Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Quesnay, François - Quesnay, Pierre - Quesnay de Beaurepaire, Jules - Quesnel, Paschasius (Pasquier) - Quételet, Adolphe - Quetta - Quetzalcoatl - Quetzalfågeln el. Kvesalen - Quevedo y Villegas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Quesnay, P.—Quevedo y Villegas
354
produkten sålunda går tillbaka. Med denna
framställning av det ekonomiska livets
ständiga kretslopp — tydligen inspirerad av
Har-veys upptäckt av blodomloppet — anses Q.
ba lagt »grunden för den organiska
uppfattningen av samhällslivet» (Denis). — Q:s
kvantitativt begränsade skrifter ha utgivits av
Oncken under titeln: »Oeuvres économiques
et philosophiques de F. Q.» (1888). — Litt.:
H. Oncken, »Geschichte der
Nationalökono-mie», I (1912); art. »Quesnay» i
»Handwörter-buch der Staatswissenschaften»; om den rika
litt. rörande »Tableau économique» och dess
tolkning se numera A. Voelcker i Schmollers
Jahrbuch 1931, s. 841 ff. E. H. T.*
Quesnay [känä’], Pierre, fransk
finansman (f. 1895), jur. dr (vid Sorbonne). Efter
att ha varit avdelningschef i Banque de
France och tjänstgjort som generalsekr. vid
förhandlingarna om Youngplanen i Paris 1929
utnämndes Q. 1930 till generaldir. för
Internationella skadeståndsbanken i Basel (se S k
a-destå nd sf rågan). Han anses vara en
kunnig och dugande kapacitet på det
internationellt finansiella området.
Quesnay de Beaurepaire [känä’ de [-bår(a)-pä’r],-] {+bår(a)-
pä’r],+} Jules, fransk jurist och författare (1838
—1923), ättling till F. Quesnay. Blev 1889
ge-neralprokurator i Paris, visade stor energi
under Boulangeraffären, mindre under
Pana-maskandalen, blev 1893 president i
kassa-tionsdomstolen men tog avsked 1899 av
missnöje med domstolens ställning till
Dreyfuspro-cessen och var en av de ivrigaste
antidrey-fusarderna. (A. A-t.)
Quesnel [känä’1], Paschasius (P a
s-quier), fransk katolsk teolog (1634—-1719),
inträdde 1657 i oratoriefädernas orden och
utövade från 1662 som dir. för dess institut
i Paris en betydelsefull religiös verksamhet
men nedlade, på grund av mot honom
riktade misstankar, 1681 detta ämbete och
utträdde snart ur orden samt nödgades 1685
på grund av sin vägran att underteckna
en antijansenistisk formel fly till Bryssel till
jansenismens huvudman, A. Arnauld. Efter
dennes död framträdde Q. alltmera som
jan-senisternas främste ledare. Sedan han utgivit
sitt förnämsta arbete, en uppbygglig
utläggning av N. T. (»Le nouveau testament en
frangais avec des réflexions morales», första
fullständiga uppl. 1687), utsattes han för
oavlåtliga angrepp från jesuiternas och de av dem
påverkade kyrkliga myndigheternas sida.
Fängslad 1703, flydde Q. till Holland, där
han stannade till sin död. I bullan
»Unigeni-tus» 1713 fördömdes 101 ur hans »Réflexions»
lösryckta satser. —• Litt.: »Correspondance de
P. Q.» (2 bd, 1900); P. Gagnol, »Le
jan-sénisme convulsionnaire» (1911); L. Cahen,
»Les querelles religieuses et parlementaires
sous Louis XV» (1913); J. Carreyre, »Le
jan-sénisme durant la régence», I (1929). E. Nwn.
Quételet [ketlä’], Adolphe, belgisk
matematiker och statistiker (1796—1874). Var
matematik- och astronomilärare, blev 1834 sekr.
i belgiska vet.-akad. och 1841 chef för
landets statistiska centralkommission. På
matematikens och astronomiens område gjorde
Q. värdefulla insatser och ägnade sig sedan
åt meteorologien, där han igångsatte
inter
nationella observationer rörande ett flertal
fenomen, bl. a. allt som tillhör fenologi (se
d. o.). Främst var Q. dock statistiker och en
av ledarna för
internationell samverkan
på statistikens
område. Hans förnämsta
verk, »Sur 1’homme et
le développement de
ses facultés» (2 bd,
1835; 2:a uppl. 1869),
innehåller en
sammanfattning av hans
statistiska
undersökningar om människans
kroppsliga och
andliga egenskaper samt
hans betraktelser om
Vhomme-moyen (medeltals- el. typmänniskan).
Q. har starkt påverkat den statistiska
vetenskapen i både positivt och kritiskt hänseende.
— Led. av sv. Vet.-akad. (1850). E-kN-d;ö.
Quetta [kcoe’te], huvudstad och
garnisonsort i britt.-ind. Belutsjistan (se d. o., sp. 1236);
49,001 inv. (1921), därav inemot 22,000
soldater. I Q. finnes en krigshögskola.
Quetzalcoatl [kätsalkåa’tl], »den gröna
fjäderormen», aztekernas vind- och mångud. Enl.
aztekiska mytologien fördrevs Q. av fiender
till den ö. kusten, där han försvann; hans
hjärta förvandlades till morgonstjärnan. Han
avbildas som skallerorm, vars fjäll äro ersatta
av den heliga quetzalfågelns (se d. o.) fjädrar.
Cortez och dennes följeslagare betraktades
först som övernaturliga väsen, förbundna med
Q:s väntade återkomst. Mycket tyder på att
Q. är av främmande ursprung (se Mexiko,
sp. 1278). — Se T. Gann och J. E. Thompson,
»The history of the maya» (1931). S. L-é.
Quetzalfågeln [kätsa’1-] el. K v e s ä 1 e n,
Pharoma’crus moci’nno, tillhör fam. surukuer
(se d. o.) bland de blåkråkartade fåglarna.
Hanen, som anses vara den praktfullaste bland
Nya världens fåglar, är ovan
smaragdguld-grön, under scharlakansröd. På hjässan bilda
fjädrarna en yvig hjälmbuske, och
stjärt-täckarna kunna nå en längd av ända till 80
cm. Honan är på huvudet och undersidan
grå med svagare utbildade prydnadsfjädrar.
Kroppslängden uppgår till 42 cm. Q. lever
i bergstrakternas skogar i Mexiko och
Centralamerika och livnär sig huvudsaki. av
frukter. Boet bygges i ihåliga träd. I
mayafol-kens kultur har q. spelat en viktig roll. De
långa stjärtfjädrarna buros som
huvudprydnader av vissa privilegierade stånd och
utgöra jämte hjälmbusken ett ofta
återkommande motiv i deras dekorativa konst, som
även utnyttjats i mytologien (jfr
Quetzalcoatl och bild 10 på pl. vid art. Maya).
En bild av q. finnes i staten Guatemalas
vapen. — Jfr vidst. färgplansch. T. P.
Quevedo y Villegas [ke<ye’öå i coilje’gas],
Francisco G 6 m e z de, spansk
författare (1580—1645). Ägnade en del av sitt liv
åt politiken, till en början i tjänst hos
hertigen av Osuna. 1620 förvisades Q. till sitt
gods i La Mancha, varifrån han 1623 fick
återvända till Madrid. 1639—43 satt han
inspärrad i ett kloster i Leén. Under hela sin
politiska bana var Q. flitigt sysselsatt med
XVI. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
