Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioaktivitet - Radioaktiva grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Radioaktivitet
398
om det skiljes från
emanatio-nen, efter några timmar
förlorat största delen av
aktiviteten. Belägget består av flera
radioaktiva grundämnen med
metalliska egenskaper, r
a-d i u m A, som hastigt
sönderfaller under utsändande av
a-strålar, radium B, som
ger upphov till [i- och
y-strå-lar, samt radium C. Detta
är underkastat en egendomlig
dubbeltransformation, så att
på 10,000 sönderfallande
atomer 4 med a-strålar ge r
a-d i u m C" och resten med
strålar radium C’. I tab.
anges proportionen i procent
bredvid resp, ämnen.
Liknande dubbeltransformation äger
antagligen rum vid uran Xp Radium C’
sönderfaller ytterst hastigt med utsändande av
långt gående a-partiklar till radium D,
som på grund av sin fullständiga likhet med
bly förr kallades radiobly. Det sönderfaller
jämförelsevis långsamt till radium E, som
ger radium F, identiskt med p o 1 o n i u m.
Alla dessa tre bilda det långsamt
sönderfallande aktiva belägget, som förorsakar en
svag, kvarstående aktivitet hos alla kroppar,
som länge varit i beröring med radon.
Ett uranmineral eller ett radiumpreparat,
som legat orört tillräckligt länge, innehåller
alla efterföljande produkter i s. k.
radioaktiv jämvikt, d. v. s. av varje ämne
i serien bildas och sönderfaller ett lika stort
antal atomer. Ju hastigare sönderdelningen
av ett ämne äger rum, desto mindre kvantitet
kan samlas därav. De mängder, som på en
gång finnas av de olika ämnena, stå i omvänd
proportion till deras halveringstider. I
jämvikt med 2,9 ton uran äro 1 g radium, O,oo65 mg
radon, motsv. 0.66 kbmm, 13 mg radium D
och 0,22 mg polonium. Dessa mängder av de
olika ämnena kallas curie (jfr Radon).
Polonium, uppkallat efter fru Curies
hemland, Polen, ännu ej framställt i rent
tillstånd, står i kemiskt avseende tellur närmast.
Atomvikten beräknas till 210 (sp. 398), det
övergår med a-strålar till den blyliknande
inaktiva slutprodukten radium G (sp. 399).
De radioaktiva ämnenas
egenskaper. De flesta av de radioaktiva ämnena
finnas i så små mängder, att det ej är möjligt
att på vanligt sätt undersöka dem, men genom
sin strålning kunna de identifieras. Varje
a-strålande ämne utsänder a-partiklar med
karakteristisk begynnelsehastighet. Till följd
därav genomlöpa de en för varje ämne
bestämd våglängd i luften, kallad räckvidd,
som anges i tabellen i cm vid 15° C och
760 mm tryck. /Lstrålarna ha visserligen flera
men dock för varje ämne bestämda
hastigheter och åtföljande y-strålar bestämda
våglängder. En undersökning av strålarnas art
och intensitet möjliggör en kvalitativ såväl
som kvantitativ analys av de minimalaste
mängder av de starkt aktiva ämnena.
Sålunda kan man få reda på hur dessa ämnen
förhålla sig vid kemiska operationer, vilka
kända ämnen de medfölja, och därigenom
fastställa deras egenskaper jämte deras plats i
Bild 4.
det periodiska systemet. Denna kan också
beräknas enl. Soddy-Fajans’
förskjutningslag (se Atom, sp. 437 ff.), som
innebär, att då en a-partikel utkastas,
atomnumret minskas med två enheter, och när en
/Lpartikel utsändes, atomnumret ökas med
en enhet. I det förra fallet minskar massan
med fyra enheter, i det senare märkes ingen
ändring. Av undersökningarna framgår, att
alla de radioaktiva ämnena endast fördela
sig på 10 atomnummer. På samma plats
finnes en hel grupp av ämnen med identiska
kemiska egenskaper, de äro isotoper (se
d. o. och Atom, sp. 440). Ämnena inom
samma grupp eller p 1 e j a d tillhöra ibland
samma radioaktiva serie, oftast äro de motsv.
element i de olika serierna. På bild 4 äro isotopa
ämnen placerade i samma horisontalrad,
deras atomnummer liksom plejadens stabilaste
ämne angives på sidorna. Kemiskt äro de
alltså identiska, men radioaktivt särskiljas
de genom olika halveringstid och
karakteristisk strålning, oftast också olika atomvikt.
Toriumserien. Rutherford iakttog först,
att torium (se d. o.) avgav en emanation,
numera kallad t o r o n, som mycket hastigt
sönderföll. Sättes ammoniak till en lösning
av toriumnitrat, är den utfällda
torium-hydroxiden betydligt mindre aktiv än det
ursprungliga toriumsaltet. Indunstas lösningen,
erhålles en liten aktiv substans, kallad
torium X, som direkt under a-strålning bildar
toron. Aktiviteten avtar snart, medan
samtidigt den utfällda toriumhydroxiden återfår
sin. H a h n har visat, att mellan torium och
torium X finnas tre mellanprodukter, m e s
o-torium 1, isotopt med radium och torium
X och strållöst övergående till m e s o t
o-r i u m 2, vilket med och y-strålar
förvandlas till den a-strålande produkten r a d i o t
o-r i u m. Detta, som är isotopt med torium och
ionium, bildar torium X. Emanationen ger
också här upphov till ett radioaktivt belägg
med jämförelsevis kort livslängd, liknande
radiums. Vid den dubbla sönderdelningen av
torium C är det större likhet i
proportionen mellan de bildade produkterna. Dessa ge
direkt upphov till slutämnet i serien, torium
D. Preparat av mesotorium användas ibland
till medicinskt och tekniskt bruk i st. f.
radium på grund av de mycket genomträngande
y-strålar, som utsändas av det i preparatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
