Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Pym—Pyramid
292
mykenskt palats, söker han här Nestors P.,
en åsikt, som delas av många. — Se M. P:n
Nilsson, »The myeenaean origin of greek
my-thology» (1932). M. Pn N-n.
Pym [pim], John, engelsk statsman (1584
—1643 8/i2). Tillhörde en ansedd
godsägarfamilj i Somersetshire, studerade i Oxford och
London, fick ett ämbete vid uppbördsväsendet
och var
underhusmedlem i 1614 års
parlament och därefter
regelbundet sedan 1621.
Efter upplösningen av
1621 års parlament
insattes han (jan. 1622)
för en kortare tid i
arrest, enär Jakob I
harmades över hans
energiska
framhållande av parlamentets
privilegier. Vid
inkallandet av »korta
parlamentet» blev P.
från början (april 1640)
parlamentsoppositio-nens främste ledare. I »långa parlamentet»,
som sammanträdde 3 nov. s. å., tog P.
ledningen genom att (7 nov.) påyrka
undersökning av Straffords ämbetsverksamhet på
Irland och kort därpå (11 nov.) genomdriva
dennes ställande under riksrättsåtal
(impeach-ment). Faran för att konungen mot
parlamentet skulle använda vapenmakt förmådde
P. att medverka vid Straffords förklarande
i riksakt (genom en act of attainder) och
avrättning (11 maj 1641). P. var även den
drivande kraften vid åvägabringandet av aen
sammanfattning av parlamentspartiets krav,
som under namnet »The grand remonstrance»
lämnades i nov. Karl sökte (1 jan. 1642) för
sista gången en uppgörelse med P. och erbjöd
honom, liksom ett par gånger tidigare,
skatt-kammarkanslersämbetet. Det är ovisst om P.
avslog anbudet el. om konungen återtog det.
Nu följde Karls misslyckade försök att häkta
P. och fem andra oppositionsledare (5 jan.).
P. hade tagit sin tillflykt till Londons city
och återvände i triumf 11 jan. Han var den
ledande i den »säkerhetskommitté»
parlamentet tillsatte i juli och som blev begynnelsen
till en av konungen oberoende
parlaments-regering. Sedan inbördeskriget (aug. s. å.)
öppet utbrutit, ledde P. med fasthet och
hov-samhet parlamentets politik och ingick avtal
om väpnad hjälp från de skotska
presbyteria-nerna (1643). P:s hälsa var nu bruten, och
han avled kort därefter. —- P. var sin samtids
solidast begåvade och mest vidsynte engelske
statsman, en protestantisk ivrare för
lagbunden frihet men ingalunda någon puritansk
ytterlighetsman. — Litt.: S. R. Gardiner,
»History of England ... 1603—1642» (10 bd,
1883—84). V. S-g.
Pynacker [peFnakor], Adam, holländsk
målare (1622—73), utbildad i hemlandet och
Italien. Hans stora, italienskt påverkade
väggdekorationer och tapeter äro i allm.
förstörda; flera mindre målningar, landskap med
figurer och djur, äro bevarade (tre i
Nationalmuseum i Stockholm). E. L-k.
Py’ndare, ett besman (se d. o.), där
handtaget el. upphängningskroken är fäst i en
viss punkt på vågstången och jämvikt
åstad
kommes genom att man förskjuter en
löpvikt efter den graderade stången.
Konstruktionen fanns redan i forntiden men är
numera föråldrad. G. H-r.
Pynson [pfnsen], Richard, engelsk
boktryckare, se Boktryckarkonst, sp. 713
och 716.
Pynt, sjöv., spets, ss. pynten av en udde och
ankarflypynten. Ett tåg pyntas genom att
garnen i tågets ända sammanflätas och
»avtafsas» till en spets.
Pyocyanäs, med., äggvitelösande enzym ur
kultur av Bacillus pyocyaneus, använt till
skyddsympning mot och behandling av vissa
infektioner.
Pyogèn, varbildande.
Pyoktanin, »vardödare», anilinfärgämne,
begagnat som bakteriedödande antiseptikum. —
Blått p. el. metylrosanilin (identiskt
med färgämnet metylviolett) får, löst i vatten
och sprit, en intensivt violett färg.
Pyokta-ninpreparat brukas numera mest i
veterinär-praktik. C. G. S.
Pyong-yang, se P - h j ö n g - y a n g.
Pyorré, varflytning.
Pyosa’lpinx, med., var i äggledarna, se
Kvinnosjukdomar, sp. 374.
Pyoseptikeml, med., se S e p t i k e m i.
Pyovärium, med-, var i äggstockarna, se
Kvinnosjukdomar, sp. 374.
Py’pin, Aleksandr Nikolajevitj,
rysk litteraturforskare (1833—1904).
Offentliggjorde redan som ung uppmärksammade
arbeten över Rysslands äldsta litteratur.
Efter att en kort tid ha varit prof, i
litteraturhistoria blev han medarbetare i tidskriften
Sovremennik (var en tid dess huvudred.) och
sedan i Vestnik Jevropy. 1865 utkom »Obzor
istorii slavjanskich literatur», behandlande
de slaviska ländernas litteraturhistoria (den
polska delen är utarbetad av V. D.
Spaso-wicz); i den nya uppl. (1879—81) är den
storryska litteraturen ej företrädd. Denna
behandlas i hans »Istorija russkoj literatury»
(4 bd, 1898—99). P. författade en mängd
grundläggande historiska, sociala,
etnografiska och filologiska arbeten. A-d J. (R. E-m.)
Pyr, se G a r v n i n g, sp. 412.
Pyra’lidae, zool., se Mottfjärilar.
Pyramid. 1. (Mat.) En polyeder, begränsad
av en polygon, p:s bas, och ett med
polygo-nens sidantal lika antal trianglar, p:s s i d o r,
sammanlöpande i en punkt, p:s spets. P.
kallas regelbunden, om basen är en
regelbunden polygon och sidorna liksidiga och
kongruenta. P:s volym är = en tredjedel av
basen, multiplicerad med höjden (vinkelräta
avståndet från spetsen till basen). T. B.
2. (Krist.) Se Kristallsystem.
3. Pyramiderna, fornegyptiska
kunga-gravar av sten el. soltorkat tegel, med
kvadratisk grundplan och triangulära sidor, som
upptill mötas i en spets. Nyare forskningar
ha klargjort, att deras form utvecklats ur
mastaban (se Egyptisk konst, sp. 408).
Pyramidkroppen är solid så när som på
gravkammaren och det till denna förande
korridorsystemet, vars ingång urspr. doldes under den
yttre beklädnaden av finkornig vit kalksten.
För att försvåra tillträdet till gravkammaren
försågos korridorerna med falldörrar av
granitblock, vilka efter begravningen nedsläpptes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
