Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
Reenstierna, J. L.—Referendum
544
i början av 1620-talet, d. 1678), bror till A.
R. Hette vid sitt adlande (1669) M o m m a
(se d. o.) och var från 1647 köpman i
Stockholm, där hans grosshandelsaffär blev den på
sin tid trol. största i landet. R. understödde
bröderna Willems och Abrahams bruksrörelse
och ingick 1652 med den sistnämnde formligt
kompaniskap om norrländska
malmfyndigheters exploatering (se Reenstierna, A.).
1666 inköpte R. dessutom Norrköpings
mässingsbruk. 1667 arrenderade han med titel av
»administratör» av drottning Kristinas
un-derhållsländer Gotland och Ösel, och
skeppsvarv anlades vid Slite, dit holländska
skepps-timmermän och arbetare införskrevos, vidare
sågerier, ullspinnerier, väverier,
tjärbränne-rier (på ösel) o. s. v. I Norrköping inrättades
ett saxsmide och en klädesfabrik, varjämte
R. drev betydande rederirörelse. Hela denna
lysande utveckling hämmades emellertid av
samma kris, som i början av 1670-talet
störtade brodern Abraham R. Då
arrendesummorna för Gotlandsarrendet icke punktligt
betalades, uppsades detta 1674, och då ön
1676 erövrades av danskarna, gick
skeppsvarvet förlorat. R. invecklades i en mängd
kostsamma processer, och vid hans död
nödgades arvingarna förklara sig urarva. Jfr
uppsats av P. Sondén i Hist. Tidskrift 1911. P.S.*
Reenstierna [rén-], John Liber t,
bak-teriolog, dermatolog och syfilidolog (f. 1882
16/io), ättling i 7:e led till J. R. Blev med. lic.
1911, med. dr 1913 och docent vid Karol. inst.
1917 samt erhöll 1924 professors namn. R.
har tjänstgjort vid Statens bakteriologiska
laboratorium alltsedan dess grundande 1909
såsom assistent, laborator, t. f. föreståndare
m. m. samt är sedan 1927 statens
serumkon-trollant där. Han var amanuens vid Karol.
inst:s syfilidologiska klinik 1913—15 samt
flera gånger 1917—22 t. f. överläkare och
prof, där och tjänstgjorde 1915—17 (under
världskriget) som läkare i Breslau, Wien,
Konstantinopel m. fl. städer. 1919—31 var
han läkare vid Stockholms stads n. poliklinik
för veneriska sjukdomar. R. förestår
spe-tälskevården i riket sedan 1926. R. har
skrivit ett 40-tal arbeten om spetälska,
tuberkulos, könssjukdomar, leishmaniosis,
madura-fot m. m. Hans forskning ang. den mjuka
schankern belönades 1924 med Sv.
läkare-sällsk:s jubileumspris, hans arbeten ang.
spetälska 1926 med franska Aeadémie de
mé-decines Zambacopris. G. Wrgn.
Reexport, utförsel av varor, som förut
införts från utlandet. För reexporterade varor
restitueras i vissa fall den erlagda tullen.
Refanüt. 1. Sagoskepp, varom en sägen
berättar, att det var så ofantligt stort, att
sjömän, vilka som ynglingar klättrade upp
i masterna, ej hunno ned på däck, förrän de
voro gamla, och att stora lantgårdar funnos
i mastkorgarna o. s. v. — 2. Namnet R. gavs
under den av världskriget vållade
tonnagebristen åt stora massiva, fartygsliknande
flottar för virkestransport över Östersjön. C. K.S.*
Refektörium (lat. refectörium), matsalen i
ett kloster.
Refeiät, redogörelse för huvudinnehållet (i
bok o. s. v.); utförligare återgivande (av ett
möte, förhandlingar m. m.). — Verb:
Referera; även = hänvisa till, åberopa sig på.
Referee [reføri’], eng., domare i idrott.
Referendärie (av lat. refere’ndum, det som
bör föredragas), förr titel på tjänsteman inom
K. m:ts kansli (se Kansli, sp. 270) och
Kammarkollegium med
föredragningsskyldig-het och sekreterargöromål. (Ldht.)
Refere’ndum, lat., eg. det som skall
hän-skjutas. Det nu vanliga namnet på
stats-rättsligt reglerad folkomröstning (jfr
d. o. och P 1 e b i s c i t). Urspr. användes
termen r. inom diplomatien, då en fråga av de
befullmäktigade ombuden på en konferens på
grund av bristande instruktioner ej kunde
upptagas till avgörande utan endast ad
referendum, d. v. s. för att sedan hänskjutas till
resp, regeringar för avgörande. I schweiziska
förbundet hänvisades av gammalt frågor till
kantonernas avgörande, och härför
begagnades termen r. Det moderna r. innebär
också, att en fråga, innan den avgöres, på ett
el. annat sätt hänvisas från den myndighet,
som handlagt den. Men härmed är också
likheten mellan det gamla folkrättsliga och det
moderna statsrättsliga r. slut. Det
sistnämnda fotas på läran om folksuveräniteten och
innebär, att det röstägande folket genom en
votering får utsäga sin mening i en fråga. I
vissa författningar stadgas, att vissa slag av
frågor alltid skola underställas en
folkomröstnings avgörande för att få gällande kraft.
Man brukar då tala om obligatoriskt
r., vilket vanligast förekommer i
författnings-frågor, s. k.
författningsreferen-d u m. Motsatsen, fakultativt r.,
innebär, att en fråga endast om sådant särskilt
påyrkas underställes folkomröstning. Vanl.
är det ett visst antal eller en viss del av de
röstägande eller en minoritet inom
representationen eller regeringen, som har rätt att
resa detta krav. Detta slag av r. gäller
mestadels vanliga lagfrågor, lagreferendum.
Ur en annan synpunkt kan skiljas mellan
decisivt och konsultativt r. Det
förra innebär, att folkomröstningens resultat
är juridiskt bindande, och detta r. är
vanligast. Obligatoriskt r. är alltid decisivt. I
några stater har däremot det senare slaget
kommit till användning, d. v. s. de lagligen
beslutande myndigheterna hänskjuta en fråga
för rådfrågning till en folkomröstning
men bevara den slutliga beslutanderätten. —
I nära samband med r. står
folkinitiativet. Detta innebär, att ett visst antal
eller en viss del av de röstberättigade har
rätt att väcka förslag (författningsinitiativ,
laginitiativ). I regel följes detta av
folkomröstning. Revokationsinstitutet (se
R e c a 11) kan sägas vara en komplettering
av referenduminstitutet, även om det
principiellt är klart skilt från detta.
Som referenduminstitutets klassiska
hemland har Schweiz betraktats.
Författningsreferendum, lagreferendum och folkinitiativ
infördes i 1793 års aldrig tillämpade
författning, som sålunda innehåller den första
konstitutionella utformningen av
referenduminstitutet i Europa. Den schweiziska
helstatsförfattningen av 1798 upptar däremot endast
författningsreferendum, vilket dock genom
1803 års mediationsakt åter slopades. I den
schweiziska förbundskonstitutionen av 1848
stadgas obligatoriskt författningsreferendum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
