Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyridin - Pyriflegethon - Pyrimidin - Pyrit - Pyrmont, Bad - Pyrning - Pyrochroit - Pyrodruvsyra - Pyroelektricitet - Pyroforer - Pyroforisk - Pyrofosfat - Pyrofosforsyra - Pyrofysalit - Pyrogallol - Pyrogallussyra - Pyrgen - Pyrokatekin el. Brandkatekin, Brenzkatekin - Pyroklastiska bildningar - Pyrokroit - Pyrola - Pyroleum - Pyrolusit - Pyromani - Pyrometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Pyrif legethon—Pyrom eter
300
P. är en färglös, lättrörlig, starkt luktande,
vid 115° C kokande vätska. Den nyttjas bl. a.
till denaturering av sprit. I. B.
Pyrifle’gethon, grek, myt., so F 1 eg e th on.
Pyrimidln, en organisk, heterocyklisk bas,
innehållande två kväveatomer, C4H4N2,
n h
HC^C~C^N.
H
Pyrimidinderivat ingå i nukleinsyror (se
d. o.). I. B.
Pyrlt, miner., se S v a v e 1 k i s.
Pyi mo’nt, Bad Pyrmont, stad och
kurort i preussiska provinsen Hannover, mellan
Teutoburgerwald och Wesergebirge, ö. om
Lippe; 5,607 inv. (1925). Sedan gammalt
berömt för sina järn- och koksaltkällor, anlitade
mot hjärtlidanden m. m. — P. var huvudstad
i ett litet med Waldeck förenat furstendöme
P., som 1922 förenades med Preussen. Slott
från 1700-talet.
Pyrning, se G a r v n i n g, sp. 412.
Pyrochrolt, ett i friskt tillstånd färglöst el.
blåaktigt, hexagonalt (se Kristallsystem)
kristalliserande mineral av manganohydrat,
Mn(0H)2, som låter klyva sig i tunna blad.
Utsatt för luftens inverkan, oxideras p. och
blir slutligen svart, starkt glänsande. N. Zn.
Pyrodruvsyra, CH3 . CO . COjH, en vid
förbränning av socker i muskeln och vid
alkoholjäsning uppträdande mellanprodukt. I. B.
Pyroelektricitet, fys., se Elektricitet,
sp. 560.
Pyroforer [-få’r-] (av grek, pyr, eld, och
fe’rein, bära), porösa ämnen (pulver), som så
häftigt upptaga syre, att de redan vid
beröring med luften råka i glödning och förbrinna.
Flera metaller, ss. bly, kobolt, järn, kunna
lätt framställas i så fin pulverform, att de bli
p. Om man t. ex. upphettar järnoxalat el.
järnoxid i en vätgasström till omkr. 450° C,
utreduceras järn i pyroforiskt tillstånd.
Utstrött i luften, åstadkommer järnpulvret ett
kraftigt gnistregn. Vid högre reduktionstemp.
sintra kornen lätt samman, och den pyrofora
egenskapen upphör. J. T.
Pyroforisk [-få’r-], eldfängd i luften.
Pyrofosfät, pyrofosforsyrans salter.
Natrium- och järnpyrofosfat nyttjas i medicinen.
Pyrofosforsyra, kem., se
Fosforföreningar.
Pyrofysallt, miner., se Finnbo och Topas.
Pyrogallol [-5’1], C6H3(OH)3, trioxibensol,
bildar färglösa, glänsande, bittra, i alkohol och
vatten lösliga nålar. P. erhålles genom
upphettning av gallussyra (se d. o.) och ger med
järn-klorid en vackert röd färg. Den nyttjas som
fotografisk framkallare samt i alkalisk
lösning för absorption av syre (t. ex. i
gasanalysen). I. B.
Pyrogallussyra, dets. som pyrogallol (se d.o.).
Pyrogén kallas en sådan reaktion, som
endast försiggår vid mycket hög temp. I. B.
Pyrokatckln el. Brandkatekin,
Brenz-k a t e k i n, en tvåvärdig fenol (se d. o.),
orto-dioxibensol, CbH4(OH)2. P. utgöres av ett vitt,
i vatten lättlösligt kristalliniskt pulver, som
i alkalisk lösning verkar starkt reducerande
på ädla metallsalter. Har bl. a. användning i
fotografien såsom framkallningsämne. J. H-g.
Pyrokla’stiska bildningar, sammanfattande
namn på sådant material, som utkastats från
vulkaner i form av block, slagg, lapilli,
bomber. sand och aska. N. Zn.
Pyrokrolt, miner., se Pyrochroit.
Py’rola, bot., se Vintergröna.
Pyro’leum, en genom torr destillation
erhållen, vidbränd produkt av vissa sorters ved,
harts, ben o. a. djurdelar, gul el. brun, av
egendomlig lukt och bitter smak.
Björk-tjära (P. betulae), stenkolst j ära (P.
lithanthracis), en tjära (P. oxycedri) och
tjära (P. pini) användas utvärtes mot
hudsjukdomar. C. G. S.
Pyroluslt, miner., se Brunsten. Jfr
Manganföreningar, Manganit och
Manganockra.
Pyromanl, sjuklig, tvångsmässig drift att
anlägga eld. — P y r o m ä n, person, som
lider av p.
Pyromèter (av grek, pyr, eld, och me’tron,
mått), instrument för mätning av höga temp.
(jfr Termometer). Man kan t.ex. mäta
tryckökningen hos en gasvolym, som jämte ett kärl
av lämpligt material bibringas den höga temp.
Lämplig gas är kväve, helium el. argon,
lämpligt material för kärlet är porslin, kvarts (till
1,100°) el. platina-iridium (till 1,600°). Denna
s. k. g a spyrometer har fullkomnats
genom arbeten av Regnault, Holborn, Chappuis,
Travers och Jaquerod m. fl. Mera
lätthanterliga äro motståndstermometern, en
platinatråd, vars motstånd är en enkel
funktion av temp., användbar till 1,000°, och
termoelementet, där den termoelektriska
kraften mätes hos ett av två olika
metalltrådar bestående termoelement, t. ex. platina
och legeringen 90 % platina, 10 % rodium,
användbart till 1,600°.
Blandningspy-rometern består av ett metallstycke
(nickel el. platina) med känt spec. värme jämte
en kalorimeter (jfr d. o.). Metallstycket får
antaga den temp., som skall mätas, och
ned-föres i kalorimetern. Ur dennas
temperaturstegring kan den sökta temp. beräknas. För
tekniskt bruk, t. ex. vid porslinsbränning,
användas ofta Segers käglor, framställda
av blandningar i olika proportioner av kvarts,
fältspat, kaolin m. m. Man skiljer på omkr.
60 olika nummer, vilka mjukna, så att
käglans el. pyramidens spets böjes vid temp.,
som i jämna steg
stiga från 600° till
1,900°.
För mätningar
av temp. över
omkr. 1,000°
använder man med
fördel en optisk
p. Wanners p.
jämför
intensiteten i en viss färg
hos den glödande
kroppen och hos
en liten
glödlampa med konstant
ljusstyrka. H o
1-born - Kur
1-5 a u m s p.
begagnar en glödlampa
med variabel
ljusstyrka, som änd-
Optisk pyrometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
