Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Racemisk—Racine
380
en optiskt aktiv substans i dess antipod, så att
en racemisk blandning erhålles (se D a k i n,
H. D., och Racemisk blandning).
Racemisk, kem., se I s o m e r i, sp. 800.
Racemisk blandning (av lat. racémus, druva,
vin), optiskt inaktiv blandning av de
enan-tiomorfa formerna (se d. o. och I s o m e r i)
el. antipoderna av en optiskt aktiv substans.
Antipoderna kunna bilda 1) en mekanisk
blandning, konglomerat, 2) en
molekylförening, r a c e m a t, 3) blandning
s-kristaller, alltid i lika
viktsproportioner. Vanligast äro racemat, t. ex. druvsyra,
som är ett racemat av höger- och
vänstervridande vinsyra. I gasform och lösning
sönderfalla racematen i sina komponenter; i vissa
fall äro de även i fast form beständiga endast
inom ett visst temperaturområde och övergå
vid överskridandet av en omvandlingstemp.
i konglomerat. R. uppdelas i sina
komponenter medelst tre metoder: 1) konglomerat
avsätta vid kristallisation ur lösning
kristaller av antipoderna, som mekaniskt särskiljas,
2) racemat kunna spjälkas av
mikroorganismer (svampar och bakterier), som, då de odlas
i en lösning av ett racemat och livnära sig
därpå, endast angripa den ena formen och
lämna den andra orörd, 3) alla r. kunna
kemiskt spjälkas genom omsättning med en
optiskt aktiv substans (baser, vanl. alkaloider:
cinkonin, kinin, stryknin; syror: vinsyra,
bromkamfersulfonsyra o. a.). De två
föreningar, som bildas (t. ex. av vinsyra
d-cin-konin—d-tartrat och d-cinkonin—1-tartrat),
äro icke längre optiska antipoder och kunna
lätt skiljas genom fraktionerad
kristallisation. Denna metod är den vanligast använda.
Jämför P a s t e u r, L. G. S-ck.
Racemös. 1. (Bot.) Se Blomställning.
— 2. (Kem.) Dets. som racemisk (jfr I s
o-m e r i, sp. 800).
Racer [réFse], eng. (jfr R a c e), kapplöpare;
velociped, motorfordon el. motorbåt, avsedda
för hastighetstävling. Se Motorbåt, sp. 377
och bild 7 o. 8 på pl., samt Motorbåtssport.
Rachel, se Rakel.
Rache] [rajä’1], Elisa (eg. Dinah
Fé-lix), fransk skådespelerska av
schweiziskjudisk börd (1820—58). R. började vid tio
års ålder som gatsångerska i Lyon, sjöng
sedan på kaféerna i
Paris, var från 1833
anställd vid
småteat-rar där och 1837—38
vid Théätre du
Gym-nase, var en kort tid
Samsons elev vid
kon-servatoriet och
debuterade 1838 med
lysande framgång på
Théätre frangais, som
hon sedan till 1855
tillhörde. R. gjorde
från 1840 upprepade
europeiska turnéer,
spelade 1855 också i Amerika och sökte sedan
i Egypten förgäves bot för sitt av
överansträngning förvärrade bröstlidande. R. anses
ha varit Frankrikes främsta tragiska
skådespelerska. Med sköna yttre medel förenade
hon genialitet i uppfattningen och ett
lidelsefullt, av tidigt fulländad teknik förädlat
och behärskat temperament. R. väckte med
ens det under romantiken svalnade intresset
för klassicismen till nytt liv. Hon skänkte
gestalt åt nästan alla Corneilles, Racines och
Voltaires hjältinnor. Hennes glansroller voro
Phèdre, Athalie, Mérope, Adrienne Lecouvreur
och Lucrèce (Ponsard). G. K-g.
Rachfahl [ra’^fäl], Felix, tysk historiker
(1867—1925), prof. bl. a. i Kiel 1906—14 och
från 1914 i Freiburg im Breisgau, specialist
på nederländska frihetskriget och
preussisktysk utrikespolitik från 1848. R. skrev bl. a.
»Margareta von Parma» (1898), »Wilhelm von
Oranien und der niederländische Aufstand»
(3 dir, 1906—24), »Die deutsche Politik König
Friedrich Wilhelms IV. im Winter 1848—49»
(1919), »Bismarcks englische Bündnis-Politik»
(1922) och »Deutschland und die Weltpolitik»,
I (1923). Han tog livlig del i polemiken om
K. Lamprechts kulturhistoriska metod. V. S-g.
Rachitis [-ki’-], se Engelska sjukan.
Rachma’ninov [-åf], Sergej V a s i 1 j
e-vitj, rysk pianist och tonsättare (f. 1873).
Verkade som lärare i Moskva och är efter
ryska revolutionen bosatt i Amerika. R.
gästade Stockholm 1918
och 1928. Som
kompositör har han vunnit
allt högre anseende
såsom fullföljare av
ryska nyromantiska
skolans nationella
riktning. Hans
pianostycken (även
konserter) ha blivit
allmänt beaktade. Även
symfonier och
kammarmusik, körverk
samt framför allt
solosånger ha fått
er
kännande. Tre operor ha uppförts men utan
att fullt tränga igenom. T. N.
Racine [resl’n], stad i Wisconsin, U. S. A.,
vid Lake Michigan, 35 km s. ö. om
Mil-waukee; 67,542 inv. (1930). Betydande
industri. livlig skeppsfart.
Racine [rasi’n], Jean, fransk diktare (1639.
döpt u/i2, —1699 21/«). R- är jämte Molière den
franska klassicitetens största litterära namn.
Tidigt föräldralös, fick han genom
förmögna släktingar en grundlig humanistisk men
strängt religiös uppfostran, som bragte
honom i nära förhållande till jansenisternas
huvudmän, Arnauld och Nicole. Deras berömda
internatskola, klostret Port-Royal, blev för R.
— liksom tidigare för Pascal, i mångt och
mycket hans själsfrände — ett andra hem,
vars lärdomar på avgörande punkter
bestämde hans utveckling. Brytningen med
Port-Royal, framkallad av hans första lättvunna
litterära framgångar, var hans första
smärtsamma erfarenhet av livet, men han kände
starkare sin kallelse till teatern än till
predikstolen. Han vann konungens ynnest för
några hyllningsdikter, knöt vänskapsband
med Boileau. La Fontaine och Molière, vilken
sistnämnde uppförde hans första tragiska
lär-lingsstycken, och förälskade sig allvarligt i
ett par av tidens förnämsta aktriser,
made-moiselle du Parc och La Champmeslé, bägge
tillhörande Hotel de Bourgogne, där de i tur
och ordning blevo ypperliga tolkar av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
