Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Remissa—Remontering
630
tionen ej bifallas utan r. till utskott.
Varje led. äger i saken avge yttrande,
vilket jämväl överlämnas till utskottet. Den
därav uppkomna förberedande
överläggningen i ämnet kallas remissdebatt, varmed
dock i inskränktare bemärkelse avses den
överläggning, som föregår hänvisning till
vederbörande utskott av den vid riksdagens
öppnande på rikssalen överlämnade k. prop.
ang. statsverkets tillstånd och behov.
Utskottsutlåtande kan föranleda kamrarna till
anmärkningar, som påkalla återförvisning till
utskottet, återremiss (R. O. § 63). Jfr
E. Thermænius, »Remissdebatten», i »Studier
över den svenska riksdagens kontrollmakt»,
utg. genom A. Brusewitz (1930). (E. F-ck.)
RemFssa, hand., försändelse av penningar,
växlar o. dyl.
Remissdebatt, statsr., se R e m i s s 2.
Remissiön (av lat. remi’ttcre, släppa efter),
mildring, lindring, särskilt i fråga om feber.
Remitte’nt. 1. (Med.) R. el.
Remitterande, tidtals minskande (om feber, fébris
remi’t-tens), se Feber, sp. 189—190. — 2. (Bankv.)
Växeltagare (se Växel), avsändare av en
remissa.
Remittera, översända penningar, växlar o.
dyl.; rekommendera patient till erhållande
av sjukvård.
Re’mizov [-zof], A 1 e k s e j, rysk författare
(f. 1877). R. var först en av representanterna
för den pessimistiska naturalism, som i
början av 1900-talet behärskade en del av den
ryska litteraturen. Som sådan skrev han bl. a.
sin mest kända roman, »Korssystrarna», ett
med minutiös realism givet tvärsnitt av det
brokiga livet i en petersburgsk hyreskasern.
Sin egentliga inspirationskälla fann han
emellertid snart i rysk folktro, folkmystik och
folklore, vari han dels under politisk
förvisning till n. Ryssland, dels på vidsträckta
resor intimt inträngde. I en rad arbeten
återberättar han en del av den ryska
bondeklassens rika förråd av gamla sagor, myter,
apo-kryfiska bibelhistorier etc., konstnärliga
parafraser, som på ett mästerligt sätt träffa
den folkliga stilen och återge den med denna
originella föreställningssfär förknippade
egenartade stämningen. Inför den ryska
katastrofen reagerade han med en efter folkligt
1200-talsmönster gjord »Klagan över det ryska
landets undergång»; för sovjetscenen har han
på senare tid pietetsfullt och stiltroget
ap-terat ett gammalt folkskådespel om kejsar
Maximilian och hans son. A. Kgn.
Remledning el. R e m u t v ä x 1 i n g, mek.,
anordning för överföring av kraft från en
maskinaxel till en annan genom användande av
remskiva och ändlös drivrem. Det är genom
friktionen mellan remmen och remskivorna,
som rörelsen överflyttas från den ena till den
andra skivan och därigenom från den
drivande till den drivna maskinaxeln. Genom att
man lämpligt avpassar diam, hos resp, skivor
i en r., kan varvantalet hos en axel nedsättas
el. ökas vid kraftöverföringen. — Beroende på
den drivande och den drivna axelns inbördes
läge och rotationsriktningar skiljer man
mellan olika remställningar. De viktigaste äro:
1) öppna remmar, då axlarna äro parallella
och rotera åt samma håll; 2) helkorsade
remmar, då axlarna äro parallella och rotera
Bild 1—4. Öppen, helkorsad, halvkorsad och vinkelrem.
åt motsatt håll; 3) halvkorsade
remmar, då axlarna bilda vinkel mot varandra,
icke ligga i samma plan och rotera åt samma
håll (halvkorsade öppna remmar) el. åt
motsatt håll (halvkorsade vridna
remmar) ; 4) vinkelremmar (mera sällan
förekommande), då axlarna ligga i vinkel mot
varandra och i samma plan samt rotera åt
samma håll men remparterna löpa i vinkel
över s. k. brytskivor, ett slags styrtrissor för
remmens ledning. Se Rem, Remskiva
och Transmission. O. B-n.
Remmalag, fyrhjuligt åkdon, flakvagn, med
långa fotsteg på sidorna och försett med
skaklar och ofta med fjädrar. Brukas
företrädesvis på Visingsö. (G. Brg.)
Remmare. 1. (Sjöv.) Större prick
(utsjö-prickar), se Prick och
Utpricknings-system. — 2. (Konstt.) Vinglas i
pokalform (se G 1 a s, bild 8).
Remmarlöv, socken i Malmöhus län, på
Harjagers härads bördiga slättbygd, strax v.
om Eslöv; 6,38 kvkm, 220 inv. (1932). 606 har
åker; skog saknas. Egendom: Remmarlövs
gård. Ingår i V. Sallerups (med Eslövs stad)
och R:s pastorat i Lunds stift, Harjagers
kontrakt.
Remmene, socken i Älvsborgs län, Kullings
härad, kring V. stambanan, s. v. om
Herr-Ijunga; 14,95 kvkm, 375 inv. (1932). I n.
odlad slättbygd, i s. ljung- och hedmarker,
bl. a. Tånga hed, Göta art.-reg:tes skjutfält.
463 har åker, 418 har skogsmark. Ingår i
Herrljunga, Tarsleds, R., Fölene och Eggvena
pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt.
Remmene, herrgård i Bro socken,
Värmland, 6 km n. ö. om Säffle; 468 har, därav
200 har åker; tax.-värde 225,500 kr. (1930).
Tillhörde på 1600-talet släkten Rosenbielke,
senare bl. a. släkterna Brelin och Uggla samt
från 1872 F. M. Mohn.
Remonstra’nter, se Arminianer.
Remonstratiön, motföreställning, gensaga.
Remont [-må’nt el. -må’nt], benämning för
den till krigstjänst anskaffade ridhästen, så
länge dess enskilda dressering pågår; i
Finland beteckning för reparation.
Remonta’nter, trädg., dets. som r e m o
n-terande växter (se d. o.).
Remontdepå, se Remontering.
Remontèrande växter el. R e m o n t a’n ter,
varieteter av trädgårdsväxter, som äga
förmåga att efter blomningstiden alstra nya
blommor, i vissa fall även utbilda frukter.
Antingen kan blomningen omedelbart
fortsättas utöver normal tid (månadssmultron,
vissa rosor), eller också inträffar ny
blomning efter ett uppehåll, dock under samma
år (remonterande jordgubbar, hallon, vissa
rosor och nejlikor). C. G. D.
Remontering, anskaffning av hästar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
