Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psalmbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Psalmbok
218
sånger. — Världsorganisationer, ss. K. F. U.
M. och Kristna studentrörelsen, ha utgivit
polyglotta sångsamlingar för sina
internationella konferenser (»Laudemus», resp.
»Can-tate Domino»). Vid ekumeniska mötet i
Stockholm 1925 begagnades en liknande flerspråkig
p., »Communio», som kommit till stånd på
ärkebiskop Söderbloms initiativ.
I Sverige rådde länge liksom i utlandet stor
frihet i fråga om p:s sammansättning och
utgivning. En viss auktoritativ betydelse fick
dock den förmodligen av Olaus Petri utg.
samlingen »Svenske songer eller wisor» (1536),
som kan sägas utgöra grundstommen till alla
senare svenska p. (nya, tillökade editioner
1543, 1549, 1567, 1572, 1576 ff., ombesörjda
av Laurentius Petri d. ä. och L a
u-r e n t i u s Petri Gothus). Särskilt under
1600-talet framträdde en mängd
psalmboks-typer, men det fåtal psalmer, som allmänt
brukades, sjöngs mest utan bok. Ett slags
off. giltighet sökte man förläna den s. k.
Uppsalapsalmboken, som torde ha
tillkommit (1611?) i början av Gustav II
Adolfs regering (viktiga editioner äro kända
från 1622 och 1645). Men biskoparna synas
ha tagit hand om utvecklingen, och i Västerås,
Strängnäs, Linköping, Åbo och Göteborg (för
Skara stift) utkommo särskilda p. Mot årh:s
slut äro p. gärna försedda med »Appendix» el.
»Tilökning» av nya psalmer, bl. a. Spegels.
Boktryckarnas godtycke i fråga om urval och
textformer påtalades i Kanslikollegium (1691),
och Karl XI uppdrog åt Jesper
Swedberg (se d. o.) att förbättra p. Resultatet
blev den »Swedbergska psalmboken» (482
psalmer), ett både religiöst och litterärt
synnerligen framstående verk. Efter åtskilliga
ändringar stadfästes »Then Swenska PsalmBoken»
1695 och anbefalldes tre år senare till
allmänt bruk vid gudstjänst (jfr Koral). Denna
s. k. »Gamla psalmboken» innehöll 413
psalmer och var »en verklig folkbok, som genom
sin stil och sin vers blev i hög grad
bestämmande för en senare folkdiktning» (S. Lampa).
Försök till revision av p. under det
närmaste årh. vunno ingen anklang (1763
tillsattes en psalmbokskommitté). Först under
1800-talets andra årtionde upptogs ett
framgångsrikt arbete på en ny p. Fosterländska,
vittra och språkliga, pedagogiska, moraliska
och religiösa intressen förenades under
ledning av Johan Olof W al lin (se d. o.),
och landets yppersta författare anlitades i
strävandet att skapa en för alla åldrar, stånd,
sinnesstämningar och bildningsgrader
avpassad poetisk andaktsbok. På ärkebiskop J. A.
Lindbloms begäran tillsattes en
psalmbokskommitté (1811—19), som utgav »Förslag till
förbättrade kyrko-sånger» (1814), och därefter
lät Wallin så gott som ensam fullfölja verket
(»Förslag till svensk psalmbok», 1816,
godkänt efter åtskillig överarbetning 1819). Ur
den gamla p. övergingo omkr. 200 psalmer i
mer el. mindre förändrad gestalt. Närmare
140 torde vara originaldikter av Wallin,
nydiktningar hade lämnats även av Franzén,
Geijer, Hedborn, Åström m. fl., varjämte en
avsevärd del psalmer av Chr. Dahl och S.
ödmann upptagits ur tidigare förslag. —
Införandet av den nya p. skulle församlingarna
själva få bestämma över. Riksdagen 1828 be-
Titelbild i en upplaga av 1819 års psalmbok, tryckt
1828 hos N. hl. Lundström i Jönköping.
slöt dock, efter förslag av Tegnér, att den
gamla p. skulle avlysas från 1833. I en del
församlingar (särskilt i Norrland) brukades
1695 års p. ända till slutet av 1800-talet,
liksom den off. förblev gällande i Finlands
svensktalande socknar till 1897.
Wallins verk rönte ej blott beundran utan
även motstånd. Under inflytande av den
evangeliska väckelsen vid 1800-talets mitt
skärptes kritiken. Från det första
kyrkomötet 1868 t. o. m. 1920 var frågan om
revision av 1819 års p. nästan oavbrutet
aktuell. Men i den första revisionskommittén
(1872—96} togs ledningen av en strängt
hög-kyrklig riktning, som stödde sig på den nyare
tysk-luterska hymnologiens grundsats, att en
god p. måste hämta sitt övervägande stoff
från kyrkosångens blomstringstid på
1600-talet. Mera bemärkta kommittémedlemmar
voro U. L. Ullman, C. A. Torén och C. D. af
Wirsén. De bägge revisionsförslagen (1889 och
1896) blevo ogynnsamt mottagna. Efter flera
enskilda förslag både till reviderad p. och
suppl. tillsattes 1908 en ny kommitté (J. A.
Eklund, E. N. Söderberg, A. F. R u
n-stedt), som utgav två förslag (1911 och
1914) och sedermera (med delvis ändrad
sammansättning) ytterligare två (1917 och 1920).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
