Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyreneiska halvön, Spanska halvön, Iberiska halvön - Klimat - Växtgeografi - Djurvärld - Befolkning - Pyrenolichenes - Pyrenomycetes - Pyrgos - Pyrheliometer - Pyridin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyrenolichenes—Pyridin
297
s. om Algarves kust i det
algarvisk-maroc-kanska instörtningsbäckenet. Härifrån
ut-gingo det stora jordskalvet 11 juli 1915 och
det fruktansvärda skalvet 1 nov. 1755, som
förstörde Lissabon.
Klimat. Klimatologiskt är P. rik på
motsatser, och fyra klimatområden kunna
urskiljas. Det nordvästatlantiska i n. och
n. v. har ett västeuropeiskt klimat med
måttligt varm sommar (22° C), mild vinter (8°),
stark molnighet och riklig nederbörd
(medelnederbörd mellan 700 och 1,600 mm, Santiago
1,652 mm). Det sydvästatlantiska
området mellan Portugals nordgräns och
trakten ö. om Gibraltar sund utmärkes av torr
sommar och vinterregn. Sommartemp. (21°—
24°) ökar söderut octh inåt de kontinentala
områdena; vintertid är Portugals sydkust
halvöns mildaste trakt (12°). Nederbörden,
som i n. är riklig (Oporto 1,211 mm), minskar
mot s., så att den redan i Lissabon uppgår
till blott 733 mrn. Vinterregnen äro ytterligt
häftiga och ge upphov till ett högvatten
(cheias), så att vattenståndet i de trånga
klippdalarna i Dueros och Guadianas nedre
lopp kan stiga med 20 till 30 m. Genom vissa
lokala förhållanden kunna några platser inom
denna klimatzon uppvisa halvöns största
ne-derbördssiffror (Serra da Estreda 3,000 mm).
Medelhavsområdet karakteriseras av
hög sommarvärme (23°-—26°) med absolut
torrhet och mild vinter (8°-—13°) och ringa
nederbörd (högst 500 mm) under hösten. De
runtom av berg inneslutna inre
platåer-n a och högslätterna med Estremadura och
Ebrobäckenet ha ett utpräglat
kontinentalklimat med varm sommar, starka
temperatur-svängningar under dygnet, kall vinter oqh
ringa nederbörd. De högre belägna områdena
täckas under flera veckor av snö. Våren är
mycket kort, och den redan i maj glödheta
luften bortbränner all vegetation. I juli och
aug. liknar det i stoftmoln insvepta
landskapet en öken. Höststormarnas regn framlocka
ett spirande växttäcke, som redan i början av
nov. förintas av frosten. Madrids
medelextre-mer äro — 7° och 40°, och nederbörden i t. ex.
Palencia är blott 243 mm. Ebrodalens
sommartemp. är 24°, vintertemp. 6°; regn faller
(i alltför ringa mängd) under hela året.
Växtgeograf iskt framträda dessa olikheter
också. Tre floraelement, ett västeuropeiskt,
ett makaronesiskt och ett mediterrant, mötas
på P. De västeuropeiska arterna, ss. Quercus
pedunculata och Q. sessiliflora, Taxus baccata,
Erica cinerea och E. tetralix, Ulex curopaeus,
Sarothamnus scoparius och Digitalis europaea,
ha i Portugal och s. Spanien sin sydvästgräns.
