Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puritaner - Purjolök - Purkijaurforsen - Purkinje (Purkyně), Jan - Purkinjes fenomen - Purmo - Purple-ore - Purpur - Purpura - Purpurbakterier - Purpurhäger - Purpurhönssläktet el. Sultanhönssläktet - Purpurin - Purpursnäckor - Purpurtångsläktet - Purra - Purrhavre - Purtscheller, Ludwig - Purulent - Purús, Rio - Purusa - Pus - Pusan (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Purjolök—Pu$an
278
nom 1689 års toleransedikt, medförde intet
uppsving för puritanismen. Tvärtom trängdes
nu både säregenheterna och namnet mer och
mer tillbaka. Stundom har den i England på
1700-talet frambrytande väckelsen
(metodisterna och de »evangelikala» inom kyrkan)
dock betecknats som »nypuritanism».
Litt., utom de allmänna verken till
Englands kyrkohistoria och de speciella om i
artikeln nämnda personer: S. R. Gardiners
(si d. o.) arbeten; E. Dowden, »Puritan and
anglican» (1900); R. W. Dale, »History of
english congregationalism» (1907); J. Brown,
»The english puritans» (1910); Ch. Burrage,
»The early english dissenters» (2 bd, 1912);
E. Troeltsch, »Soziallehren der christlichen
Kirchen und Gruppen» (s. å.); H. W. Clark,
»History o,f english nonconformity» (2 bd,
1911, 1913); Hj. Holmquist, »Engelsk
högkyrka, lågkyrka, frikyrka» (1916); M.
We-ber, »Gesammelte Aufsätze», I (1920); A. F.
Scott Pearson, »Thomas Cartwright and
eliza-bethan puritanism» (1925) och »Church and
state, political aspects of 16th century
puritanism» (1928); J. B. Kraus, »Scholastik,
Puritanismus und Kapitalismus» (1930;
katolsk); H. W. Schneider, »The puritan mind»
(1931). E. Nwn.
Pu’rjolök, bot., se Löksläktet.
Pu’rkijaurforsen, outbyggd fors i Lilla Lule
älv, Lappland, mellan sjöarna Purkijaur (272
m ö. h.) och Vaikijaur (258 m ö. h.).
Purkinje [po’r-] (Purkynè), Jan,
bö-misk fysiolog (1787—1869). Blev 1850 prof,
i Prag efter att sedan 1823 ha varit det i
Breslau, dit han kallats på Goethes
initiativ. Från dennes »Zur Farbenlehre» utgår
P:s första stora banbrytande verk,
»Beob-achtungen und Versuche zur Physiologie der
©inne» (2 bd, 1823—26), vari en mängd
grundläggande sinnesfysiologiska rön meddelas, bl.
a. den s. k. Purkinjeska figuren i ögat. P:s
fysiologiska upptäckarverksamhet ställer
honom bland biologiens främste: bl. a.
groddblå-»an i hönsägget, flimmerrörelsen inom
djurriket, nervernas axeJcylindrar, de Purkinjeska
cellerna i lilla hjärnan. I Prag ägnade sig
P., som redan tidigare idkat skaldskap på
tjeckiska, helt åt den nationella rörelsen, både
kulturellt och politiskt. E-k N-d.
Purkinjes fenomen, fysiol., se F ä r g, sp. 137.
Purmo [po’rmå], socken i Vasa län,
Finland; 213 kvkm, 3,164 inv. (1930),
svensk-talande. O. Brn.
Purple-ore [pä’pl-å’ø], eng., metallogr., se
Kisbränder.
Pu’rpur, ett rödviolett färgämne, som
erhålles ur purpursnäckor (se d. o.). Genom
att undersöka p., erhållen ur 12,000
snäckor, lyckades den tyske kemisten
Fried-länder visa, att färgämnet är ett derivat av
indigo (se d. o.), dibromindigo. Ett annat
indigoderivat av liknande utseende är
tio-indigo, som man också till en början trodde
vara identiskt med p. I färgprakt kan p. på
intet sätt tävla med de moderna tjärfärgerna.
Jfr Färg, sp. 135. I. B.
Pu’rpura. 1. (Med.) Hemorragisk diates (se
D i a t e s), som utmärkes av att blödningarna
uppträda såväl subkutant som på slemhinnor
och i inre organ; reumatisk p. kallades förr
peliosis. — 2. (Zool.) Se Purpursnäckor.
Purpurbakterier, se Svavelbakterier.
Purpurhäger, zool., se Hägrar.
Purpurhönssläktet el. S u 11 a n h ö n s s 1 ä
k-t e t, Porphjfrio, tillhör fam. rallar av ordn.
tranfåglar och omfattar medelstora fåglar
med stark och hög näbb, stor pannplåt och
kraftiga ben med långa tår. Fjäderdräkten
är praktfullt färgad. P u r p u r h ö n a n, P.
coeruleus, är blå med röd pannplåt och röd
näbb. Kroppslängden uppgår till 47 cm. Den
förekommer i Medelhavsländerna. Av
greker och romare hölls den i templens närhet.
Sultan hönan, P. madagascariensis,
skiljer sig från föreg. art genom olivgrön färg
på ryggen. Den förekommer genom hela
Afrika samt på Madagaskar. Hithörande
fåglar vistas helst i sumptrakter. T. P.
Purpurln, rött färgämne, som tills, m.
ali-sarin (se d. o.) förekommer i krapprot (se d. o.).
Purpursnäcka, Murex tenuispina.
Purpursnäckor, vissa arter av släktena
Murex, Tritonalia, Thais (Purpura) och Nucella
(av gastropodfam. Muricidae), näml.
Medel-havsarterna Murex trunculus, Murex
branda-ris och Thais haemastoma samt Atlantarterna
Tritonalia erinacea och Nucella lapillus (som
finns även vid Sveriges västkust).
Färgämnet alstras av en körtel i mantelhålans
vägg. R. H-gg.
Purpurtångsläktet, bot., se Bangiales.
Purra, i sjömansspråket, väcka sovande.
Purrhavre, bot., se Havre, sp. 661.
Purtscheller [po’r-], Ludwig, tysk
alpi-nist och forskningsresande (1849—1900).
Företog ett betydande antal högfjällsbestigningar
i Alperna (mer än 1,500 toppbestigningar),
var 1889 tills, m. Hans Meyer (se d. o., sp.
1293—94) den förste bestigaren av
Kilima-ndjaro och företog 1891 med G. Merzbacher
(se d. o.) högfjällsbestigningar i Kaukasus.
Utom ett betydande antal artiklar i alpina
tidskrifter utgav han bl. a. resehandböcker
samt »Über Fels und Firn. Bergwanderungen»
(1901). O. Sjn.
Purule’nt, med., varig; se Inflammation.
Purüs [poro’s], R i o, högerbiflod till
Ama-sonfloden, upprinner vid Andernas ö. rand i
Peru och inmynnar i brasil. staten Amazonas.
Segelbar; omkr. 3,000 km lång.
Puru$a, skt, »själ», »själsväsen», »person»,
ind. relig., betecknar i en Rigvedahymn (X,
90) och i senare vedisk litt. det urväsen, som
är det rent materiella upphovet till alla
varelser, som ur sitt huvud, sina skuldror, lår och
fötter frambragt de fyra ursprungliga
kas-terna. P. identifieras redan i den senved iska
litteraturen med den högste guden, Prajäpati,
Brahmä, Visnu o. s. v. J. Ch-r.
Pus, lat., med., var (se d. o.).
Pü§an, ind. myt., en gud, som omtalas J
Rigveda men snart nästan försvinner ur
my
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
