Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformskolor - Reformvänner - Refrakt dos - Refraktion - Refraktionsanomalier - Refraktometer - Refraktometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Reformvänner—Refraktometri
554
självverksamma skolbarnet» (1923); N.
Hän-ninger, »Den amerikanska
uppfostringsvärl-den» (1922); O. Olsson, »Demokratiens
skolväsen» (1926); uppsatser i tidskrifter, t. ex.
i Skola och Samhälle. (Fr. Sg.)
Reformvänner, på 1840- och 1850-talet
övligt namn på anhängarna av en
genomgripande svensk representationsreform. Under
riksdagen 1844—45 bildades i Stockholm av
riksdagsmän och en del andra reformivrare
Reformvännernas sällskap, inom
vilket, sedan det från 1841 vilande
representationsförslaget i aug. 1844 fallit, ett nytt
förslag utarbetades; det framlades i motion
av borgmästaren G. F. Ekholm, antogs i
huvudsak av borgarståndet 1845 men föll i
övriga stånd. Sällskapet, som 1848 betydligt
radikaliserats, anordnade 18 mars s. å. efter
franskt mönster en s. k. reformbankett (se
Frankrike, sp. 998), vilken gav anledning
till marsoroligheterna (se d. o.).
Liknande reformsällskap uppstodo i skilda delar
av landet, och från ett av dem, Närkes
reformförening, togs initiativ till
örebromö-tena i representationsfrågan 1849 och 1850.
— Jfr W. E. Svedelius,
»Representationsreformens historia» (1889). V. S-g.
Refra’kt dos, se Dos, sp. 1187.
Refraktiön (av lat. refri’ngere, bryta). 1.
(Astron.) Ljusets brytning i atmosfären. Då
atmosfärens täthet är störst vid jordytan och
avtar med höjden däröver, måste en
ljusstråle, som intränger i atmosfären, passera
luftlager med ständigt växande täthet.
Ljusstrålen, vars brytning mot normalen
undergår en ständig ökning ifrån inträdet i
atmosfären och ned till jordytan, kommer därför
att beskriva en kurva, som endast i det fall
ljusstrålen går vinkelrätt ned mot jordytan
övergår till en rät linje (r. är då noll).
R. uppgår genomsnittligt till 1 bågminut
på 45° zenitdistans och till 35’ vid
horisonten under förutsättning av normala
luftförhållanden. En följd av r. är, att
himlakropparna synas någon tid, innan de i
verkligheten uppgå över observationsortens
horisont och någon tid efter den faktiska
nedgången. Dag och natt äro således icke i
verkligheten lika långa vid dagjämningarna.
Uppställandet av en teori för r., som möjliggör
att befria himlakropparnas uppmätta lägen
från denna felkällas inverkan, är en av den
praktiska astronomiens viktigaste uppgifter.
Se också Terrester refraktiön. Jfr
Ljusbrytning. K. Lmk.
2. (Fys.) Dets. som ljusbrytning (se d. o.).
Den elektromagnetiska teorien härför har
visat, att måttet på molekylernas elektriska
polarisation är föreningens
molekylarrefrak-,. „ n2—1 .V ... .... , , ,
tion R = „ j, dar n ar ämnets
bryt-n- + 2 d J
ningsexponent för långa vågor, M dess
molekylvikt, d dess täthet. För ett givet ämne
är R oberoende av tryck, temp. och
aggrega-tionsform, därjämte en additiv storhet, som
kan erhållas genom summering av konstanta,
för de ingående grundämnena karakteristiska
tal, de s. k. atomrefraktionerna. Denna sats
gäller företrädesvis inom den organiska
kemien men även här endast i fråga om
föreningar, tillhörande samma typ. För
salt-artade föreningar av ioner utgöra motsv. ion-
Refraktor (astrograf), ekvatorialt uppställd.
refraktioner de storheter, vilkas summa ger
saltets molekylarrefraktion. G. S-ck.
3. (Oftalm.) ögats optiska inställning. Denna
beror på förhållandet mellan den optiska
apparatens brytkraft och ögats längd. Äro dessa
så avvägda mot varandra, att brännpunkten
faller på näthinnan, föreligger em m e t r o p i
(se d. o.). Är ögat åter för kort el. för långt
i förhållande till den optiska apparatens
styrka, är det behäftat med h y p e r m e t r
o-p i, resp, m y o p i (se dessa ord), vilka
sammanfattas i a m e t r o p i. Med r. menas i
vanlig bemärkelse den statiska r. el. den
optiska inställningen vid ackommodationsvila.
Förändringar i r. genom ackommodationen (se
d. o.) benämnas d y n a m i s k r. R. mätes i
dioptrier (se d. o.). Till refraktionstillstånden
räknas vanl. även astigmatismen (se d. o. 1),
ehuru den ej eg. utgör ett fel i den opiiska
inställningen utan i den optiska apparatens
byggnad. G-d.*
Refraktionsanomalier, oftalm., avvikelser
från emmetropi (se d. o.), alltså hypermetropi,
myopi och astigmatism (se dessa ord).
Refraktométer, fys-, apparat för
bestämning av fasta kroppars, vätskors och gasers
brytningsexponenter (se L ju s b r y t ni n g).
Bekanta konstruktionstyper äro
Abbe-Pul-frichs totalrefraktometer, som grundar sig på
ljusets totalreflexion och fått praktisk
användning för analytiska ändamål, och
interfe-rensrefraktometrar, som begagna ljusets
in-terferens för precisionsbestämningar inom
detta område. G. S-ck.
Refraktometri, metod att bestämma en
lösnings, t. ex. blodets, halt av äggvita, socker
m. fl. ämnen genom beräkning av dess
bryt-ningsindex med ett brytande, speglande, inter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
