Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Pseudomonas—Psilanderhielm
224
under detta namn. Förloppet är i allm.
progressivt med långa feberperioder och
tilltagande avmattning. P. är ofta lättare att
behandla, om speciell orsak upptäckts.
Allmänbehandling: röntgen, reizterapi. Tillg.
Pséudomönas, bot., se Bakterios.
Pseudomorfos [-ä’s], mineralbildning (i de
flesta fall ett aggregat av flera individ) med
en kristallbegränsning, som är ett annat
minerals. Urspr. har ett annat mineral förelegat,
men detta har förändrats, vanl. genom
inverkan av lösningar el. gaser. Man kan skilja
mellan direkt och indirekt
pseudomorfosbild-ning. Vid den direkta äro upplösning och
nybildning en samtidig, till en och samma
kemiska reaktion hörande akt. Vid den
indirekta är detta icke fallet. För att
kristallformen då skall kunna bibehållas, måste
kristallen före upplösningen vara antingen helt
inbäddad i el. åtm. överdragen med en
skydds-skorpa av ett mineral, som ej löses. Om ett
sådant överdrag av ett mineral på ett annat
är så jämnt och tunt, att det tydligt visar
den underliggande kristallens form, kallas
det en perimorfos el. öv erdrag
s-pseudomorfos (t. ex. av kopparkis på
falerts). Efter utlösning av kristallen kan
hålrummet (»negativ kristall») utfyllas (p 1
e-romorfos el.
utfyllningspseudo-m o r f o s). —‘ O m v an d 1 i n g sp s eu
domo r f o se r visa ett tydligt kemiskt
samband med det ursprungliga mineralet. I vissa
dithörande fall, hos s. k. paramorfoser
<t. ex. grafit efter diamant, kalkspat efter
aragonit), bibehålies den kvantitativa kemiska
sammansättningen oförändrad; i andra fall
förlöper omvandlingen under förlust (t. ex.
gedigen koppar efter kuprit), upptagande (t. ex.
gips efter anhydrit) el. delvis utbyte av
beståndsdelar (t. ex. limonit efter svavelkis). Hos
förträngningspseudomorfoser åter
finnes intet kemiskt samband bevarat med
begynnelseledet (t. ex. hos gedigen koppar
efter aragonit). Bildning av p. är vanl. blott
en yttring av de i naturen så viktiga
metaso-matiska (se d. o.) processerna. N. Zn.
Pséudonéuro’ptera, zool., se
Rätvinge-s 1 ä n d o r.
Pseudonym, diktat författarnamn, »märke»
|t. ex. Gustaf Frödings p. Hans Sax och
A k s o n). Svenska pseudonymer äro avslöjade
i L. Bygdéns »Svenskt anonym- och
pseudonymlexikon» (1898—1915; med bibliogr.).
Pséudoparenkym, bot., se Askomyceter.
Pséiidoperi’pteros (jfr Peripteros), oäkta
peripteraltempel, där de omgivande
kolonnerna ersättas med från cellamuren
framspringande halvkolonner. (M. Pn N-n.)
Pséüdopödium. 1. (Bot.) Se
Andreae-a c e a e. — 2. (Zool.) Se Amöbor och P
roto z o e r.
Pséudo’rca, zool., se Valar.
Pséudoscorpionldea, zool., se Klokryp are.
Pséudosüchia, en under senare delen av
triasperioden levande underordning av
krokodildjuren (se d. o.) med ålderdomlig prägel. I
Tysklands övre keuper, i Stubensandstein i
Württemberg, förekommer av P. Aètosaurus
ferratus, omkr. 80 cm lång. K. A. G.
Pséudotsüga, bot., se Douglasgran.
Psichares [psilja’ris] el. Psichari [psikari’],
J., se Nygrekiska litteraturen, sp. 3.
Psichari [psikari’], E r n e s t, fransk
författare (1883—1914), son till J. Psichares (se
d. o.), dotterson till Renan. Stupade i
världskriget liksom Péguy, vars lidelsefulla
anti-intellektualism han delade. »L’appel des
armes» (1913) och den postumt utg. »Le voyage
du centurion» (1916) äro självbiografiska
romaner, vari P. skildrar sin väg till andlig
självdisciplin i soldatrock och munkkåpa. Se
arbeten om P. av H. Massis (1916) och M.
Goichon (1922). Kj. S-g.
Psldium, bot., se G u a y a v a.
Pslla, zool., se Morotflugan.
Psila’nder, Erik Hjalmar, filolog (f.
1869 13/n). Blev 1901 fil. dr, s. å. docent i
tyska språket och litteraturen, 1906 e. o. och
1909 ord. prof, i tyska språket, allt i
Uppsala. P. har bl. a. utgivit »Die niederdeutsche
Apokalypse» (1901) och »Ett fragment af den
tyska Trojasagan» (i Uppsala Univ:s Ärsskr.
1917).
PsilaTider, v o n, svensk släkt.
Kyrkoherden i Vittaryd Petrus Nicolai P. (1564
—1631) var farfar till Gustaf P., som 1719
blev frih. med namnet von P. (se nedan;
ätten utdöd 1776). Om dennes brorsöner
kusinerna Nils Psilanderhielm (ätten, som adlades
med hans fader 1720, lever) och frih. Nils
Psilanderskjöld (slöt sin gren på manssidan
1783; en adopterad gren utdog på manssidan
1887) se nedan.
PsilaTider, Gustaf von, frih., sjöofficer
(1669—1738); se släktart. Blev
skeppsskri-vare 1687 och konstapel 1689, var 1689—95
anställd i holländska flottan och därefter
åter i svenska flottan,
där han 1700 blev
kapten. Han deltog som
fartygschef i
landstigningen på Själland
1700 samt i
överförandet av svenska
hären till
östersjöprovinserna. Vid
konvoje-ring av handelsfartyg
anfölls P:s
50-kanon-skepp »Öland» vid
in-seglingen i Engelska
kanalen 28 juli 1704
av en engelsk eskader
på 9 skepp, emedan P. ej gav engelska flaggan
honnör medelst märsseglets nedfirande. Efter
4^2 tim. strid mot övermakten tvangs P. att
ge sig. Han fick efter en månads fängelse
återvända med »Öland», som på hemvägen
strandade vid Skagen. 1714 blev P. viceamiral
och varvschef i Karlskrona och 1715 amiral.
1716—28 var han landshövding på Gotland,
förflyttades därefter till Kalmar och blev 1734
president i Amiralitetskollegium. — Se A.
Munthe, »Svenska sjöhjältar», I, »G. v. P.»
(1899). ö-g.
Psila’nderhielm, Nils, bergsvetenskapsman
(1706—68); se släktart. Psilander, von.
Efter (tills, m. Anton von Swab företagna)
vidsträckta utländska studieresor (Norge
1725—27, Tyskland, Böhmen, Österrike,
Ungern, Italien, Holland, Frankrike och
England 1730—36) och några års (1736—42)
anställning som först bergshauptman, sedan
överbergshauptman i rysk statstjänst blev
P. efter hemkomsten till Sverige (1742) kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
