Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Quinet, Edgar - Qui nimium probat, nihil probat - Quinisextum - Quinqungesima - Quinquennium - Quinqueremis - Quint, Kristina (Stina) - Quinta essentia - Quintal - Quintana, Manuel José - Quintana Roo - Quintero, Serafín Álvarez och Joaquín Álvarez - Quintillanus, Marcus Fabius - Quintilis - Quintus Smyrnaeus (Kointos ho Smyrnaios), Kvintus från Smyrna - Qui pro quo - Quipus - Quirielle, Barbe de (Jacques de Coussange)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qui nimium probat, nihil probat—Quirielle
359
revolutionen. Under landsflyktens år,
till-bragta i Belgien och Schweiz (1852—70).
skrev han sina viktigaste arbeten, »La
ré-volution religieuse au XIX. siècle» (1860),
»Hi-stoire de la campagne de 1815» (1862), »La
révolution» (1865), »France et Allemagne»
(1867) och »Réveil d’un grand peuple» (1869).
Med sin doktrinära radikalism i
politisk-re-ligiösa frågor förenade han en varm
patriotism, som lät honom framträda som en av
tredje republikens andliga fäder, då han 1870
kunde återvända till Frankrike som
deputerad i nationalförsamlingen. Bland hans
senare verk må nämnas »L’esprit nouveau»
(1875) samt »Le livre de 1’exilé» (s. å.), en
direkt fortsättning av den förut utg.
självbiografien »Histoire de mes idées» (1858).
Postumt har utgivits hans synnerligen
omfattande brevväxling, bl. a. med J.
Miche-let, »Cinquante ans d’amitié» (1899). Se biogr.
arbeten av Q:s maka, »E. Q. avant 1’exil»
(1887) och »E. Q. depuis 1’exil» (1889), samt
monogr. av R. Heath (1881), E. Ledrain (1903),
T. Steeg (s. å.), J. Kalpar (1906) och N. lorga,
»Quatre figures frangaises» (1925). Kj. S-g.
Qui nVmium pro’bat, ni’hil pro’bat, lat., »den
som bevisar för mycket bevisar ingenting».
Quinise’xtum, lat. (näml, concilium q.), ett
som komplement till 5:e och 6:e ekumeniska
mötena i ortodoxa kyrkan ansett konsilium,
som 692 hölls i Konstantinopel. Man ägnade
sig här förnämligast åt stridsfrågor ang.
kyrkans författning. Bl. a. förklarades
patriarken i Konstantinopel likställd med påven i
Rom och förkastades den romerska seden att
tvinga presbyterer och diakoner till celibat.
Påven Sergius I vägrade erkänna konsiliet
och förbjöd mötesbeslutens offentliggörande
i de västerländska kyrkorna. H. W. T.*
Quinquagèsima, lat. (den 50 :e, näml. di’es,
dag), femtionde dagen före påsk, söndagen
omedelbart före quadragesimaltiden
(se Q u a d r a g e s i m a) och efter söndagarna
septuagesima och sexagesima, i svenska
kyr-koåret fastlagssöndag.
Quinque’nnium, lat., tidrymd av fem år.
Quinquerèmis, lat., kvinkverem,
femrod-dare, se Galär.
Quint, Kristina (Stina), redaktris,
skriftställarinna (1859—1924), tjänstgjorde
flera år som folkskollärarinna. Hon uppsatte
och redigerade från 1892 Folkskolans
Barntidning (se d. o.) samt utgav flera arbeten
för barn. (Fr. Sg.)
Qui’nta esse’ntia, se Element 1 och
Kvintess e n s.
Quintal [fr. uttal käta’l, sp. kinta’l], se
C e n t n e r.
