Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reciprocitet - Reciprocitetssystemet - Reciprok - Reciprokohm - Reciprokt värde - Recitativ - Recitera - Recke, Elisa von der, f. von Medem - Recke, Ernst von der - Recklinghausen - Reclam, Anton Philipp - Reclus, Élisée - Records - Recouly, Raymond - Recte - Recto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Reciprocitet—Recto
526
Reciprocitet, ömsesidighet.
Reciprocitetssystemet, handelspolitiskt
uttryck, betecknande systemet, att vid
avslutandet av handelsavtal tvä länder emellan
dessa bevilja varandra ömsesidiga förmåner,
vanl. i form av tullnedsättningar. K. H. A.
Reciprok [-prå’k], ömsesidig, motsvarig,
inbördes; språkv. brukas r e c i p r o k(a) om ord,
som uttrycka ömsesidighet el. växelverkan i
en av två el. flera utförd handling, t. ex. sv.
varandra (reciprokt pronomen).
Reciprok betydelse föreligger även i sådana verb
som mötas, hjälpas åt, slåss. A. Lbd.
Reciprokohm, fys., se Elektrisk
ledningsförmåga.
Reciprokt värde, mat., dets. som inverterat
värde; se Invertera.
Recitatlv (av lat. recitäre, berätta), ur
deklamationen (uppläsandet) framgången
musikalisk konstform, där det talade ordet
omsättes i rytmisk fri sång. R. är som
musikalisk form en relativt sen bildning. Den
medeltida kyrkliga accentussången var ett slags
r.; genom operan utbildades r. under
1600-talet till självständig konstart. Under
1700-talet skilde man mellan konstlöst
parlando-recitativ (it. recitativo secco) med enkelt
ackordiskt ackompanjemang av klavecin och
dramatiskt utarbetat obligat r. (recitativo
obligato) med orkester. Det förra försvann
omkr. 1800. Genom R. Wagner blev r. hela
musikdramats grundform. T. N.
Recitöra, uppläsa (ur minnet) med vårdat,
ej deklamatoriskt föredrag. — Recitation,
uppläsning. — Recitätor, uppläsare.
Recke, Elisa von der, tysk
författarinna, f. riksgrevinna von M e d e m (1756
—1833). 1771 g. m. en friherre von der Recke
och skild från honom 1776, råkade hon i
Mi-tau 1779 under Cagliostros inflytande, som
ytterligare stegrade hennes tidigare
religions-svärmeri, men hon angrep honom sedan i
»Der entlarvte Cagliostro» (1787). Hon levde
sedan dels i Italien, dels på olika orter i
Tyskland. Hennes känslosamma »Gedichte»
(1806) och »Geistliche Lieder» (1833) utgåvos
av skalden Tiedge, hennes följeslagare och
förtrogne. — Av tidsintresse äro hennes
dagboksanteckningar, som utgivits 1815—17 (4
bd), 1902 (2 bd) och 1927. R-n B.
Recke, Ernst von der, dansk
författare (f. 1848). Blev student 1866 och var
1885—90 assistent vid Det kgl. bibliotek. R.
har skrivit skådespel, bl. a. »Bertrand de
Born» (1873), »Kong Liuvigild og hans
sön-ner» (1878), »Archilochos» (s. å.),
»Hertu-ginden af Burgund» (1891), »Dronning Eigra»
(1900), »Det lukkede land» (1901) och
»Spo-letos blomst» (1913) samt ett tiotal
diktsamlingar, bl. a. »Lyriske digte» (1876), »Spredte
blomster» (1885), »Nye digte» (1900), »Digte»
(1912) och »Til Alda» (1931). Han har stor
formtalang, medan innehållet visar honom
som utpräglad epigon av guldålderspoesien.
Han blev fil. dr 1881 på avh. »Principerne
for den danske verskunst», alltjämt det
danska huvudarbetet inom metriken. Med »Nogle
folkeviseredaktioner» (1906) och sin edition
av »Danmarks fornviser» (4 bd, 1927—29) har
han sökt återställa de ursprungliga visorna.
1927 utgav han »Det danske kongevaabcn». —
Litt.: H. Jörgensen, »To mend» (1912). P. E-t.
Re’cklinghåusen, stad i Westfalen, i ö.
Ruhrområdet, vid Rhen—Hernekanalen, 20
km n. v. om Dortmund; 83,837 inv. (1925).
Stenkolsgruvor, mångsidig industri.
Rèclam, Anton Philipp, tysk
bokförläggare (1807—96). Han grundläde 1828 en
förlagsaffär under firman Philipp R. Jun.,
mest bekant genom sitt Universalbibliothek
(1867 ff.), en samling tyska och till tyskan
översatta, företrädesvis skönlitterära arbeten
till billigt pris (omkr. 7,000 n:r). Förlaget
innehas nu av R:s sonsöner Philipp
Ernst R. (f. 1876) och Hans Emil R.
(f. 1881).
Reclus [rokly’], É 1 i s é e, fransk geograf
(1830—1905). Tillhörde en gammal
hugenott-familj, studerade i herrnhutkolonien Neuwied
och vid protestantiska univ. i Montauban
men övergav den
till-ämnade prästerliga
banan och började
1849 studera geografi
i Berlin för K. Ritter.
Som politisk anarkist
måste han 1851 lämna
Frankrike och företog
1852—57 resor i
Storbritannien, U. S. A.,
Colombia m. fl.
syd-och centralamerikanska länder. Efter
återkomsten till
Frankrike deltog han 1871
i kommunardupproret, tillfångatogs och
dömdes till deportation. Straffet mildrades 1872
till landsförvisning, varpå R. bosatte sig i
Schweiz. 1894 blev han prof, i geografi vid
det nya univ. i Bryssel. Bland hans många
geografiska arbeten, i vilka han huvudsaki.
tillämpar Ritters metod men utmärker sig
framför denne genom större
popularise-ringsförmåga, märkas »La terre,
descrip-tion des phénomènes de la vie du globe» (2
bd, 1867—68) samt den mycket omfattande
»Nouvelle géographie universelle. La terre et
les hommes» (19 bd, 1876—93) och det postuma
»L’homme et la terre» (6 bd, 1905—08). —
Hans bröder Élie R. (1827—1904) och
Oné-sime R. (1837—1916) biträdde Élisée vid
dennes arbeten. Den förstnämnde var under
kommunen dir. för nationalbiblioteket, och
Onésime R. skildrade Frankrike bl. a. i »Le
plus beau royaume sous le ciel» (1899) och
illustrationsverket »Atlas pittoresque de la
France» (3 bd, 1910—13). O. Sjn.
Records [re’kådz], eng., namn på offentliga
handlingar av olika slag, t. ex. urkunder och
protokoll.
Recouly [rokoli’], Raymond, fransk
publicist och skriftställare (f. 1876). Var under
rysk-japanska kriget korrespondent till Le
Temps, i vilken han ännu är medarb.; han
utger även tidskr. La Revue de France. Bland
hans arbeten må nämnas »En Angleterre»
(1910), »La troisième république» (1927) samt
monogr. om Foch (1919) och Joffre (eng. 1916;
fr. 1931).
Re’cte, lat., rätt, riktigt.
Re’cto, lat., »på framsidan», t. ex. av en
papyrusrulle (se Papyrus, sp. 632), vanl.
använt om högersidan i en opaginerad
handskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
