Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radiera - Radiguet, Raymond - Radikal - Radikalteori - Radio - Radioaktinium - Radioaktiva grundämnen - Radioaktiva mineral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Radiera—Radioaktiva mineral
388
Radiera, utstråla; sprida genom rundradio
(se d. o.).
Radiguet [radigä’], Raymond, fransk
författare (1903—23). R., ett litterärt underbarn
som Chatterton, avlade i »Le diable au corps»
(1923) ett öppenhjärtigt vittnesbörd om det
förvildade känslolivet hos världskrigets
intellektuellt brådmognade ungdom. Hans andra
och sista roman, »Le bal du comte d’Orgel»
(postumt utg. 1924; sv. övers. 1927),
behandlar en klassisk kärlekskonflikt i modern
parisisk societetsmiljö. — Se Kj. Strömberg,
»Modern fransk litteratur» (1928). Kj. S-g.
Radikal. 1. (Kem.) Särskilt i organiska
kemien benämningen på atomgrupper, vilka på
grund av överskjutande, »fri» valens kunna
förena sig med atomer eller andra r. eller
ersätta atomer i kemiska föreningar. Viktiga ex.
äro alkoholradikaler (t. ex. metyl, CH3—, etyl,
C2II5—, och butyl, C4H9—), syreradikaler (t.
ex. acetyl, CH3CO—) o. a. Termen r. ersättes
numera vanl. av atomgrupp. G. S-ck.
2. (Mat.) Se Rot.
3. (Polit.) Person, som eftersträvar en
genomgripande, »från roten gående»
omgestaltning av bestående förhållanden, särskilt på
det politiska området. Partinamnet radikaler
förekommer i många länder. I Danmark har
det senast använts av den flygel, som 1905
bröt sig ut ur vänsterreformpartiet och
sedermera flera gånger bildat ministär i allians
med socialdemokraterna. I Norge kallade
högern Johan Sverdrup och hans vänstergrupp
radikaler. I Frankrike organiserades efter
1875 i deputeradekammaren av G. Clemenceau
och H. Brisson ett radikalt parti, vilket 1882
störtade Gambettas »stora ministär» och på
1890-talet ett par gånger bildade homogent
radikala ministärer. Efter åtskilliga
splittringar fortlever det nu under namnet Partie
radicale et radicale-socialiste som den
borgerliga vänsterns yttersta flygel; Combes samt
senare Caillaux och Herriot må nämnas bland
dess ledande män. I England nyttjades 1815
—32 namnet radieals om de ivrigaste
förkämparna för en grundlig parlamentsreform,
senare om det liberala partiets yttersta
vänstergrupp. — Subst.: Rad ik al i’s m. V. S-g.
Radikalteori, kem., teori för de organiska
föreningarnas konstitution, som spelar en
viktig roll under förra hälften av 1800-talet. R.
kan ledas tillbaka till A. L. Lavoisier; de
viktigaste data i dess historia äro J. L.
Gay-Lussacs upptäckt av radikalen cyan, J.
Lie-bigs och F. Wöhlers arbeten över
bensoyl-radikalen, E. Franklands arbeten över
metallorganiska föreningar, vilka jämte H. Kolbes
undersökningar av de organiska radikalernas
sammansättning ledde fram till
föreställningen om en bestämd bindningsförmåga hos
kolatomen, dess valens, genom F. A. Kekule von
Stradonitz. Härmed var den fasta grundvalen
för en organisk konstitutionslära skapad (se
även Radikal). G. S-ck.
Rädio (av lat. ra’dius, stråle), elektrot., ett
ord, som alltmer i sammansättningar börjar
ersätta epitetet trådlös. Man säger t. ex. r
a-diostation i st. f. trådlös station,
radiomottagare i st. f. trådlös
mottagare. Därjämte brukas ordet r. ensamt ofta
som beteckning för radiostation el.
mottag-ningsapparat. E. Mgrn.*
Radioaktinium, se Radioaktivitet,
sp. 399.
Inverkan av ett radioaktivt mineral (uraninit el.
pechblände) på den fotografiska plåten. En
fotografisk plåt har lagts direkt på (det planslipade)
mineralet med bokstäver av blyplåt och placerats i ett
mörkt rum. Den radioaktiva strålningen har ej
trängt genom blybokstäverna, men där strålningen
träffat plåten, är denna svart.
Radioaktiva mineral, mineral, som
innehålla radioaktiva ämnen (se
Radioaktivitet). De båda i relativt största mängd
uppträdande radioaktiva grundämnena torium
(Tli) och uran (U) ha stor utbredning i
jordskorpan och ingå i denna i, procentuellt sett,
större mängder (torium O.oooois el. l,5.10"s %
och uran O,ooooo6 el. 6 . 10"8 %) än t. ex. guld
och platina. De flesta berg- och jordarter äga
också en påvisbar, om än ringa
radioaktivitet. En följd härav blir, att genomsipprande
vatten i sin ordning visar sig aktivt (se R
a-dioaktivt vatten). Eruptivbergarter
äro i allm. mer radioaktiva än sedimentära.
Per kg bergart innehålla sura
eruptivbergarter i medeltal 3,1. 10*9 (31 tiotusenmilliondels),
basiska 1,1. 10‘® och ultrabasiska 0,5. 10"9 g
radium. Sura eruptivbergarter äro sålunda i
regel radiumrikare än basiska. I
överensstämmelse härmed ingå de flesta r. som
(underordnade) beståndsdelar i graniter,
syeni-ter, nefelinsyeniter och närstående bergarter,
särskilt i pegmatiterna (se d. o.). På
hydro-termalt bildade malmgångar uppträder
uranmineralet pechblände (se d. o.) men, bortsett
från sekundärt bildade mineral, sällan några
andra radioaktiva mineral.
Bland r. märkas: a) oxiderna
pechblän-d e och t o r i a n i t, den senare huvudsaki.
Th O2 (i medeltal 75 %) och U3O8 (15—30 %);
b) talrika vattenhaltiga
omvandlingsprodukter av pechblände; c) sekundära uranmineral,
t. ex. carnotit (se d. o.); d) fosfaten m
o-n a z i t (se d. o.) och x e n o t i m (huvudsaki.
yttriumfosfat); e) silikaten t o r i t (huvudsaki.
toriumsilikat), zirkon (huvudsaki.
zirko-niumsilikat) med a 1 v i t (se d. o.), g a d o 1
i-nit (se d. o.), orti t (se d. o.),
macin-t o s h i t (vattenhaltigt silikat av torium,
uran, bly etc.) och dess förmodade
omvandlingsprodukt torogummit; f)
titanosili-katet t i t a n i t (Ca O . Ti O2 . Si O2, ibland
med ringa mängd U och Th); g) titanatet (av
uran och sällsynta jordartsmetaller) bran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
