Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Refraktometri - Refraktor - Refräng - Refsnæs - Reftele - Reftele—Gislaved - Refuge - Réfugiés - Refysera (Refusera) - Regal - Regal (adjektiv) - Regale - Regalecus - Regalera - Regalier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Refraktor—Regalier
555
fererande instrument (refraktometer;
jfr d. o.). Tillg.
Refra’ktor, astron., instrumenttyp, som
använder objektivlinser som ljussamlande
hjälpmedel. R. växlar mellan vida gränser i fråga
om storlek och optiska egenskaper. Den är
vanl. uppställd ekvatorialt och är då vridbar
omkring två axlar, t i m a x e 1 n, riktad mot
världspolen, och deklinationsaxeln,
vridbar i ett plan, parallellt med
ekvators-planet. R., som i sin ursprungliga form som
visuellt instrument hade en mångsidig
användning, har tagits mycket i bruk som
astrofoto-grafisk kamera el. astrograf (se bild sp. 554),
i vilket fall linserna äro akromatiserade
för fotografiskt verksamma strålar. Medelst
filteranordningar kunna även visuella r.
tagas i bruk för fotografiska ändamål. K. Lmk.
Refrä’ng (fr. refrain), se Omkväde.
Refsnæs, nordvästligaste halvön av
Själland; 61 m ö. h. Kantas i s. av klintkust
och har fyr och kustsanatorium. Från R. går
en telegraf kabel över Samsö till Jylland. —
Här vådasköts 1231 under jakt Valdemar
Sejrs son till döds.
Reftele, socken i Jönköpings län, Västbo
härad, s. om Gislaved; 153,60 kvkm, 2,068 inv.
(1932). Genomflytes i n. v. av Nissan; i n.
ligga de vida Risa- och Ysnömossarna, söderut
bebyggda skogshöjder. 1,369 har åker, 6,118
har skogsmark. 1 n. Nennesmo kronopark,
s. ö. om kyrkan R. stations- och
industrisamhälle och i s. St. Segerstads lantmannaskola.
Vid Lillån Skogsfors bruk (mek. verkstad,
kullagerfabrik; 70 arb.). Ingår i R. och
An-derstorps pastorat, Växjö stift, Västbo
kontrakt.
Reftele—Gislaved, järnväg, se Halmstad
—Nässjö järnvägar.
Refuge [fr. uttal refy’^, sv. refy’/], fr.,
vänt-plats; trottoarliknande upphöjning på torg el.
gata till skydd mot körtrafiken.
Réfugiés [refyjie’], fr., »flyktingar», de
franska protestanter, som efter upphävandet
1685 av ediktet i Nantes gingo i landsflykt
samt bosatte sig i Holland, Schweiz,
Tyskland, Danmark, Sverige o. s. v.
Refysèra (Refusera), förkasta; avvisa
(ett anbud), avslå.
Regäl. 1. (Boktr.) Pulpetlikt ställ för
sätt-kasternas placering, när de begagnas, och för
tillfällig inställning (nedtill) av kaster el.
sättskepp (sättregal); dylikt ställ för
kasternas förvaring (k a s t r e g a 1, se
Boktryckarkonst, sp. 722); ställ med hyllor
för sättbrädernas placering (f o r m r e g a 1);
kombination av de tre nämnda regalslagen
(a c c i d e n s r e g a 1; se bild Handsätteri på
pl. 2 vid Boktryckarkonst). B. O-g.
2. (Mus.) Liten orgel med endast
tungstämmor. Byggdes mest i form av en bibel
och kallades därför vanl. bibelre gal. R.
uppkom på 1300-talet och förekom bl. a. i
Sverige allmänt under storhetstiden. T. N.
Regäl, adj., kunglig. Regalt pastorat,
se Pastorat.
