Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyrenéerna - Pyrénées - Pyreneiska freden - Pyreneiska halvön, Spanska halvön, Iberiska halvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Pyrénées—Pyreneiska halvön
296
turistväsendet och vattenfallens utbyggande.
Särskilt på fransk sida ligga många elektr.
kraftstationer. — Centra Ipyrenéerna med
sina pass på mer än 2,000 m höjd ö. h.
ha i hög grad försvårat kommunikationerna
och järn vägsbyggandet. F. n. övertväras P.
av fyra järnvägslinjer, utom de två
kustlinjerna i resp. v. och ö. av den 1928 färdiga
linjen genom Somportpasset (1,640 m ö. h.)
och den 1929 öppnade banan från
Ax-les-Ther-mes till Ripoll, som på 1,580 m höjd skär
huvudkammen i Puymorenstunneln (5,3 km
lång). Bland de mest bekanta passen märkas
Rolandsbräschen (se Brèche de Rolan d).
— Jfr Pyreneiska halvön samt
A1-pider, Andorra, Aragonien,
Bas-ker, Béarn, Katalonieu och N a v a r r a.
Litt.: L. Carez, »Resumé de la géologie des
Pyrénées frangaises» (1912); M. Sorre, »Les
Pyrénées» (1922); R. O. Sawtell o. I. Treat,
»Primitive hearths in the Pyrenees» (1927). M.
Pyrénées [pirene’], namn på tre dep. i s.
Frankrike, på Pyrenéernas nordsida. De
högre dallandskapen ligga isolerade och ha
ett föga utvecklat näringsliv, varför
befolkningen minskats genom emigration. De
talrika mineralkällorna och termalbadorterna
äro dock av stor ekonomisk betydelse liksom
turisttrafiken (jfr Pyrenéerna).
1. B a s se s - P. [bä’s-], Frankrikes
sydvästligaste dep., med kust vid Biscayabukten, i s.
begränsat av Pyrenéerna; sammansatt av
forna prov. Béarn (jfr d. o.) och Nedre
Na-varra; 7,712 kvkm, 422,719 inv. (1931; jfr
Basker). Pyrenéerna sänka sig här ned
mot Atlanten. Norra delen av dep. är ett
kul-ligt lågland kring Gave de Pau med bifloder.
Jordbruk och boskapsskötsel. P. har livlig
turisttrafik och bekanta bad- och kurorter
(Biarritz, S:t-Jean-de-Luz, Salies-de-Béarn,
Eaux-Bonnes, Eaux-Chaudes m. fl.).
Huvudstad: Pau.
2. H a u t e s - P. [ä’t-], dep. ö. om det förra
och av liknande natur, bildar en del av
Gas-cogne; 4,534 kvkm, 189,993 inv. (1931). Inom
dep. ligga s. om Monts de Bigorre fr.
Pyrenéernas högsta toppar (mer än 3.000 m ö. h.).
Boskapsskötsel, jordbruk på Tarbesslätten.
Marmorbrott, textilindustri; inånga
turist-och kurorter med termalbad (Lourdes,
Ba-gnères-de-Bigorre, Cauterets m. fl.). Storslagna
naturscenerier, t. ex. Gavarnie (se d. o.).
Huvudstad: Tarbes.
3. P. - Orientales [-åriätaT], dep. i
östligaste Pyrenéerna, med kust vid Medelhavet,
utgör en del av Roussillon; 4,145 kvkm,
238,647 inv. (1931). Huvudnäringar äro vin-,
grönsaks- och fruktodling på
Perpignanslät-ten, boskapsskötsel i bergsdalarna.
Järnmalmsbrytning. Turist- och badorter.
Huvudstad: Perpignan.
Pyreneiska freden kallas det fredsfördrag,
som 7 nov. 1659 slöts på Fasanön i Bidasoa
(se d. o.) mellan Frankrike och Spanien.
Frankrike erhöll genom fördraget bl. a.
Roussillon, Artois samt delar av Flandern,
Hainaut och Luxemburg. Giftermål avtalades
mellan Ludvig XIV och Filip IV :s av
Spanien dotter Maria Teresia.
