Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puget, Pierre - Puget sound - Pugilism - Pugin, Augustus Welby - Pugno, Raoul - Puiseux, Pierre Henri - Puja - Puka - Puke - Puke, släkter - Puke, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Puget sound—Puke, E.
252
»Alexander den store.» Skulptur av P. Puget.
P. var i sin lidelsefulla och ofta svulstiga
konst påverkad ej blott av denne utan även
av Bernini. Bland hans stora och våldsamt
patetiska bildverk märkas »Milon
söndersli-tes av lejonet», den vilande »Herkules» och
den väldiga marmorreliefen »Alexander
besöker Diogenes», de tre sistnämnda beställda
för Versailles, nu i Louvre. Andra verk i
Genua (»Den helige Sebastian» m. fl.).
Mo-nogr. av P. Auquier (1903). G-g N.
Puget sound [pjöM-git såu’nd], djupt
inträngande vik av Stilla havet, i Washington,
U. S. A., s. om Vancouver island, står
närmast genom Juan de Fucasundet i förbindelse
med havet; viktig farled till kringliggande
städer. Stort lax- och ostronfiske. P. är en
av U. S. A:s förnämsta marinhamnar vid
Stilla havet, och inloppet är starkt befäst
(dockor och arsenal i Bremerton).
PugilFsm (lat. pugilätio; jfr
Knytnävs-kamp), boxning (se d. o.). — P u g i 1 i’s t,
boxare.
Pugin [pjö’d$in], Augustus Welby,
Skruvpuka och maskinpuka.
engelsk arkitekt (1812—52). Var en lärd och
outtröttligt verksam odlare av gotiken samt
blev kallad »den engelske Viollet le Duc». P.
byggde i England ett 60-tal kyrkor i gotisk
stil samt medverkade vid uppförandet och
inredningen av parlamentshuset i London (av
Ch. Barry). G-gN.
Pugno [pynjå’], Raoul, fransk pianist
(1852—1914). Följde violinisten Ysaye på
dennes konsertresor och vann högt erkännande
för sina geniala tolkningar av klassikerna.
P. besökte Sverige 1881 och 1900. Han var
pianoprofessor vid konservatoriet i Paris 1896
—1901; även verksam som kompositör. T. N.
Puiseux [puizö’], Pierre Henri, fransk
astronom (f. 1855), sedan 1897 prof, vid
Sor-bonne. P. har jämte Loewy (se d. o.) utgivit
Parisobservatoriets månatias och dessutom
utfört ett flertal uppmärksammade
undersökningar ang. månen. K. Lmk.
Püjä, skt, »ärebetygelse», »dyrkan», den
ortodoxe hinduens dagliga dyrkan av
gudabilderna eller andra sakrala föremål i hemmet
eller i templet, där förrättad antingen av en
braman eller en till vissa andra kaster
hörande s. k. püjäri. Jfr J. Charpentier i
»Fest-gabe H. Jacobi» (1926). J. Ch-r.
Puka, mus., ett slaginstrument, bestående
av en skåltrumma med ett skinn, en
kittel-formig kropp av koppar (el. mässing). Den
stämmes med skruvar (den moderna m
a-skinpukan kan stämmas utan skruvar,
genom kringvridning). Pukor brukas mest
parvis i intervallstämning (även tre el. flera)
i orkester. T. N.
Puke, folkl., ond ande. P. troddes nattetid
genom eldstaden komma in i stugan för att
kvälja de sovande och suga blod och kraft ur
dem. Som trollkvinnornas tjänsteandar visade
sig pukarna som grå ullgarnsnystan och drogo
mjölk från grannarnas kor. N. E. H.
Puke, medeltida frälsesläkter. Den äldsta
Pukesläkten (vapen: vinge) härstammar från
riddaren Ragvald P., som nämnes som
levande 1285—1308. Hans son Filip
Ragvald s so n (Philippus Ragvald i, var
d. 1332) studerade i Paris, kallas 1321
magister och doctor decretorum, var s. å. dekan
i Linköping, nämnes 1321, 1322, 1325 och
1330 som Magnus Erikssons kansler och satt
även i rådet; om Filip jfr art.
Konunga-och hövdingastyrelse. Trol. en
dotterson till Ragvald P. var väpnaren R
ag-v ald E ren gi s 1 e s s o n P. (av ätten Bonde,
se d. o., sp. 793), vars gren utdog 1469.
Om Ragvald P. d. ä:s sonson och Filips
brorson Erik Kettilsson P. se nedan.
Den sistnämndes frände på mödernet,
Upplandslagmannen och riddaren Nils
Gustafsson (vapen: båt) uppges av
Ericus Olai ha varit fader till
riksrådet Erik P. (d. 1437; se nedan), en
uppgift, som trol. är riktig; jfr N.
Ahnlund i Hist. Tidskr. 1916. — Till
en annan släkt hörde upprorsmannen
Johan P. och hans son
överamiralen greve Johan P. (om dem se
nedan). B. H-d.
Puke, Erik, riksråd (d. 1437); se
släktart. P. anslöt sig sommaren 1434
till den av Engelbrekt ledda
frihetsrörelsen, bragte Norrland i resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