Quintana [kinta’na], Manuel José, spansk
politiker och skald (1772—1857), tillhörde den
s. k. Salamancaskolan. Var starkt påverkad
av de franska filosoferna, ehuru hela hans
politiska verksamhet var i högsta grad
anti-fransk. Vid resningen mot de franska
inkräktarna lämnade Q. 1808 Madrid och blev
en av de förnämsta medlemmarna av juntan
i Sevilla, vars flesta proklamationer
författades av honom. En tid fängslad och sedan
förvisad ur landet, återkom Q. 1828 till
Madrid, där han 1855 lagerkröntes i cortes av
drottning Isabella, en diktarkröning, som
förut aldrig kommit någon spansk skald till
360
del. Q. var en allvarlig, patetisk lyriker, som
genom sina högstämda oden för frihet och
fosterland eldade sitt folk till kamp. Q:s
»Poesias» ha utkommit i flera uppl.;
dessutom författade han dramer, biografier m. m.
Se Rivadeneira, bd 19 och 67. K. A. H.
Quintana Roo [kinta’na rå’], territorium i
Mexiko, på Yucatänhalvön; 50,137 kvkm,
12,150 inv. (1930), oberäknat krigiska
indianstammar, som vålla regeringen bekymmer.
Huvudort: Payo Obispo (1,773 inv.; 1921).
Quintero [kinte’rå], S e r a f i n Älvarez
(f. 1871) och Joaquin Älvarez (f.
1873), bröder, spanska dramatiska författare,
som arbeta gemensamt och som sedan 1888
lämnat ett hundratal arbeten till scenen,
mestadels lustspel av olika art. Den genre
bröderna Q. företrädesvis odlat är »genero
chico», och deras »sainetes», muntra, kvicka
och behagfulla folklivsbilder med andalusisk
prägel, ha sällan förfelat att locka till sig
den publik, som söker intelligent, oskyldig
förströelse. Även skådespel av mer betydande
läggning ha flutit ur brödernas gemensamma
penna, ss. »Los Galeotes», »Las flores», »La
Zagala» och »El amor que pasa». Bröderna Q.,
som bägge ha säte i spanska akad., arbeta så
intimt gemensamt, att de förefalla som en
och samma författarpersonlighet; de stå
alltid i intim kontakt med sin publik, vars smak
de i grund känna, och deras skådespel
utmärka sig för kvickhet, måttfullhet och god
smak. K. A. H.
Quintiliänus, Marcus Fabius, romersk
retor, f. i Calagurris i Spanien, d. omkr. 96
e. Kr. Anställdes i Rom av Vespasianus som
offentlig lärare i vältalighet, verkade även
som sakförare och hedrades av Domitianus
med konsuls rang (ornamenta consularia).
Den viktigaste av Q:s skrifter är »Institutio
oratoria» (Talarens utbildning) i 12 böcker,
ännu bevarad. Den meddelar föreskrifter för
den blivande talarens behandling i
barna-åldern, sysslar med den förberedande
undervisningen i retorskolan och behandlar
utförligt retorikens särskilda delar. Av särskilt
intresse är 10:e boken med dess
karakteristiker av grekiska och romerska författare.
Även »Declamationes», talövningar, äro
bevarade under Q:s namn men härröra, åtm.
delvis, icke från honom. H. Sgn.*
Quintllis, se Jul i.
Qui’ntus^Smyrnäè’us (grek. K o’i n t o s ho
S m y r n a i’o s), Kvint u s från S m y
r-n a, sengrekisk (omkr. 350 e. Kr.?) episk
diktare, som i en ganska andefattig dikt skildrar
de händelser i trojanska kriget, som följa på
Homeros’ Iliad; utg. bl. a. av A. Köchly (1850
och 1853) o. A. Zimmermann (1891). Sv. övers,
av C. A. Melander (1899—1903). M. Pn N-n.
Qui pro quo, lat., förväxling, misstag.
Quipus [ki’pos], etnogr., se Knutskrift.
, Quirielle [kiriä’l], B arbe de, fransk
publicist (f. 1879), dotter till översten Calemard
du Genestoux, har under sign. Jacques
de Coussange översatt nordiska
författare (H. C. Andersen, J. Jörgensen, J. Bojer,
N. Söderblom m. fl.) och i fransk
tidnings-och tidskriftspress flitigt behandlat
skandinaviska förhållanden. I bokform har hon
utgivit bl. a. »La Scandinavie. Le nationalisme
scandinave» (1914) och »Det slesvigske spörgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
