Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rantzau, Henrik - Rantzau, Johan - Rantzau, Schack Carl - Ranula - Ranunculaceae - Ranunkel, Smörblomsläktet - Ranunkelväxter, Smörblomfamiljen - Ranvier, Louis - Raoul - Raoult, François Marie - Rapakivi, Rapakivigranit - Rapallo - Rapaälven - Raphael, Axel Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Rantzau, J.—Raphael
484
sträckt boklig och konstnärlig bildning,
uppförde ståtliga slott och stödde givmilt
konstnärer och vetenskapsmän, bl. a. Tyge Brahe.
R. var även astrolog och författade
skrifter i många olika vetenskaper. — Litt.: Om
R:s berömda bibliotek se uppsatser i Nord.
Tidskr. för Bok- och Biblioteksväsen 1914 och
1932 (av O. Walde), 1916 (av L. Tudeer) samt
0. Walde, »Storhetstidens litterära
krigsbyten» (2 bd, 1916—20); O. Brandt, »Heinrich
R.» (1927). P. E-t.
Ra’ntzau, Johan, dansk fältherre (1492—
1565); jfr släktövers. Blev 1520 hovmästare
hos sedermera konung Kristian III och var
sedan hans och faderns, Fredrik I:s, förnämste
rådgivare och
fältherre, vars stora energi
samt militära och
politiska begåvning fingo
vidsträckt inflytande
på landets styrelse. Då
Fredrik I på hans
tillrådan 1523 mottagit
danska kronan,
kuvade R. motståndet
mot honom. Efter
Fredriks död stödde R.
Kristian III:s
tronkrav, besegrade i
grevefejden greve
Kristo
fer, lybeckarna och skeppar Clement och
satte kronan på verket genom segern vid öxne
bjerg 1535 och Köpenhamns erövring 1536.
R. var därefter ståthållare i hertigdömena
men drog sig tillbaka 1545, missnöjd över att
konungen delade hertigdömena med sina
bröder. Under Fredrik II ledde han erövringen
av Dithmarschen 1559. P. E-t.
Ra’ntzåu, Schack Carl, dansk generaloch
politiker (1717—89); jfr släktövers.
Avancerade 1766 till dansk generallöjtnant,
anlitades 1762 i hemligt uppdrag till Ryssland och
bodde därefter i Altona, där han gjorde
Struensees bekantskap. 1766—67 var R.
kommenderande general i Norge och gjordes av
Struensee till medlem av statsrådet. Den
äregirige och lättsinnige R. slöt sig sedan till
Struensees fiender och deltog i
sammansvärjningen 1772. Han blev därefter preses i
krigskollegiet men avskedades s. å. på Rysslands
fordran och bodde sedan i Sydfrankrike. —
Litt.: Uppsats av Johanne Skovgaard i
»Festskrift til Kristian Erslev» (1927). P. E-t.
Ränula, med., se Grodsvulst.
Ranunculäceae, bot., se Ranunkelväxter.
Ranu’nkel, Smörblomsläktet,
Ranu’ncu-lus, artrikt släkte, typ för fam.
ranunkelväxter (se d. o.). Hithörande arter äro örter,
vilkas blommor ha 5 el. 3 foderblad och 5 el.
flera, oftast gula kronblad. Frukterna äro
nötter. I Sverige finnas bortåt 30 arter.
Vanliga i hela landet äro bl. a. R. acris,
smörblomma, R. repens, revsmörblomma,
och R. auricomus, vårsmörblomma,
samtliga landväxter med gula blommor. R. ficaria
(Ficaria verna), svalört, som har hjärtlika,
hela blad och klubblika birötter, är allmän
i lundar i s. och mell. Sverige. R. glacialis,
renblomma, med vita, till sist rodnande
kronblad, hör till Sveriges vackraste
högfjällsväxter. I vatten växa arter av undersläktet
Batrachium, g r o d n a t e (se d. o. och bild vid
art. Amfibiska växter). Några arter,
t. ex. R. repens, odlas med fyllda blommor
som prydnadsväxter. Se även färgplansch
Ranunkelväxter. G. M-e.
