandssvenska original, bl. a. av A. T a k o 1 a n d e r
och J. T e g e n g r e n (se d. o.). — Samtidigt
med den nya svenska p. antogs även en ny
finskspråkig (i st. f. den äldre av 1701),
utarbetad huvudsaki. av E. Lönnroth och
J. K r o h n. — I Danmark har sedan
reformationen ett stort antal psalmbokseditioner
sett dagen, bl. a. knutna vid namn som
Hans Tausen (1544), Hans T h o m i
s-s ö n (1569), Thomas Kin g o (1699), Erik
Pontoppidan (1740; med H. A.
Brorsons psalmer), N. E. B al le (1798;
rationalistisk). In gem ann och Grundtvig
blevo först representerade i »Roskilde
kon-vents-salmebog» (1855; med tillägg 1873 och
1890), varav den nu gällande »Salmebog for
kirke og hjem» (1899) kan betraktas som en
reviderad edition (tillägg 1912, 1928).
Särskild »Sönderjydsk salmebog» finns även (1889,
1926). — Islands nu gällande p. är från 1886.
— I Norge brukades efter skilsmässan från
Danmark biskop Balles p. av 1798, tills M. B.
D andstads »Kirkesalmebog» (1869)
godkändes för kyrkligt bruk. Jämsides fick dock
en av A. H a u g e utgiven p. begagnas.
Målstriden har försvårat den revision av
Landstads verk, som verkställts av stiftsprosten
och psalmdiktaren Gustav Jensen
(stadfäst 1920, utg. 1926). En »Nynorsk
salme-bok» (utarbetad av biskoparna S t ö y 1 e n och
H o g n e s t a d och prästen A. Ho v d e n)
auktoriserades 1925. Li.
Psalmer, Davids, se Psaltaren.
PsalmFst, psalmdiktare, psalmsångare. —•
P s a 1 m i’s t e n kallas ofta konung David.
Psalmodi, psalmsång, psalmmelodi; antifoni
el. annan liturgisk sång; psalmton, enformig
sång på få bredvid varandra liggande toner.
Verb: Psalmodièra. — Se K. Peters,
»Den gregorianska sången» (1930). (Li.)
Psalmödikon, av prosten J. Dillner (se d. o.)
1830 uppfunnet instrument, bestående av
resonanslåda med en sträng (el. flera) att strykas
med stråke. P. hade 1830—70 stor betydelse
i svenska skolor för uttagning av enklare
melodier. T. N.
Psaltare [sa’l-], gammalt stränginstrument
av harpform, brukat hos hebréerna och i
antiken; under medeltiden en liggande cittra av
samma typ som hackbrädet (se d. o.). T. N.
Psa’ltaren (Psalmerna), G. T:s
sång-och bönbok. Det grekiska psaltérion, som är
bokens namn i Septuaginta, är eg. ett
stränginstrument av harpform, sedan en samling
därtill sjungna sånger. P. visar hur
såväl sorgen som glädjen driver den fromme
närmare Gud. I nöden flyr han till Gud och
söker hjälp; då han blivit hulpen, fylles hans
själ av tacksamhet, och när han besinnar
Guds godhet och härlighet, brister han ut i
jubel. Då lidandet tillfogats av fiender, kan
psalmisten bedja om hämnd över dessa, men
vanl. tolkas lidandet som uttryck för
gudomligt misshag på grund av synd, och den lidande
ber då framför allt om syndaförlåtelse. Blir
han hulpen, tackar han Gud i en
tacksägelse-sång. En annan grupp av psalmer äro
hymnerna, som prisa Guds väldiga makt och stora
godhet. P. innehåller 150 psalmer, av vilka
de flesta äro skrivna efter den babyloniska
fångenskapen. Enl. överskrifterna äro 73
psalmer skrivna av David, en av Mose och två av
Salomo etc., men dessa uppgifter äro ej
tillförlitliga. S. H-r.
Psaltérion, grek. (lat. psaltèrium),
instrumentet psaltare (se d. o. och Psaltaren).
Psametik, namn på flera faraoner i
Egypten (se d. o., sp. 387).
Psa’mma, bot., se Sandrör.
Psammlt (av grek. psa’mmos, sand), geol.,
sedimentbergart, bildad av sand.
Psammofyt el. P s a m m o f 11 växt, en i
sand, särskilt på dyner och havsstränder,
förekommande växt med särskild anpassning för
sådant levnadssätt, ss. långa jordstammar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
