Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Pufendorf, S.—Puget
250
Pufendorf [pö’fondårf], Samuel,
historiker, filosof och rättslärd (f. 1632 18/i n. st. i
Dorfchemnitz, iSachsen, d. 1694 8/n n. st. i
Berlin), bror till E. v. P. Efter studier vid
tyska univ. blev P. informator hos hovrådet
P. J. Coyet, medan denne var svensk
underhandlare i Köpenhamn 1658. Han följde
denne till Holland 1659, där han utgav
»Elemen-torum jurisprudentiæ universalis libri duo»
(1660), som inleder ett nytt skede i den
rättsfilosofiska forskningen. Arbetet tillägnades
Karl Ludvig av Pfalz, och P. kallades 1661
till den av kurfursten upprättade första tyska
professuren i natur- och folkrätt vid univ. i
Heidelberg. Här utgav P. den berömda
politiska skriften »De statu imperii germanici»,
under pseud. Se v er i nu s de M o n z a
m-bano (1667; ty. övers. 1870). Den väckte
oerhört uppseende genom den klarhet, bitande
skärpa och hänsynslösa kritik, varmed P.
blottade den tyska riksförfattningens många
brister, nagelfor de olika statsinstitutionerna
och framlade förslag till deras reformering.
Arbetet, som översatts till flera språk,
framkallade en mängd motskrifter och rätt stark
misstämning mot P. från kollegerna och
hovet. Med glädje mottog han därför svenska
regeringens kallelse 29 nov. 1667 att i Lund
intaga en professur av samma art som i
Heidelberg. I Lund utvecklade P. en betydande
verksamhet som akademisk lärare, och han
skrev där sina båda ypperliga arbeten »De
jure naturæ et gentium libri octo» (1672) och
»De officio hominis et civis iuxta legem
na-turalem libri duo» (1673), det senare ett
utdrag av det förra. Genom dessa skrifter och
den vetenskapliga strid de framkallade har
P. frigjort rättsvetenskapen från teologiens
och skolastikens förmynderskap och lyft den
till en självständig vetenskap; han lade de
fasta grundvalarna till en kulturfilosofi. I
Lund gjorde ett par professorer ett skarpt
angrepp mot hans »irrläror», men Karl XI:s
förmyndarregering beskyddade honom. 1677
kallades P. av Karl XI till rikshistoriograf, fick
även en del andra befattningar och adlades
1684 (frih. 1694) men tog aldrig introduktion
på svenska riddarhuset. Första resultatet av
P:s hävdaforskning blev en på Bengt
Oxenstiernas befallning nedskriven redogörelse för
Sveriges förbindelser med Frankrike, »De
occasionibus foederum inter Sueciam et
Gal-liam» (färdig 1680, tr. först 1708). P:s
huvuduppgift som svensk rikshistoriograf var att
ge en framställning av Karl X Gustavs
regeringstid. Som inledning härtill skrev han
det stora verket »Commentariorum de rebus
Suecicis libri XXIV», vilket omfattar tiden
från Gustav Adolfs landstigning i Tyskland
till drottning Kristinas tronavsägelse (färdigt
1683, tr. 1686). Ohemnitz är hans huvudkälla.
Större självständighet utmärkte P:s stora
verk om Karl X Gustav: »De rebus a Carolo
Gustavo, Sueciæ regis, gestis
commentariorum libri septem» (färdigt 1686, tr. först
1696; sv. övers, av A. Hillman 1913—15).
Under sin Stockholmstid skrev P. även andra
historiska verk, bl. a. »Einleitung zur
Histo-rie der vornehmsten Reichen und Staaten in
Europa» (1682), länge ansedd som en
oöverträffad lärobok; i en andra del behandlades
huvudsaki. Sverige (1686; sv. övers. 1688, i
omarb. uppl. av J. Wilde 1738). 1688 blev P.
rikshistoriograf hos kurfursten Fredrik
Vilhelm. Frukten av hans verksamhet i Berlin
blev »De rebus gestis Friderici Wilhelmi»
(1695). Fortsättningen, om kurfurst Fredrik
III:s regering, blev ofullbordad (utg. 1786).
— P:s historiska författarskap är icke lika
betydande som hans insatser på juridikens,
filosofiens och politikens områden. Dock
förtjäna hans arbeten, särskilt de, som behandla
Karl Gustav och Fredrik Vilhelm, en
rangplats inom tidevarvets historiska litteratur.
Litt.: O. Malmström, »S. P. och hans
arbeten i Sveriges historia» (1899); A. Nyblæus,
»Om Puffendorfs plats i den nyare praktiska
philosophiens historia» (1868); H. G. v.
Treit-schke i Preussische Jahrbücher, bd 35—36;
H. Welzel i Deutsche Vierteljahrschrift für
Litteraturwissenschaft und Geistesgeschichte
1931. Brev av P. äro utg. av K. Varrentrapp
(i Historische Zeitschrift, bd 70, 1893, 73,
1894). — P:s porträtt återges på vidst.
plansch. S. E. B-g. (G. J-n.)
Puff. 1. Låg, stoppad, helt överklädd stol.
— 2. Uppblåst, rund form på del av en
klänningsärm. — 3. Reklamnotis.
Puffadder, zool., se Huggormar.
Pu’ffert, äldre namn för liten pistol.
Pufflnus, zool., se Liresläktet.
Pufform, zool., se Huggormar.
Pugatjev [pogatfå’f], Emeljan I v a
no-vitj, rysk kosack och upprorsledare (1726?
—75). Deltog i sjuåriga kriget och i kriget
mot Turkiet men flydde senare ur
militärtjänsten till
Uralko-sackerna. 1772
började P. utge sig för
den mördade Peter
III, med vilken han
knappt hade någon
likhet, fängslades men
lyckades rymma till
kosackerna. Hösten
1773 tågade P. mot
O renburg och vann
raskt anhängare bland
kosacker, förtryckta
livegna och
främmande folk, främst basj-
kirerna. Han kunde dock ej taga Orenburg,
hans anhängare besegrades av ryska
trupper, men rörelsen grep omkring sig, och P.
brände juli 1774 Kazan. Därefter drog sig P.
mot s. för att förena sig med Donkosackerna,
vilka dock blevo regeringen trogna. Sept.
1774 besegrades P. av general Michelson,
förråddes kort därefter och avrättades jan. 1775,
varpå det en tid mycket farliga upproret
snart kuvades. Akter om P:s uppror,
»Puga-tjevsjtjina» (2 bd, 1926—29). A. A-t.
Pugerup, gods i Gudmuntorps socken,
Malmöhus län, 10 km ö. om Eslöv; 526 har,
därav 444 har åker; tax.-värde 697,400 kr. (1929).
Kallades 1582 B o a 1 ä n, övergick, sedan
Skåne blivit svenskt, genom byte från släkten
Ulfeld till Mette Rosenkrantz och har sedan
tillhört ätterna Gyllenstierna och Brahe, Karl
^IV Johan, därefter till 1918 ätten
Revent-low, varunder det betydligt minskats. Nuv.
ägare är major Nils Ahlström, Stockholm.
Puget [py%ä’J, Pierre, fransk skulptör
(1622—94), kallad den franske Michelangelo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