Pyreneiska halvön, Spanska halvön
el. riktigast Iberiska halvön, den
västligaste och största av Sydeuropas halvöar, har
en yta av 580,000 kvkm och skiljes i s. från
Afrika av det 14 km breda Gibraltar sund.
Gränsen utgöres till 7/8 av hav, Atlanten,
Biscayabukten, Gibraltar sund och Medelhavet.
P. ligger mellan 43° 2T 25" n. br. och
Europas sydligaste punkt, landtungan Kap Tarifa
el. Punta Marroquf, 35° 59’ 50" n. br., och
avståndet i n. och s. är 856 km och i ö. och
v. 1,086 km. Europas västligaste udde är Kap
da Roca. Den 3,400 km långa kusten är vanl.
brant. I n. och n. v. finnes en typisk riaskust
(se R i a s). Portugals kust är i stort sett en
abrasionskust (se K u s t). På Spaniens
syd-och östkust omväxla abrasions- och
tilland-ningskuster, och på några ställen ha
strömmarna utjämnat kusten till rundade bukter.
De största bukterna äro Cädiz- och
Valencia-bukterna (se dessa ord). P. omfattar
republikerna Spanien, Portugal och Andorra samt
det brittiska Gibraltar (se dessa ord).
P., som har en medelhöjd av 640 m ö. h.,
utgöres av en väldig högplatå, det spanska
taffellandet el. den iberiska mesetan (600—
800 m ö. h.), några få större lågslätter och
de till Alpidernas bergskedjeserie hörande
höga, sentertiära veckbergen, Pyrenéerna i n.,
skiljemuren mot det övriga Europa, och Sierra
Nevada i s. (se dessa ord och Europa, sp.
1165). Mesetan är stommen av ett i yngre
karbonperioden hercyniskt veckat berg (se
Variskiska bergskedjan), uppbyggt
av gnejs, granit och kristalliniska skiffrar.
Detta bergland har sedan eroderats och
denu-derats till ett flackvågigt kuperat land, över
vilket miocena sötvattensavlagringar avsatts.
Dessa utgöra de flacka kastilianska
högslätterna (se K a s t i 1 i e n) och Ebrodalen (se
Ebro). De bergskedjor, som begränsa el.
övertvära mesetan, äro antingen låga
veckberg el. brottberg. Veckberg äro Kantabriska
bergen (se d. o.), som orografiskt
sammanhänga med Pyrenéerna, från vilka de under
krittid.cn skildes av ett hav, där nu Baskiska
sänkan är belägen. Brottberg el. borstar äro
de s. k. kastilianska skiljebergen mellan Duero
och Tajo, Serra da Estréla, Sierra de Gata,
Sierra de Gredos och Sierra de Guadarrama
(se Estréla, Gata, Gredos,
Guadarrama och K a s t i 1 i e n). Mellan Tajo och
Guadiana bildar mesetan Sierra de Guadalupe
(se Guadalupe) och Montes de Toledo och
avslutas i s. av det låga berglandet Sierra
Morena (se M e r e n a), som stupar brant mot
Andalusiska slätten. I n. ö. begränsas den av
de s. k. Iberiska bergen (Sierra de la Demanda
m. fl.), sluttar härifrån mot v. och sjunker
terrassformigt mot Atlanten. De båda största
slättområdena, Andalusien och Aragonien (se
dessa ord), äro sänkningsbäcken, under det
att låglandet kring Tajos mynning är en
ackumulationsslätt. Då mesetan går nära
fram till kusten, äro endast smala kustslätter
utbildade samt floderna uppfyllda av
vattenfall och sandrevlar och endast i nedersta
delen av loppet segelbara med undantag av
Guadalquivir. Av större floder flyter endast
Ebro till Medelhavet, av medelstora
Guadala-viar samt Jücar och Segura (flottleder). Till
Atlanten avflyta från n. räknat Minho, Duero,
Tajo, Guadiana och Guadalquivir. Jordskalv
(se d. o.) förekomma ofta, särskilt i Portugal.
De farligaste jordskalvens epicentrum ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
