Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Quirielle, Barbe de (Jacques de Coussange) - Quirinalia - Quierinalis (Kvirinalen) - Quirinus - Quirites - Quiscalus - Qui s’excuse s’accuse - Quisling, Vidkun Abraham Lauritz - Quito - Qui-vive? - Qui vivra verra - Quod bonum, felix faustumque sit! - Quod erat demonstrandum - Quodlibet - Quod licet Jovi, non licet bovi - Quomodo - Quorum - Quos ego! - Quotidien, Le - Quousque tandem... - Qvam, Ole Anton - Qvanten, Emil von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Quirinalia—Qvanten
362
inaal» (1929), varjämte hon verkat som
föreläsare (i Stockholm 1921). Kj. S-g.
Quirinalia, årlig romersk fest, se Qu i rinns.
Quirinälis (K v i r i n ä 1 e n), se Rom.
Quirlnus, romersk gudomlighet, till sitt
väsen besläktad med Mars, med helgedomar
på C o llis quirinälis. Q. hade en
flarnen (se d. o.) och ett kollegium av salii. I
senare tider identifieras han med den till
gudarna upptagne Romulus. Hans fest,
Quirinalia, firades 17 febr.
Quirltes, off. beteckning av romarna,
hu-vudsakl. använd om det på församlingar
sammanträdande folket och i betydelsen fredliga
medborgare (i motsats mot krigsfolk).
Qui’scalus, zool., se Vävarstarar.
Qui s’exeuse s’accuse [ki säksky’z saky’z],
fr., den som urskuldar sig anklagar sig.
Quisling [kvi’s-], Vidkun Abraham
Lauritz, norsk officer och politiker (f.
1887). Tog avsked som kapten 1928 och är
från 1930 major i reserven. Q. uppehöll sig
i Ryssland 1918—49 och 1922—29, dels som
militärattaché och innehavare av
diplomatiska värv, dels som Fridtjof Nansens
medhjälpare vid hemsändandet av krigsfångar.
Efter sin hemkomst erbjöd Q., enligt vad det
1931 hävdats i stortinget, ledande män inom
arbetarpartierna sin hjälp vid organiserandet
av arbetarvärn (röda garden). Senare slog
han om, publicerade i pressen en serie
artiklar mot sovjetstyrelsen (»Russland og vi»,
1930) och var medstiftare av den fascistiska
organisationen Nordisk folkereisning i Norge.
Han är sedan 12 maj 1931 försvarsminister i
ministären Kolstad. På grund av sitt
politiska föregående har Q. i stortinget varit
föremål för skarpa angrepp från norska
arbetarpartiets representanter. W-t K.
Quito [ki’tå], huvudstad i republ. Ecuador
(jfr d. o.), Sydamerika, på 0° 13’ 51" s. br.,
i en vacker dal 2,850 m ö. h., vid foten av
den ofta verksamma vulkanen Pichincha;
omkr. 82,000 inv. (1926). Järnväg (467 km),
öppnad 1908, till Guayaquil vid kusten. Q. har
univ. med astron. och meteor, observatorium
(tillika seismologisk station), statsteater, en
vacker katedral samt många kyrkor och
kloster. Jordskalv äro vanliga; 1797 omkommo
därigenom omkr. 40,000 människor.
Qui-vive? [ki vi’v], fr., eg. »leve vem?»,
d. v. s. vem där?; fältrop; svaret skulle bli
en lösen, t. ex. vive la France!
Qui vivra verra [ki vivra’ vära’], fr., den
som lever får se.
Quod bo’num, fèlix faustu’mque sit!, lat.,
må det vara till gagn, lycka och välsignelse!
Quod e’rat demonstra’ndum, lat., se Q. e. d.
Quo’dlibet, lat., se K vodlibe t.
Quod Ifcet Jo’vi, non li’cet bo’vi, lat., »vad
som passar (är tillåtet) för Jupiter passar ej
för oxen»; en handling bedömes olika efter
den som företar den.
Quömodo, lat., på vad sätt.
Quörum, lat. (eg. »^v vilka» el. »utav
dessa»), är termen för det lagligt bestämda
antal ledamöter av t. ex. en
folkrepresentation, vilket fordras för församlingens
beslut-mässighet.
Quos e’go!, lat., »dem skall jag
minsann...!», en hotelse, som ej fullbordats;
citat från Vergilius’ »Æneis».
Plaza de la Independencia i Quito.
Quotidien, Le [le kåtidiä’],
radikalsocialis-tisk morgontidning i Paris, gr. 1922.
Quou’sque ta’ndem.. ., lat., »huru länge
ännu (skall du missbruka vårt tålamod)?»,
begynnelseorden till Ciceros första tal mot
Ca-tilina (se d. o.).
Qvam, O 1 e Anton, norsk jurist, politiker
(1834—1904), från 1894 amtman i
Nord-Trön-delag. Q. var stortingsman 1874—85, 1886—
88 och 1895—97. president i lagtinget 1882—
85 och i odelstinget
1886—88. Han var
1891—93 statsråd och
chef för justitiedep. i
Steens första
ministär. 1898 ingick han
i Steens andra
ministär och var i
ministären Blehr 21 april
1902—22 okt. 1903
chef för norska
stats-rådsavd. i Stockholm.
Han var ordf, i den
parlamentariska
jurykommissionen 1882—
85 och senare ordf, i den militära
strafflags-kommittén. Som statsminister arbetade Q.
för en utjämning av de unionella tvisterna,
särskilt åsyftande en praktiskt utförbar
lösning av konsulatfrågan. —• Hans hustru,
F r e d r i k k e M a r i e Q. (f. 1843), gift 1865,
har intagit en ledande ställning bland Norges
kvinnor. På hennes initiativ stiftades 1896
Norske kvinners sanitetsforening, vars ordf,
hon hela tiden varit. Från 1898 har hon varit
ordf, även i
Landskvinnestemmerettsforening-en, och 1899—1903 var hon ordf, i Norsk
kvinnesaksforening. K. V. H. (W-t K.)
Qva’nten, Emil von, finländsk-svensk
skald och publicist (1827—1903). Var kadett
i Fredrikshamn. bosatte sig i Stockholm 1853
och blev svensk undersåte 1857, sedan hans
skriftställarverksamhet i skandinavistisk och
antirysk anda omöjliggjort hans återkomst
till Finland. Q. hade näml, under pseud. P
e-der Särkilax utgivit skriften »Fenno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
