Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioaktiva mineral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Radioaktiva mineral
390
ner i t; h) titanoniobotantalaten be t af i t
(se d. o.), bl om strandin (se E u x e n i t),
e u x e n i t (se d. o.) och polykras (se
E u x e n i t) samt w i i k i t (med varieteten
nuolait); i) niobotantalaten columbit
och tantalit (se dessa ord), vidare y 11
rota n t a 1 i t, fergusonit (se d. o.),
sa-m a r s k i t och den till denna senares grupp
hörande ishikawaiten; j) asfalt- och
kolarter, ss. a s f a 1 t i t (se Asfalt) från Utah
och månget bergbeck och s. k.
urbergs-kol från svenska gruvor samt den i
Västergötlands och Närkes kambrium uppträdande
kolmen (se Kolm och B a d i u m).
Minerals och geologiska formationers
absoluta ålder. En nu mycket brukad metod att
ungefärligt bestämma minerals absoluta ålder
grundar sig på de radioaktiva
grundämnenas atomförvandling. Mängden i r. av de vid
urans och toriums sönderfallande bildade
slutprodukterna helium och bly tilltager med
tiden. E. Rutherford (se d. o.) var den förste,
som (1905) fäste uppmärksamheten på
möjligheten att bestämma r:s ålder, om man kände
deras helium- och uranhalter. Helium
bortgår emellertid i sin egenskap av gas så lätt
från mineralen, att ifrågavarande
heliumme-tod visat sig i regel ej kunna ge annat än
alldeles för låga resultat. Sedan B. B. Boltwood
(se d. o.) 1905 påpekat sannolikheten av att
blyet i r. torde vara en slutprodukt vid urans
sönderfallande, visade han 1907, att ett ökat
värde på förhållandet mellan bly- och
uranhalterna (först av senare undersökningar har
det framgått, att man även har att taga
hänsyn till toriumhalten) i r. motsvarar stigande
ålder hos den geologiska formation, i vilken
r. uppträda. En riktig åldersbestämning enl.
denna metod förutsätter först och främst, att
det analyserade materialet ej från början
innehållit något bly eller, om det gjort detta,
att det i så fall skall vara möjligt att utröna
den ursprungliga halten därav. Vidare får
intet bly, uran el. torium el. något annat
element, ur vilket bly skulle kunna uppstå, ha
bortförts el. utifrån tillförts. Slutligen måste
uran och torium under hela den geologiska
tiden ha sönderfallit med oförändrad
hastighet. Detta senare villkor tyckes säkert vara
uppfyllt, men däremot kan det nog ofta brista
något i fråga om de båda andra, och mineral
från en och samma fyndighet kunna också ge
betydligt avvikande åldersvärden, varför
resultaten måste strängt kritiskt behandlas.
Enl. Arthur Holmes’ framställning 1931
nyttjar man vid åldersbestämningar av r. enl.
denna metod lämpligen formeln
Ppb
Approximativ ålder = 7,600 •–––:—,
Pu + U)36 ?Th
Ppb
där ––r—x——— kallas blyförhållandet
Pu + 0,36 PTh J
och ppiy P^ och PTh äro viktprocenterna av
resp, bly, uran och torium i mineralet. Någon
korrektion för aktiniumserien anser Holmes
icke vara nödvändig f. n.; för ett exaktare
resultats ernående bör dock den enl.
ovanstående formel erhållna approximativa åldern
minskas med ett belopp, som ökar med
stigande värden på blyförhållandet. För
blyför
hållandena O,oi, 0,05, O,io, 0,15 och 0,20 är
korrektionen resp. ung. —1, —10, —40, —90 och
—150 mill. år.
Med användande av ett urval av hittills
bestämda blyförhållanden kan man uppställa
följ, approximativa absoluta åldersskala
(ål-dersvärdena mestadels avrundade) för de
geologiska formationerna (se Geologiska
formationsserien):
Blyför- Ålder i
hållande mill. år
Tertiär formationen
Carnotit, Colorado ..... O,ooi—O.oos 8—38
Asfaltit, Utah ......... O,oo25 18
Pechblände, Mexiko ... O,oo46 35
Brannerit, Idaho ....... O,oos 38
K rit formationen
Pechblände, Lusk,
Wyo-ming ................... O,oo7 55
Pechblände, Colorado ... O.oos—O,oo9 60—70
J uraformationen
Ishikawait, Japan ..... O,oi7 130
Permiska formationen
Pechblände, Joachimsthal 0,028—O,o32 215—240
Torit, Langesundsfjor-
den, Norge .............. O.oa—0,04 225—300
Kambrosiluriska formationen
Pechblände, Branchville,
Connecticut
(ordovi-cium) ............... 0,052 3 8 5
Kolm, Gullhögen,
Västergötland (överkamb-rium) .................. 0,05» 435
Algonk och urberg
Torianit, Ceylon ...... 0,08 5 8 5
Pechblände, Katanga,
Afrika ................. 0,082 5 9 5
Polykras, Brasilien ... 0,083 6 0 0
Pechblände, Morogoro,
Afrika ................. 0,084—0,091 6 1 0—66 0
Pechblände, Borneo ... 0,n 790
» , Gaya,
Indien, 0,12—0,13 855—920
Pechblände (bröggerit),
Moss, Norge ............ 0,125—0,135 885—950
Radiummalm och mona-
zit, Sydaustralien ... 0,136—0,142 960—1,000
Samarskit, Colorado ... 0,14 985
Pechblände, Ontario ... O.is 1,050
Euxenit, Volynien ..... 0,153 1,070
Pechblände, Llano coun-
ty, Texas ............... 0,ie 1,120
Pechblände, Ryska
Karelen .................. 0,17 1,180
Wiikit (nuolait),
Impi-lahti, Finland ......... O,i8o—0,183 1,245—1,265-
Torogummit och macin-
toshit, Västaustralien 0,186—0,187 1,280—1,290’
Zirkon, Mozambique ... 0,21 1,430
Pechblände, Black hills,
Syd-Dakota ............. 0,216 1,460
Det resultat, som man på detta sätt
kommer till, är, att den geologiska tiden är
många gånger längre, än vad man (t. ex. lord
Kelvin, se nedan) tidigare ansåg sannolikt.
Den kambriska tidens början får förläggas
kanske rätt mycket mer än 435 mill. år
tillbaka i tiden, och urbergets bildningsperiod
får antagas ha slutat för trol. minst 500 mill.
år sedan (jfr Geologiska
formationsserien). Jordens ålder synes överstiga
1,460 mill. och är förmodligen ej mindre än
1,600 mill. år.
Jordens värmehushållning. Utgående från
geotermiska måttet (se d. o.) ooh
bergarternas värmeledningsförmåga, beräknade
Thomson (lord Kelvin, se d. o.) 1862 den tid, som
förflutit, sedan jordens yttre delar började
stelna. Han antog, att jorden, efter det att
den fasta jordskorpan bildats, avkylts blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
