Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Punktgravyr—Purcell
274
Punktgravyr, se Crayonmaner.
Punktiön, Punktür, med., instick av kniv
el. troakar för att utsläppa innehåll i normal
(t. ex. lungsäcken) el. patologisk (t. ex. böld)
kavitet.
Punktmängd, mat., är en samling punkter,
ordnade efter en viss lag. Är punkternas
antal obegränsat, föreligger en oändlig p. En
gränspunkt till en oändlig p. är så
beskaffad, att i dess omgivning alltid finnes ett
oändligt antal punkter, tillhörande p., huru
liten denna omgivning än göres. Den på en
rät linje utmärkta oändliga p. 1, D/a, l3/»,
U/8, l15/i6 . • • har en gränspunkt, näml,
punkten 2. T. B.
Punktskrift, se Blindundervisning.
Punktür, med., se Punktiön.
Punktögon, zool., se Insekter, sp. 628,
och Oceller 1.
Punnett [pa’nit], R e g i n a I d, engelsk
biolog (f. 1875), prof, i Cambridge, har ägnat sig
åt ärftlighetsforskning, vars resultat han
förträffligt sammanfattat i handboken
»Mende-lism» (1905; sv. övers., 2:a uppl. 1918). övriga
skrifter: »Mimicry in butterflies» (1915),
»Heredity in poultry» (1923). E-k N-d.
Puns, plur. p u n s a r, ett vid bearbetning
av metaller och även för vissa slag av
läder-arbeten använt handverktyg av stål med
mycket växlande form på spetsen. P. slås
med en klubba el. hammare ned i metallen
för att där åstadkomma fördjupningar; en
följd av dylika kan bilda figurprydnader,
ornament etc. P. är ett huvudverktyg vid
drivning, ciselering och gravering av stampar. P.
kallas även ett pressverktyg av stål med
rätt-vänd gravyr, som utformats med maskinkraft
efter en stamp med omvänd gravyr för
prägling av medaljer etc. Med en dylik p. kunna,
sedan den härdats, slås nya stampar. —
P u n s a, arbeta med puns. — Jfr
Prägling. (E. L-k.)
Punsch (eng. punch, av hindi panch, fem;
indisk p. bestod av sprit, socker, citronsaft,
vatten och en krydda), spritdryck, vanl.
likör-artad. Sedan arrak på 1700-talet blev
tillgänglig i Sverige, spreds här genom
sjöfarande smaken för ett slags p., beredd av
arrak, socker och vatten. Svensk p. består
fortfarande av dessa huvudingredienser, ev.
förstärkt med brännvin, smaksatt med konjak
el. rom och gjord simmigare med glykos, samt
innehåller omkr. 25 volymprocent alkohol och
30 % socker. G. H-r.
Punta Arenas [po’nta arä’nas]. 1. Se M
a-g a 11 a n e s. — 2. (P u n t a r e n a s.) Stad
och exporthamn i republiken Costarica (se
d. o.); 7,848 inv. (1928).
Punta de Europa [po’nta öä éurå’pa], se
Gibraltar, sp. 643.
Punta del Faro [po’nta del fa’rå], se Faro.
Punta Parina [po’nta pari’nja],
sydamerikanska fastlandets västligaste punkt, i Peru.
Pupi’ll. 1. Myndling. — 2. (Anat.) Lat.
pupi’lla, ögonsten, se I r i s 1 och ögat.
Pupillkassa, kassa, varur understöd lämnas
åt deltagarnas efterlämnade omyndiga barn.
Se Pension.
Pupin [pjö’pin], M i c h a e 1 Idvorsky,
amerikansk elektrotekniker och uppfinnare
(f. 1858 i Ungern). Studerade i New York
och Berlin och anställdes 1890 som lärare vid
Columbia university, där han 1901 blev prof,
i elektroteknik. Uppfann de även i Sverige
använda Pupinspolarna, ett slags
själv-induktionsspolar för förstärkning av
strömmen vid långdistanstelefonering på såväl
kablar som blanka linjer (se T e 1 e f o n). G. H-r.
Pupi’para, zool., se Lusflugor.
Puppa, zool., det stadium, som hos insekte’
med fullständig förvandling (jfr Insekter,
sp. 629) uppträder mellan sista larvstadiet och
imaginalstadiet. På p. kan man urskilja den
fullbildade insektens mundelar, extremiteter
och vingar, om än i ofullständig form. P. är
ofta försedd med taggar och tornar hos
sådana former, vilka förpuppa sig inuti fasta
substanser (t. ex. trädödaren); dessa
möjliggöra för p. att medelst vridande rörelser av
bakkroppen bana sig väg ut före kläckningen.
Fjärilpupporna ha i bakkroppsspetsen hakar,
varmed de fästa sig i kolkongen (se d. o.) el.
i spinntrådar för att vid kläckningen kunna
befria sig från puppskalet. Jfr Fjärilar,
sp. 537. I.T-dh.
Pupunha [popo’nja], bot., se B a c t r i s.
Pur (av lat. pürus, ren), ren, oblandad; idel.
Puracé [porasä’], vulkan i Colombia (se d. o.).
Puräna, skt, »gammal (berättelse)», ind.
litt., episka texter av delvis religiöst
innehåll, som i viss mån kunna sägas utgöra
hinduismens bibel. P. omtalas redan i
vedalitte-raturen, vanl. i förening med Itihäsa (»myt»,
»legend»), och en samling av episkt-religiöst
innehåll, som utgjort den gemensamma
källan för de senare Puränatexterna, torde en
gång ha existerat. Alla nu existerande
Pu-ränatexter tillhöra bestämda sekter av
Visnu-el. éivadyrkare. Det traditionella antalet P.
är 18, av vilka de mest bekanta väl äro
Visnu-P. och Bhägavata-P. (se K ris na);
därjämte förekomma vanl. 18 s. k.
Upapurä-nas (sekundärpuränas) och en mängd lokala
P., behandlande de myter och legender, som
äro knutna till olika platser. — Jfr M.
Win-ternitz, »Geschichte der indischen Litteratur»,
I (1905; med litt.-anv.), s. 450 ff.; W. Kirfel,
»Das Puräna Pancalaksana» (1927). J. Ch-r.
Purbeck [pä’bek], efter halvön Isle of
P u r b e c k i eng. grevsk. Dorset uppkallad
kalksten, tillhörande jurasystemet, se
Engelsk k o n s t, sp. 824.
Purcell [pösl], Henry, engelsk tonsättare
(1658—95), utbildad i Lullys anda av P.
Hum-frey. Komponerade vid 18 års ålder musik
till Shakespeares »Timon», blev 1682
hovorganist och skrev
huvudsaki. kyrkliga
verk. 1685—90
komponerade han en del
musik till skådespel
(av Dryden, H.
d’Ur-fey, Shadwell m. fl.)
och blev högt ansedd
som dramatisk
tonsättare. Efter 1690
begynte han skriva
operor i en ny,
självständig stil med noga
hänsynstagande till
textens innehåll
(»mu
sikskådespel»), »Diocletian» (1690), »King
Arthur» (1691; hans främsta verk), »The
fairy queen» (1692), men fortsatte att
kompo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
