Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Restaurering, Restauration - Restberg - Restera - Resteröd - Restif de la Bretonne - Restingas - Restituera - Restitution - Restitutionskredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Restberg—Restitutionsediktet
671
synpunkt dödfödda och märglösa skapelser.
Slutligen hade detta slags r. med sig en
sorglig brist på aktsamhet mot det gamla
bevarade, som ej eg. behövde någon åtgärd.. Om
alltså under tidigare skeden de gamla
monumenten hållit på att småningom gå under av
brist på omvårdnad, så uppstod genom den
nya stilrena restaureringsivern och därmed
jämförliga riktningar en överhängande fara,
att de nu skulle helt förstöras av alltför
mycken och hårdhänt vård.
Också uppstod snart överallt en stark
reaktion mot r. i ordets ’egentliga mening. I
Frankrike uppträdde Anatole Leroy-Beaulieu,
H. de Geymüller och R. de Lasteyrie redan på
1870-talet mot den hårdhänta r., och i England
voro John Ruskin och William Morris de
ivrigaste kämparna mot restaureringslusten. I
Tyskland ha en Dehio, en Cornelius Gurlitt,
en Muthesius framgångsrikt bekämpat de
stil-rena r. Denna reaktion har haft till mål
först och främst bevarandet av monumentens
äkthet. Vidare har man velat tillerkänna alla
olika tiders konstnärliga insatser på en
byggnad samma respekt. Och slutligen vill man
av nödvändiga nya tillbyggnader till ett
gammalt monument fordra, att även dessa skola
kläda sig i en äkta form och ej i
maskeradkostym. Den nya tillbyggnaden skall byggas
i den nya tidens stil, ej göra sig till att
vara äldre, än den är. Det är denna strävan
efter äkthet och sanning, som kännetecknat
de senare årens arbete på
restaureringsom-rådet. I Sverige växte sig oppositionen stark
i synnerhet efter Uppsala domkyrkas och
Gripsholms slotts r. Många röster höjdes
däremot, och bland dem märkes Verner von
Heidenstams stridsskrift »Modern barbarism»
(1894). Konstforskare och arkeologer å ena
sidan fordrade respekt för de historiska
dokumenten, konstnärerna å andra sidan
krävde frihet från stiltvång för det nya. Ett
uttryck för dessa nya idéer var den skrivelse,
som Konstakad. på arkitekten F. Bobergs
initiativ 1902 inlämnade till K. m:t med begäran
om åtgärder till skydd för byggnadsminnena.
I denna skrivelse utvecklas även de nya
principerna för r. Under de senaste
årtiondena har också utvecklingen gått därhän, att
man överallt, där det gäller behandlingen av
gamla byggnadsverk, numera framför allt
söker bevara dem så orörda som möjligt, där
sådant går för sig. Där åtgärder äro
nödvändiga, anser man numera målet med ett
restaureringsarbete vara att sätta en
byggnad i stånd att själv så äkta och så vackert
som möjligt berätta sin historia och visa sina
skatter, på samma gång som man, då det
gäller »levande» byggnader, d. v. s. sådana,
som fortfarande tjäna ett praktiskt ändamål,
söker anpassa dem efter den nya tidens krav.
Äro nya tillbyggnader el. inredningar
nödvändiga, kräver man, att dessa skola vara äkta
och i och för sig själva konstnärliga arbeten
med levande liv och kraft men också med
tillbörlig hänsyn mot det gamla. Det kräves
därför mycken takt och konstnärlig
finkänslighet att lyckligt lösa dylika
tillbyggnads-frågor.
Litt.: E. Beckett, »Church restoration»
(1880) och »Notes on the repair of ancient
buildings, issued by the society for protection
672
of ancient buildings» (1903); R. de Lasteyrie,
»Conservation ou restauration des oeuvres
d’art et des monuments» (i »Ami des
monuments», III, 1902, s. 36 ff.); H. de Geymüller,
»De la restauration des monuments» (ibid.,
VI, 1905, s. 15 ff.); P. Clemen, »Die
Denk-malspflege in Frankreich» (1898); B. Brown,
»The care of ancient monuments» (1905); S.
Curman, »Restaureringsprinciper» (i Kult och
Konst 1906, s. 241 ff.) och »Kyrkorna såsom
kulturminnesmärken» (i Hävd och Hembygd
1923); A. v. Oechelhaeuser, »Denkmalpflege»,
II (1913); en utmärkt facktidskrift är Die
Denkmalpflege (1926 ff.; de tre första årg.
heta Zeitschrift für Denkmalpflege). I
Tyskland hållas fackkongresser i ämnet (Tage für
Denkmalpflege); den första 1900. S. C-n.*
2. Till r. av o 1 j e t a v 1 o r höra:
rengöring av konstverket, avlägsnande av smutsig
fernissa, borttagande av möjl. befintliga
övermålningar samt, om så behöves, fästande av
lossnande färghinna, utfyllning med kitt och
förnyande av defekta ställen (jfr
Konservering och där anf. litt.).
Restberg, se Ber g.
Restera (lat. restäre), återstå, bli övrig.
Resteröd, socken på Bohuslänskusten,
innanför Orust, Inlands Fräkne härad, närmast
n. om Ljungskilens vik; 17,45 kvkm, 439 inv.
(1932). Bördiga sprickdalar mellan
skog-klädda bergplatåer. 456 har åker, 671 har
skogsmark. Till R. höra Restenäsön,
Strand-ön m. fl. klippöar. Vid Ljungskilen
Ulve-sunds villasamhälle. Ingår i Forshälla, R:s,
Ljungs och Grinneröds pastorat i Göteborgs
stift, Älvsyssels n. kontrakt.
Restif de la Bretonne [retiT el. rästi’f do
la brotå’n], N i c o 1 a s, fransk författare
(1734—1806). Han skrev inemot 200 bd
romaner, av vilka de flesta stå på gränsen till
pornografien i sina s. k. sedemålningar,
späckade med religiöst och humanitärt svammel.
Många blevo utomordentligt populära och
lästes gärna i smyg långt in på 1800-talet, ss.
»La famille vertueuse» (1767; »Den dygdiga
släkten», 1780—83), »Le ménage parisien»
(1773), »Le paysan perverti» (1775—76), »Les
contemporaines» (42 bd, 1780—85) samt den
självbiografiska »Monsieur Nicolas» (16 bd,
1794—97), inspirerad av Rousseaus
»Bekännelser». Monogr. av E. Dühren (1906) och F.
Funck-Brentano (1928). Kj. S-g.
Restingas [riJtFngaj-] (sing. restinga),
port., låglänta sandområden på Brasiliens
kust, bevuxna med låga, risiga träd och
buskar (Anacardium occidentale,
Coccoloba-arter, myrtenväxter m. fl.) och en gles,
xero-fytisk ört- och gräsvegetation. G. M-e.
Restituèra, återställa, återbära, återbetala;
återinsätta i förlorade rättigheter.
Restitution, återställelse, tillbakalämnande;
ett i vissa fall medgivet återbärande av
er-lagda tullavgifter eller skatter (jfr D ra
w-b a c k och Tullrestitution). — Se även
B e n å d n i n g s r ä 11. K. H. A.
Restitutionsediktet, den förordning, som
6 mars 1629 (n. st.) utfärdades av kejsar
Ferdinand II och fastslog den katolska
tolkningen av religionsfreden i Augsburg 1555
som gällande rätt. I strid med det s. k.
andliga förbehållet (se d. o.) hade protestanterna
tillägnat sig två ärkestift (Magdeburg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
