Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Restad—Restaurering
670
en subtraktion utförts eller en division
utförts, så långt ske kan. Så t. ex. ger 7—4 till
rest 3 och 18:7 till rest 4. — Inom talteorien
har begreppet fundamental betydelse. Där
har man infört kvadratisk rest,
kubis k rest etc. Om a är ett primtal och
& ett annat helt tal, säges b vara kvadratisk
rest till a, om det finns ett annat tal k, så
att k . a + b är en jämn kvadrat, vilket då
betecknas x2 = b (mod. a). 2 är kvadratisk rest
till 17, enär 2.17 + 2 = 36 = 62. T. B.
Restad, kronosäteri i Vassända-Naglums
socken, Älvsborgs län, vid Göta älv, s. ö. om
Vänersborg. Tillhörde 1592—1696
Forstena-släkten och ätten Torstenson, var sedan
lands-hövdingeboställe. Här öppnades 1905
Vänersborgs hospital och asyl, numera benämnt R
e-stads sjukhus, som står under
gemensam direktion med det 1930 öppnade
Källhagens sjukhus i Vänersborg.
Restädius, Daniel Gottlieb,
ämbetsman (1843—1900). Blev häradshövding i
Vätle, Ale och Kullings domsaga 1888 och
var led. av Andra kammaren från 1892. R.
var protektionist, 1895—99 ordf, i
konstitutionsutskottet samt led. av unionskommittén
1895—98. Han blev okt. 1899 konsultativt
statsråd. L. K.
Resta’ntier (av lat. restäre, återstå),
debiterade utskylder och offentliga avgifter, som
icke inflyta i föreskriven tid (se Restlängd).
Restauration, återställande (i ursprungligt
skick). 1. Dets. som restaurering (se d. o.).
— 2. Matställe, värdshus, restaurang. — 3. En
störtad regentätts återuppsättande på tronen
och regeringsepok, särskilt om ätten Stuarts
återkomst till väldet i England 1660 och ätten
Bourbons i Frankrike 1814 och 1815.
Restauratrls, Restauratör, kvinnlig, resp,
manlig innehavare av restaurang.
Restaurera, sätta i gott stånd igen,
istånd-sätta.
Restaurering, Restauration (jfr
Restaurera), återställande el. upphjälpande
av byggnader o. a. konstverk, som blivit
skadade av tiden el. på annat sätt (jfr
Konservering). — 1. R. av byggnader.
Enl. ordets egentliga betydelse åsyftas
därmed åtgärder för att åter försätta ett äldre
byggnadsverk i dess ursprungliga skick
antingen genom ett enbart botande av
uppkomna skador el. genom avlägsnande av senare
utförda om- och tillbyggnader. Ordet har
emellertid i senare tider kommit att
användas för att över huvud beteckna åtgärder,
som vidtagas på ett gammalt byggnadsverk,
vare sig de åsyfta dess återförande till
ursprungligt skick el. dess modifikation i ett
el. annat syfte. I det senare fallet är det
naturligtvis oegentligt att begagna ordet r.,
men ordets användning förklaras lätt genom
den utveckling, som uppfattningen om rätta
sättet att vårda äldre byggnadsmonument
undergått under det senaste årh. Det är i
förbindelse med vården av de historiska
bygg-nadsminnesmärkena, som
restaureringsarbe-tena ha något allmänt intresse.
Restaureringsfrågan i modern mening är
årsbarn med romantiken, och den
sammanhänger i allra högsta grad med det
pånytt-födda intresset för medeltiden och dess konst
över huvud. Sedermera har restaureringsfrå-
gans utveckling gått hand i hand med det
allmänna historiska sinnets utveckling under
det gångna årh. Av största betydelse för
restaureringsfrågans första utveckling har
Frankrike varit. Där blev Viollet-le-Duc (se
d. o.) den betydelsefullaste representanten
för den stilrena r. Denna åsyftar att
återföra ett byggnadsverk till det utseende det
urspr. haft el., om det aldrig blivit färdigt,
till det utseende man kan antaga, att de
ursprungliga uppbyggarna avsågo att ge det.
Ja, än vidare. Skall någon tillbyggnad,
någon ny inredning el. dyl. av praktiska skäl
utföras vid el. i en gammal byggnad, bör det
nya få en sådan form, som fullt
överensstämmer med byggnadens övriga stil. Dessa ideal
äro förklarliga som uttryck för den nyfödda
kärleken till de medeltida stilarna.
Viollet-le-Duc utförde också sina stilrena r. på ett
så glänsande sätt, att man allt fortfarande
måste böja sig i beundran inför hans säkra
konst och hans för sin tid nästan ofattligt
omfattande kunskaper, även om man ur
andra synpunkter nu skulle önska mycket av
hans verk ogjort. Hans förnämsta
restau-reringsarbeten äro Notre-Dame i Paris (börjat
1845), katedralerna i Saint-Denis, Reims m. fl.
Hans inflytande verkade starkt i hela Europa,
och ända intill 1800-talets slut gjorde sig den
stilrena r:s principer i allm. gällande. — I
England ledde sir Gilbert Scott
restaure-ringsrörelsen i samma anda, och i Tyskland
var — egendomligt nog — den store
nyklassiske arkitekten Schinkel en av
restaurerings-intressets verksammaste förkämpar.
Den, som i Sverige står som den typiske
representanten för den stilrena r., är
arkitekten Helgo Zettervall (se d. o.). Det föll på
hans lott att utföra en hel serie
betydelsefulla r. av Sveriges förnämsta medeltida
byggnadsverk. Det första stora arbetet var r.
av Lunds domkyrka, utförd 1868—80. Där
har Zettervall sökt återföra kyrkan till en
stilren romapsk form, vilket betydde dets.
som fullständig ombyggnad av stora delar av
kyrkan, varvid vissa partier, t. ex.
västtor-nen, äro fullständigt nya kompositioner av
Zettervall i gammal stil. Olyckligast av
Zet-tervalls r. är den, som övergått Uppsala
domkyrka, ty det är ej nog med att kyrkan
förlorat en stor del av sitt historiska utseende,
utan den nya arkitektoniska dräkten har
blivit utförd i ett synnerligen ledsamt oäkta
material, näml, cement.
Den stilrena r., som uppstått för att rädda
de gamla monumenten, blev småningom
genom omständigheternas makt dessas nästan
farligaste fiende. Dels verkade den därhän,
att alla senare tillbyggnader, inredningar
o. dyl., om än så värdefulla, blevo rivna el.
utkastade, varvid stora konstnärliga och
historiska värden förstördes i stilrenhetens
namn, dels ledde den till ett slags
dokumentförfalskning av ganska betänklig art. Ty
man ansåg sig böra och kunna utföra
kompletteringar och nybyggnader vid de gamla
monumenten på sådant sätt, att de ej skulle
kunna skiljas från det verkligt gamla och
äkta. Därmed var man inne på en väg, som
dels ledde till de verkliga historiska
monumentens förfalskning, dels till en
imitations-stil, som snart förde till även ur konstnärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