Den makaronesiska artgruppen utgöres av
ständigt gröna växter, som ha sin hemvist
på de makaronesiska öarna (Madeira,
Azorerna och Kanarieöarna). Gruppens östgräns
går från Gijön (Asturien) genom ö. Portugal
och över Sevilla till Almerfa. De mest
typiska representanterna äro llex perado,
My-rica Faya och Davallia canariensis (en
epify-tisk ormbunke) samt möjl. även Laurus
no-bilis, Arbutus unedo och Erica arborea. Den
mediterrana artgruppen, vars medlemmar gott
uthärda den torra högsommaren, omfattar det
stora flertalet av de s. landskapens många
hundra arter. Bland dessa Medelhavsväxter
298
märkas främst olivträdet, cistrosor
(Cistus-arter), Quercus ilex och Q. suber, Pinus pinea,
Rosmarinus och Lavandula. I de s.
landskapen växa förvildade agaver och fikonkaktus
ymnigt. På norra P. överväga lövfällande, i
s. ständigt gröna träd och buskar; bergsskog
och alpin vegetation uppta de högsta
partierna. Stäpp och inacchia förekomma. I n.
utgöres macchiavegetationen av Arbutus,
Sarothamnus och üfeæ-arter, i s. av bl. a.
Juni-perus phoenicia, Viburnum Tinus och
Cerato-nia ciliqua. Högslätternas hedar täckas av
cistrosor och labiater, och i ö. och s. ö. övergå
hedarna i gräs- eller saltstäpper.
Djurvärlden är norrut i stort sett
densamma som i mell. och v. Europa med kronhjort,
dovhjort, rådjur, vildsvin, varg, björn och
vildkatt som de vanligaste större däggdjuren.
Några afrikanska former, ginstkatt och
panterlo, finnas redan i de n. delarna; söderut
tilltager det afrikanska inslaget i såväl
individrikedom som artantal. Gamar, flamingo,
kameleonter, sköldpaddor och skorpioner sälla
sig till kaniner, afrikanska stäpphöns och
dvärgtrappar, vilka förekomma på
högslätterna. Som husdjur hålles i de s. delarna den
enpuckliga kamelen, och på Gibraltarklippan
lever Europas enda apart (se M a g o t).
Befolkningen (omkr. 29 mill.), urspr. av
iberisk härstamning (se I ber er), har till
ras, språk och kultur rönt stark påverkan
av de erövrarfolk, som under skilda tider
varit härskande: kelter, romare, germaner,
araber. Endast i n. ö. ha baskerna (se d. o.) i
viss mån bevarat egen kultur och eget språk.
I övrigt tala P:s inv. romanska språk:
portugisiska i Portugal, galiciska i n. v. Spanien,
spanska inom största delen av Spanien samt
katalanska i dess ö. delar.
Specialkartor över geol. byggnad,
nederbörd, temp., vegetation, jordbruksområden,
språk och folk finnas vid art. Europa. Se
vidare Spanien, Portugal, Andorra
och Gibraltar.
Litt.: O. Cyrén, »Vegetationsbilder aus
Portugal» (1930); H. Lautensach, »Stand und
Aufgaben der Landeskunde von Portugal» (i
Petermanns Mitteilungen, Ergänzungsheft n:r
209, 1930, med rikliga litt.-anv.); A. A.
Mendes-Corrèa, »Vorgeschichtliche
Wander-ungen durch die iberische Halbinsel» (i
For-schungen und Fortschritte 1931); A.Philippson,
»Das Mittelmeergebiet» (1914); R. Douvillé,
»La Péninsule Ibérique: Espagne» (i
»Hand-buch der regionalen Geologie», 1911). E. S-g.
Pyrenolichenes, bot., se Lavar.
Pyrenomycètes, bot., se K ä rn s v ampa r.
Py’rethrum, bot., se Insektpulver.
Py’rgos, stad i grek, nomos Achaia och Elis,
på v. Peloponnesos; 19,336 inv. (1928).
Utförsel av korinter m. m. Hamnstad: Katakolon.
Staden förstördes 1825 av turkarna.
Pyrheliomèter, se Aktinometer, sp. 367.
Pyridin (av grek, pyr, eld), en organisk,
heterocyklisk bas, C5H5N, som förekommer i
stenkolstjära o. a. torrdestillationsprodukter.
Strukturformeln är:
H H
/C=C\
HC< >N.
H H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
