Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabenius, Nils - Rabenius, Olena Ida Theresia, f. Falkman - Rabenius, Olof Ingelsson - Rabenius, Olof Mathias Theodor - Raben-Levetzau, Frederik Christopher - Rabenschlacht (Strit vor Rabene) - Rabiat - Rabies - Rabinovitj, Schalom - Rabitz - Rabl, Carl - Rabot, Charles - Rabulist - Racan, Honorat de Bueil - Racconigi - Race - Racemat - Racemisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Rabenius, O. I. Th.—Racemisering
378
skilliga oäkta inslag, som torde härröra från
R. Oklart är hans förhållande till Lundins.
I viss mån en exponent för den
Rudbeckian-ska periodens fantasifulla forskning, framstår
dock R. huvudsaki. som den särpräglade
personligheten med inslag av psykisk ohälsa. •—
Se N. Ahnlund, »N. R.» (1927). N. A.
Rabenius, O le na Ida Theresia, f.
Falkman, altsångerska (1849—1928), 1875 g. m.
prof. O. M. T. Rabenius. Var elev av Ronconi
i Petersburg och företog talrika konsertresor i
Skandinavien och Tyskland. Hon var en
framstående oratorie- och romanssångerska. T. N.
Rabenius, Olof In ge Is son, rättslärd,
universitetslärare (1730—72); se släktövers.
Blev 1752 jur. dr i Uppsala och docent.
R. företog 1757 en utländsk studieresa,
varunder han idkade
studier i Göttingen,
samt utnämndes 1760
till
akademiombudsman. Vid 1765 års
riksdag var R. sekr.
i justitiedeputationen
och innehade från 1766
en personlig professur
i praktisk juridik i
Uppsala. R. var en
kunnig och
skarpsinnig jurist, som
lämnade flera värdefulla
bidrag till den juridiska
vetenskapens utveckling. Starkt
naturrätts-ligt påverkad, hade han likväl sinne även för
rättens historiska sida. Bland R:s talrika
skrifter må nämnas: »Primæ jurisprudentiæ
communis suecanæ lineæ» (1760—63), »Utdrag
af de om rättegångens förkortande i Sverige
utkomne skrifter med anmärkningar», I
(1760), »Om klander i jordafång, då laga
fasta ligger i vägen» (1767), »Om klander å
lös egendom, som på god tro kommit i tredje
mans hand» (1770) och »Tankar om
lagfa-renhetens nuvarande tillstånd i Svea rike»
(1772). K. G. Wn.
Rabenius, Olof Mathias Theodor,
rättslärd, universitetslärare (1823—92), son
till L. G. R. Blev fil. mag. i Uppsala 1845,
avlade jur. utr. kand.-examen 1850 och blev
jur. hedersdr i Lund
1868. 1851
utnämndes R. till docent
inom Uppsala univ:s
juridiska fakultet och
1854 till prof, i
administrativrätt och
nationalekonomi i Lund
samt var 1862—89 prof,
i Uppsala i
nationalekonomi, närings-,
finans- och politirätt.
1860—63 biträdde han
inom Justitiedep. med
utredning av
lagfrå
gor och förordnades att föredraga sådana
inför Högsta domstolen. Därvid medverkade
han i väsentlig mån till utarbetandet av 1864
års sjölag. Han var även led. av kommittén
för utarbetandet av ny gruvstadga (1872—74).
R. författade det stora arbetet »Handbok i
Sveriges gällande förvaltningsrätt» (3 dir,
1866—73; l:a delen i ny uppl. 1875).
Raben-Lèvetzåu, Frederik Christopher
Otto, greve, dansk diplomat (f. 1850). Var
1905—08 utrikesminister i J. Chr.
Christen-sens ministär. Under hans ministertid
inträffade bl. a. prins Karls av Danmark val till
norsk konung 1905 och avslutandet av
optant-konventionen med Tyskland 1907. P. E-t.
Räbenschlacht (S t r i t vor Rabene),
en forntysk hjältedikt, som tillhör
Didriks-sagan (se d. o.) och besjunger Teoderiks seger
över Ermanarik vid Ravenna; utg. av E.
Martin (i »Deutsches Heldenbuch», 1866).
Rabiat (av lat. ra/bies, raseri), ilsken,
ursinnig.
Ra’bies, lat., »ursinne», se Vattuskräck.
Rabinovitj [-nå’vitf], Schalom, judisk
författare, känd under pseud. Sch olem
Ale-chem (f. 1859 i Perjaslav, guv. Poltava, d. 1916
i New York). R. skrev på jiddisch och blev en
av de främsta skildrarna av judiskt
vardagsliv. Både som novellist, romanförfattare och
dramatiker åtnjuter R. en utomordentlig
popularitet bland östjudarna, ej blott motiverad
av hans konstnärliga realism utan även av
hans allt försonande humor. L. F.
Räbitz, rabitzputs (se Puts), uppkallat
efter uppfinnaren, den tyske byggmästaren
R a b i t z.
Rabl, Carl, tysk anatom (1853—1917),
prof, i Prag och Leipzig, cellforskare,
uppdagade kromosomernas individualitet (se
Cell, sp. 768 ff.) och utförde värdefulla
arbeten även på vävnadslärans område:
»Theo-rie des Mesoderms» (i Morphologisches
Jahr-buch 1889—97), »Über den Bau und die
Ent-wicklung der Linse» (1900). E-k N-d.
Rabot [rabå’], Charles, fransk geograf
och alpinist (f. 1856), länge sekr. i
geografiska sällskapet i Paris och redaktör av dess
tidskr., bereste under 1880- och 1890-talet flera
gånger Skandinavien, Spetsbergen, Grönland
och norra Ryssland. Han besteg 22 aug. 1883
Kebnekaise, där han var den förste kände
bestigaren. Utgav bl. a. »Aux fjords de
Nor-vège et aux foréts de Suède» (1898) samt »Au
Cap-Nord» (s. å.).
Rabuli’st, omstörtningsman, politisk
bråk-makare.
Racan [rakä’], Honorat de Bueil,
markis d e R., fransk författare (1589—1670).
R. var lärjunge till Malherbe och kom som
sådan in i Fr. akad. vid dess instiftelse men
trivdes lika gott i Hotel de Rambouillet, när
han icke odlade sina excentriciteter på sitt
gods i Touraine. Han spelade en stor roll i
tidens rika anekdotkrönika. Hans små
pastoraler, »Bergeries» (1628), äro ännu njutbara
och vittna om en ursprunglig poetisk
begåvning av elegiskt kynne. Se biogr. av L.
Ar-nould (1898). Kj. S-g.
Racconigi [rakånPd^i], stad i it. prov.
Cu-neo, s. om Turin; 8,830 inv. (1921).
Kungligt lustslott med stor park. Siden- och
ylleindustri. På slottet i R. besökte tsar Nikolaus
II 23—24 okt. 1910 konung Viktor Emanuel
II, vilket möte fick avsevärd betydelse för
Italiens närmande till ententen.
Race [réis], eng., lopp, fart; kapplöpning,
-ridning, -körning o. s. v. Jfr Race r.
Racemät, kem., se Racemisk
blandning.
Racemisering, kem., partiell omlagring av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
