Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radon, Radiumemanation (Rn) - Radorm - Radoslavov, Vasil - Radotera - Radowitz, Joseph Maria von (1797—1853) - Radowitz, Joseph Maria von (1839—1912) - Radscha - Radsådd - Radsåningsmaskin - Radula - Radziejowski, Hieronim - Radziejowski, Michał - Radziwiłł, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Radorm—Radziwili
426
rent, tillhör ädelgasernas grupp, är märkbart
löslig i vatten (löslighetskoefficient ung. 0,8)
och lättlöslig i många organiska
lösningsmedel. Kpt —62° C, fryspunkt —71°, kritisk
temp. 104,5°. I koncentrerad form utstrålar
den ett glänsande ljus. Den mängd r., som
är i jämvikt med 1 g radium (jfr
Radioaktivitet, sp. 397), kallas 1 cu r i e; vid 0° C
och 760 mm tryck upptar den 0,66 kbmm och
väger 0,0065 mg; tusendelen därav kallas
milli-curie. Oaktat gasen blott kan erhållas i så
små mängder, har atomvikten kunnat direkt
bestämmas av Ramsay och Gray med en fin
våg av kvartstråd, känslig för mindre än
0,000002 mg, till 223 och av Debierne medelst
gasens utströmningshastighet genom ett
ytterst fint hål till 220. Dessa bestämningar
visa god överensstämmelse med värdet 222,
erhållet genom beräkning av r:s bildning
ur radium genom förlust av en a-partikel (se
Radioaktivitet, sp. 397—398). R. har
ett karakteristiskt spektrum. — Under
a-strålning övergår r., med en halveringstid av 3,85
dagar, i radium A (se Radioaktivitet,
sp. 396—397). E. R-dt.
Radorm, zool., se Ha vsor mar.
Radosla’vov [-åf], V a s i 1, bulgarisk
politiker (1854—1929). Studerade bl. a. i
Heidelberg, var 1884—86 justitieminister under
Karavelov och under regentskapstiden efter
furst Alexanders
avgång 1886—87
ministerpresident men
skilde sig, ehuru
motståndare till Ryssland,
kort före Ferdinands
tronbestigning från
Stambolov. Efter
dennes fall blev han åter
justitieminister (1894)
och tillhörde också
1899—1901
regeringen. Efter det
olyckliga andra
Balkankri-get blev han i juli
1913 ministerpresident
och genomförde
Bul
gariens orientering åt centralmaktshållet, som
ledde till dess i början lyckosamma
deltagande i världskriget (från okt. 1915), men
växande yttre och inre svårigheter framtvungo i
juni 1918 hans avgång. Vid Bulgariens
avfall (sept. s. å.) tog R. sin tillflykt till
Tyskland och undgick därigenom de hårda straff,
som under den nya regimen i Bulgarien
hotade honom. Han utgav bl. a. en
diktsamling (1893; under sign. Ljuljakov) och
»Bulgarien und die Weltkrise» (1923). H. B-n.
Radotéra, prata innehållslöst, skrävla.
Ra’dowitz, Joseph Maria von,
preussisk statsman (1797—1853). Blev 1830 chef
för artilleriets generalstab och general. R.
eggade Fredrik Vilhelm IV att taga
ledningen av den nationella rörelsen i
Tyskland och reformera förbundsförfattningen i
den riktningen, att de tyska staterna skulle
sammansluta sig i en union under Preussens
ledarskap. Utan att inträda i ministären
blev R. från april 1849 för en tid den
verklige ledaren av Preussens politik. Hans idéer
motarbetades av Österrike, och sedan R. som
utrikesminister en kort tid 1850 icke fått
mi
nistärens flertal med
sig för sin politik mot
denna makt, följde en
tid av preussisk
undfallenhet för
Österrike (»Olmützpunkta-tionerna», se O 1
o-m o u c). Först
Bis-marek förverkligade
hans framsynta
tankar. — R:s
»Gesam-melte Schriften»
ut-kommo 1852—53 i 5
bd, »Nachgelassene
Briefe» 1922. — Litt.:
P. Hassel, »J. M. v. R. 1797—1848» (1905);
F. Meinecke, »R. und die deutsche
Revolution» (1913; forts, av föreg.). N. H-tz.*
Ra’dowitz, Joseph Maria von, tysk
diplomat (1839—1912), son till föreg. Var
tyskt sändebud i Aten 1873—82, ambassadör
i Konstantinopel 1882—92 och ambassadör i
Madrid 1892—4909. I Konstantinopel
grundläde R. det tysk-turkiska politiska och
ekonomiska närmande, som kännetecknade
perioden före världskriget. Han var Tysklands
förste delegerade på Algeciraskonferensen
1906 (jfr Marocko, sp. 928 ff.). H.
Hol-born utgav hans »Aufzeichnungen und
Erin-nerungen» (2 bd, 1925). V. S-g.*
Ra’dscha, pseud. för I. T. E. Aminoff (se d. o.).
Radsådd, lantbr., se S å d d.
Radsåningsmaskin, se S å n i n g s m a s k i n.
Rädula, zool., se Blötdjur.
Radziejowski [rad^ejåTski], Hieronim,
polsk politiker (d. 1666). Dömdes 1652 för
majestätsbrott m. m. till landsflykt och kom
s. å. till Sverige, där han hetsade till krig
mot Polen. Under Karl X Gustavs polska
fälttåg förmådde R. 1655 en stor del av
adeln att hylla denne. Han fick 1662
amnesti och dog under en beskickning till
Konstantinopel. A. A-t.
Radziejowski [rad^ejåTski], Michal, polsk
prelat (1645—1705), son till H. R. Blev 1686
kardinal, 1687 ärkebiskop av Gniezno och
polska kyrkans primas. Efter Johan Sobieskis
död 1696 arbetade R. som interrex för
prinsens av Conti (se d. o., sp. 47) val till konung.
Under stora nordiska kriget spelade R. en
tvetydig roll. På en konfederation i Warschau
jan. 1704 lät han avsätta August II och
genomdrev, att beslutet kungjordes (april s. å.)
och nytt kungaval utsattes. Den
kunga-trogna adeln förklarade emellertid (maj) R.
avsatt och hans gods förverkade. R.
motarbetade Stanislaus Leszczynski, flydde till
Danzig och vägrade kröna Stanislaus. Hans
intriger hämmades av påvemakten och ådrogo
honom alltmer Karl XII:s misstro. Jfr J.
Feldman, »Polska w dobie wielkiej wojny
pölnocnej 1704—1709» (1925). (A. A-t.)
Radziwili [rad^iVil], berömd litauisk-polsk
ätt med väldiga gods i Litauen och Polen. —
Mi k o la j (R u d y) R. (1512—88), kansler
av Litauen, bror till Stanislaus Augusts
gemål, Barbara R ad z i w i 11 o w n a, stred
tappert mot ryssarna och övergick till
calvi-nismen. Hans son Krzystof (1547—1603),
kansler av Litauen, besegrade 1601 C. C.
Gyl-lenhielm vid Kokenhusen. Dennes sonson J
a-nusz R. (1612—55) stred mot kosackerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
