Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Remedellotid—Remiss
628
slut, kännetecknas av en förandligad, nästan
visionär prägel. Konstnären låter blicken hos
sina gestalter icke fånga något ljus utan
ligga tom, mörk, avstängd mot yttervärlden
och vänd inåt. Rörelser och åtbörder äro
matta och famlande. Färgen glöder och lågar,
utstrålar ett sällsamt ljus. Konstnärens
ålderdom fördystrades av tunga sorger.
Hend-rikje Stoffeis dog i början av 1660-talet,
sonen Titus avled 1668, endast dottern med
Hendrikje, Cornelia, fanns i livet, då R. själv
gick bort.
R. hade vid olika tider en rad lärjungar,
som tillägnade sig den stil och teknik, som
kännetecknade de resp, perioder, då de stodo
under mästarens inflytande: Ferdinand Bol,
Gerbrand van den Eeckhout, Govert Flinck,
Philips de Koninck, Nicolaes Maes, Carel
Fa-britius, Aart de Gelder, Samuel van
Hoogstra-ten, Juriaen Ovens m. fl. Några av dessa blevo
betydande konstnärer, som självständigt gingo
vidare med utgångspunkt i vad de mottagit
hos mästaren. Andra stannade vid en ytlig
efterbildning. Men vida utöver lärjungarnas
krets sträckte sig verkningarna av R:s
konstnärskap över de generationer, som växte upp,
medan han levde och verkade. Ung. samtidigt
med det att han gick ur tiden, gjorde sig
den franska och italienska konstens
inflytande gällande med en kraft, som blev
ödesdiger för det nederländska måleriet. Under
1700-talet blevo R:s verk ånyo föremål för
konstsamlarnas intresse, återgåvos i
gravyrer, efterbildades och gjordes till föremål för
förfalskning. Sverige erhöll genom Carl Gustaf
Tessin, Lovisa Ulrika och Gustav III fem
ypperliga Rembrandttavlor: »Anastasius»,
porträtt i profil av Saskia, »Kökspigan»,
»Gammal man», »Gammal kvinna». Ännu ett par
Rembrandttavlor, »Petrus» och ett
kvinnoporträtt, trol. R:s syster Lysbeth, ha tillika
med de nämnda och den förut omtalade
»lu-lius Civilis» kommit till Nationalmuseum i
Stockholm. I Vanåssamlingen, bildad under
slutet av 1700-talet av greve G. A. Sparre,
finnas ännu två Rembrandtporträtt.
Göteborgs konstmuseum äger utom »Riddaren med
falken» en »Konungarnas tillbedjan» från
omkr. 1631. En enskild samlare i Stockholm
har från den Stroganovska samlingen i
Leningrad förvärvat den utmärkta målningen
»Jeremias sörjer över Jerusalems förstöring»
från 1630. Ett tidigt självporträtt finnes i
en annan enskild samling.
Av de stora museerna i Europa äger
Eremi-taget i Leningrad ett 40-tal
Rembrandttavlor, vart och ett av museerna i Berlin, Kassel
och Paris över 20-talet, Dresden 16, London
18. Kunstmuseet i Köpenhamn äger flera
betydande verk. Holland bevarar i sina museer de
stora gruppbilderna och en rad andra viktiga
verk. De Rembrandtmålningar, som befunnit
sig i europeisk privatägo, ha särskilt efter
världskriget 1914—18 till stor del hamnat i
amerikanska samlingar, t. ex. Metropolitan
museum i New York samt Altmanns,
Have-meyers och Mellons samlingar.
Om R. har uppstått en synnerligen
omfattande litt., av vilken må framhållas:
Monografier av C. Vosmaer (2:a uppl. 1877), E.
Michel (1893), C. Neumann (1902; 3:e uppl.
1922), W. Weisbach (1926); J. C. van Dyke,
»R. and his school» (1923); W. Bodes och C.
Hofstede de Groots stora avbildningsverk över
mästarens målningar; Rembrandtbanden av
»Klassiker der Kunst» (»Des Meisters
Ge-mälde», »Wiedergefundene Gemälde»,
»Ra-dierungen», »Handzeichnungen»); D.
Rovin-skis illustrerade katalog över raderingarna,
talrika kritiska förteckningar över
raderingarna av S. Haden, Hind, W. von Seydlitz,
Coppier; bland verk över handteckningarna
må nämnas främst C. Hofstede de Groots
kritiska katalog (1906) och samme kännares
tills, m. F. Lippmann utgivna stora
avbildningsverk. På svenska finnas J. Kruses lilla
bok »Rembrandt» (1907) och hans »Rembrandts
färger» (1912). J. Kruses »Handteckningar
av Rembrandt och hans skola i
Nationalmuseum» utkom 1921. A. L. R.
Remede’llotid, arkeol., se Italien, sp. 838.
Reme’dia iüris, lat., se Rättsmedel.
Reme’dium, lat., botemedel, medel. 1. (Farm.,
med.) Läkemedel; pluralformen reme’dia
ingår i benämningen på en mängd läkemedel,
t. ex. r. adstringe’ntia, adstringerande
medel, r. cäu’stica och r. corrosiva (se E t s m
e-d e 1). — 2. (Myntv.) Se Myntsystem,
sp. 533.
Rèmer (lat. Remi), forntida keltisk
folkstam i Gallia belgica, vid Axona (Aisne), ung.
nuv. Champagne. De voro redan på Caesars
tid Roms bundsförvanter. Huvudort var Remi
(Reims). H. Sgn.*
Remfett, tekn., se Konsistensfett.
Remi (fr. partie remise), oavgjort spel
(särskilt om schackparti).
RemFgius (S a i n t Remi), helgon,
ärkebiskop av Reims (d. omkr. 535; minnesdag 1
okt.). Döpte 496 i Reims frankiske konungen
Klodvig.
Re’mingtongeväret, gevär, uppkallat efter
nordamerikanske konstruktören Philo
Re-mington (1816—89), se Handeldvapen,
sp. 448 samt bild 11, 14 och 15.
Reminiscens [-ifä^s el. -isä’ns], svag
åter-erinring; omedvetet lån ur annat (litterärt,
musikaliskt o. s. v.) arbete.
Remis, jaktv., skyddsanordning (ofta i
förening med foderplats) för vilt genom
utläggning av ris, plantering av buskar o. s. v. Lönnb.
Remise [romFz], fr., se Fäktkonst, sp. 103.
Remi’ss (av lat. remi’ttere, skicka tillbaka).
1. (Förv.) Skriftlig befallning el. anmodan från
K. m:t (R. F. § 10), riksdagen (R. O. § 58),
annan stats- el. kommunal myndighet till
underordnad myndighet att avge och inkomma med
utlåtande el. verkställa utredning i ett
ärende. I k. cirk. 5 juni 1931 till statens
förvaltande myndigheter ha föreskrivits
åtgärder till remissväsendets begränsning. —
Remi s s a k t, samtliga vid ett ärendes
remitterande till ärendet hörande handlingar, vilka
skola återställas till den remitterande
myndigheten vid remissens besvarande. Ldht.
2. (Statsr.) Hänvisning av väckt fråga i
någon av riksdagens kamrar till utskott för
beredning till beslut. Enl. R. O. §§ 55 och 58
skall sådan hänvisning alltid ske av k. prop.
och av motioner, som tillhöra ständigt
utskotts behandling, innan de företagas till
avgörande i kamrarna. Angår motion annat
ämne än det, som ständigt utskott
handlägger, och rör det ej kammare enskilt, kan mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