Ranunkelväxter, Smörblomfamiljen,
Ranunculäceae, koripetaler. De omkr. 1,200
hithörande arterna förekomma mestadels i
tempererade och kalla länder, företrädesvis på
n. halvklotet, och äro örter (sällan
slingrande buskar) med i regel spiralställda,
oftast handnerviga blad. Blommorna äro vanl.
tvåkönade och ha enkelt, kronlikt el. dubbelt,
oftast strålformigt byggt hylle, många
ståndare och vanl. 3 el. flera vanl. fria fruktblad.
Frukterna äro nötter, kapslar el. bär. I svenska
floran finnas 10 släkten; de största äro
Ra-nunculus och Anemone. Svalörtsläktet,
Ficaria, hänföres numera vanl. till släktet
Ranun-culus (se Ranunkel). För sina vackra
blommor odlas många r. som prydnadsväxter,
t. ex. akleja, pion, riddarsporre, stormhatt,
Clematis och Nigella. Redan under forntiden
voro r. kända som giftväxter. De innehålla än
skarpa, retande änmen (t. ex. anemonol), än
alkaloider (t. ex. akonitin), än glykosider
(t. ex. helleborein). Förr voro också många
använda som läkemedel. Numera är endast
stormhatten (Aconitum) upptagen i Sv.
far-makopén. Jfr vidst. färgplansch. G. M-e.
Ranvier [rävie’], Louis, fransk anatom
(1835—1922), prof, i Paris. Arbetade särskilt
med nervsystemet, där de på nervtrådarnas
myelinskida förekommande Ranvier ska
insnörningarna bära hans namn. Han
skrev utmärkta handböcker: »Manuel
d’histo-logie pathologique» (1869), »Leqons sur
1’histo-logie du système nerveux» (1878). E-k N-d.
Raoul [rao’l], fransk namnform för Rudolf.
Raoult [rao’(lt)], Frangois Marie, fransk
kemist (1830—1901), lärare i kemi vid
Fa-culté des Sciences i Grenoble från 1867. R.
upptäckte på experimentell väg den efter
honom benämnda lag, som anger sambandet
mellan en lösnings fryspunktsnedsättning
(resp, kokpunktsförhöjning), det lösta ämnets
molekylvikt och lösningens koncentration,
och har därmed blivit banbrytande i fråga
om den experimentella bestämningen av
lösliga ämnens molekylvikter. (JfrOsmotiskt
tryck.) G. S-ck.
Ra’pakivi [-ki-], Rapakivigranit, geol.,
petrogr., se F i n 1 a n d, sp. 368, och Granit,
sp. 945 ff.
Rapa’llo [-lå], stad och vinterkurort i it.
prov. Genova, i skyddat läge och med yppig
vegetation på Riviera di Levante och vid
järnvägen Pisa—’Genua; 14,063s inv. (1921;
som kommun). — I R. slöts mellan Italien
och Jugoslavien 12 nov. 1920 ett fördrag om
fördelningen av de från Österrike-Ungern
avträdda områdena; se Italien, sp. 852.
Där slöts 16 april 1922, mitt under
Genua-konferensen (se d. o.), ett freds- och
ekonomiskt fördrag mellan Tyskland och
Sovjet-ryssland. — Se bild vid Italien, pl. 1.
Rapaälven, se Lule älv och S a r e k; jfr
bild vid Delta, sp. 699.
Raphael [rä’f-], Axel Ferdinand,
nationalekonom och jurist (1850—1921). Blev
1875 fil. dr i Uppsala på avh. »Bidrag till
historien om Gustaf III:s planer på Polen»
samt 1884 jur. kand, och verkade sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