Regäle (lat. ius regäle, kunglig rättighet),
inkomst- el. vinstgivande rättighet, som
kronan tillerkänt sig med avseende på viss
privat verksamhet. Så t. ex. förbehölls i äldre
tider konungen rätt att ensam skjuta vissa
djur, jakt regäle. Vidare tillägnade
kro
556
nan sig viss rätt till de s. k. g r u n d r e g
a-len (se d. o.); slutligen har kronan
förbehållit sig ensamrätt el. monopol att
ombesörja en el. annan för allmänheten avsedd
inrättning, ss. postväsendet (p o s t r e g a 1 e),
el. att utöva vissa näringar, ss.
tobakstill-verkning (tobak 8 regäle) och
saltberedning (saltregale). Regalbegreppet är dock
täml. svävande och kan användas i olika
mening. Rid.*
Regalècus, zool., se S i 11 k u n g.
Regaléra, undfägna, traktera med.
Regalier (av lat. regälis, kunglig), de
en stat tillhöriga yttre tecknen el.
sinnebilderna av den monarkiska makten, vilka
nyttjas vid vissa högtidliga tillfällen. — R.
kallas även de gradtecken, som bäras i vissa
ordnar, I. O. G. T. och liknande.
De s. k. egentliga riksregalierna äro
i Sverige kronan, äpplet, spiran,
svärdet och nyckeln. Till
riksregalierna räknas även motsvarande sinnebilder,
avsedda för drottningen o. a. medlemmar av det
kungliga huset. Den svenska staten
tillhöriga samlingen r. omfattar två kungakronor,
en drottning-, en kronprins- och en
kronprinsesskrona, fyra prins- och två
prinsesskronor, två konungaspiror, en drottningspira,
tre riksäpplen, två nycklar, ett smörjhorn, två
riks-, ett konunga- och ett kronprinssvärd,
varjämte bland r. förvaras en värja och en
för begravningsbruk avsedd konungakrona.
Rikssvärden lära ha anskaffats av Gustav
Vasa från Tyskland. Den äldre
konungakro-nan är sannolikt tillverkad i Antwerpen på
beställning av Erik XIV. Smörjhornet torde
ha utförts för Karl IX. Den yngre
konunga-kronan anskaffades för Gustav II Adolfs
gemål. Särskilt den äldre konungakronan (se
bild 1 på plansch) är ett framstående prov
på fulländad guldsmedskonst. Kronan, som
är utförd av guld, har fyra byglar och fyra
spiror, röd broderad sammetsmössa och är rikt
besatt med briljanter o. a. ädla stenar samt
pärlor. Kronan är nu, frånsett en del under
tidernas lopp vidtagna mindre viktiga
förändringar, i sitt ursprungliga skick, med
undantag för det icke stilenliga äpplet med
tillhörande kors, som Karl XIV Johan lät
insätta överst i kronan i st. f. det
ursprungliga, vilket emellertid är i behåll, dock utan
stenar. Den yngre konungakronan, även den
av guld, är likaledes rikt utsmyckad.
Detsamma gäller om den äldre spiran (bild 2)
och smörjhornet (bild 3), båda av guld. Ett
av de tre riksäpplena (se bild 4), av guld, från
1600-talet, är graverat som jordglob.
Kronprinskronan är sammansatt av delar av äldre
kronor; den anges ha varit begagnad f. ggn
1649 av dåv. tronföljaren, Karl Gustav.
Drottningkronan (bild 5), av silver, förgylld, gjordes
till drottning Lovisa Ulrikas kröning.
Kronan, vars både krans och byglar äro
översållade med diamanter, är av stor skönhet.
De fyra hertigkronorna, av vilka två
förfärdigats 1771, en 1844 och en 1905, samt
kronprinsesskronan, förfärdigad 1771, och de två
prinsesskronorna, den ena från 1778 och den
andra från 1860, äro inbördes i huvudsak lika,
prydda med åtta räta spiror och däremellan
vasar samt med pärlor och ädelstenar.
Nycklarna, båda av förgyllt silver, äro helt enkla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
